Sammanfattning

De senaste Antropofagi-inläggen har alla tillkommit under suboptimala omständigheter. Det finns anledning att sammanfatta dem lite mer kärnfullt.

 

Angående jämställdhet som ett eventuellt gott-i-sig: Det kan ses som en delfråga i frågan om jämlikhet som ett gott-i-sig. Detta givet att en anammar en syn på jämställdhet som en fråga om resursfördelning brutet på kön, snarare än någon slags ensidigt likhetsfeministiskt normkalas.

 

Jämlikhet är i sin tur i någon bemärkelse ett gott-i-sig - givet utilitaristisk etik, avtagande marginalnytta av resurser, samt ekonomin som ett noll-summe-spel. Det sista antagandet är sämst, pga. kontrafaktiskt, men det räcker med antagandet "inte plus-summe enligt Lafferkurvan" och/eller "plus-summe-enligt-efterfrågedriven-tillväxt-antagandet". Emellertid - med så många antaganden bör väl jämlikhet ändå ses som ett instrumentellt värde, då vi uppenbarligen behöver anta att det leder till ökad nytta/lycka, som då är det terminala värdet/gottet-i-sig.

 

Slutligen: Med bättre koll på vad som är terminalt/gott-i-sig, respektive instrumentellt/gott-för-något-gott-i-sig, borde en mer konstruktiv och koncis politisk debatt kunna uppnås. Olika intressen kunde synkronisera sina värdesystem, och jämföra vilka gott-i-sig som överlappar. Sedan är resten teknokrati. Detta bygger dock på att inga terminala/gott-i-sig-värden förkläs som instrumentella värden, dvs. att fake consequentialism upphör. Antropofagis hypotes är att överlappen mellan gott-i-sig-värden är större än vad vi i allmänhet förutsätter, även inom "känsliga" frågor.