Nebukadnessar II

Shadrak, Meshak och Aved-Nego var tre gudsfruktiga män. De framlevde sina gudsfruktiga liv i gudsfruktan, fruktade gud, och åt - gissar jag - gudsfrukt. Allt var som det skulle.

Då, en dag, kom kung Nebukadnessars efterföljare, Nebukadnessar II, farande i en gyllene kärra.

"Hallå, oh ni gudsfruktiga!" hojtade Nebukadnessar II. "Vadan denna fruktan?"

"Äh", sa Shadrak, "det är bara vanlig gudsfruktan, inget att våndas över."

"Okej", svarade Nebukadnessar II. "Då gör det ingenting om jag ... kastar er i en ugn!"

"Hallå", invände Meshak. "Ska du inte försöka tvinga oss att tillbe en guldkalv eller motsvarande först, och sen straffa oss med ugnskastning när vi väl vägrar?"

"Nej", svarade Nebukadnessar, "jag kör ugnen direkt! Det verkar osannolikt att ni skulle tillbedja guldkalven, oh ni gudsfruktiga, så jag tycker omvägen via den verkar onödig. Vi ska väl ändå till ugnen till sist va?"

"Visst är det så", stämde Aved-Nego in, "men ditt tillvägagångssätt sänder liksom bara signalen att gudsfruktiga ska brännas (eller bakas) i en ugn - inte att det går att slippa ugnen genom att tillbedja guldkalv! Jag tror inte du uppnår samma normerande effekt, som jag gissar att du ändå är ute efter."

"Jag skiter väl i er eventuella, och dessutom högst osannolika, guldkalvstillbedjan! Det är så många som tillbedjer guldkalv som det är, så tre till är faktiskt skitsamma. Det blir ugnen direkt!" Nebukadnessar flinade pillemariskt när han sa det.

"Ack!" hojtade Shadrak, Meshak och Aved-Nego i kör. Sen förbrändes de i ugnen, även om vissa källor sedermera skulle komma att göra gällande att de gjordes osårbara genom Guds mäktiga osårbarhetskraft.

***

När ugns-grejen var överstökad fortsatte Nebukadnessar sin skumpiga men gyllene färd. En av hans nitton eunuck-rådgivare harklade då sig försiktigt, och tilltalade dödsföraktande sin brutale härskare.

"Eh... Jag kan känna att de oh så gudsfruktiga männen hade en poäng, mäktige härskare", började rådgivaren stapplande.

"Det skulle kunna ge större effekt att hota med ugn, och tillåta omvändelse. Även om flertalet gudsfruktiga skulle hamna i ugnen ändå, skulle alla marginalväljarna få en liten knuff i riktning mot guldkalvsdyrkan. Givet antagandet att de alls värderar sina liv, vilket verkar följa av det evolutionära antagandet."

"Vad menar du?" dundrade Nebukadnessar II förgrymmat.

"Jag menar att endast anlag för livslust är sannolika att dominera populationen - de med anlag för suicid kommer inte att ha överlevt och reproducerat sig i fullt samma utsträckning."

"Nej nej", dundrade Nebukadnessar II, återigen synnerligen förgrymmat. "Vad menar du med det där andra?"

"Jag menar att - så vitt jag förstår vårt uppdrag - så vill vi öka andelen guldkalvstillbedjare i befolkningen för att gagna Sanningen och vinna Makt."

"Du har helt fel", dundrade den förgrymmade kungen. "Vårt ädla och uppburna syfte är att bekräfta våra kärnväljare i sin grupptillhörighet. Vi är inte ute efter att förändra ration gudsfruktig/guldkalvstillbedjare, utan om att stärka sammanhållningen och 'vi'-känslan hos de redan övertygade. Saklig debatt är för liberaler - jag är en enväldig monark, som kan mörda mina meningsmotståndare, eller hänga ut dem på sociala medier om blodtörsten skulle tryta."

"Och vad är - om jag allra underdånigast får fråga - syftet med detta, egentligen? Det kan ju knappast vara att pröva guldkalvsargumenten i saklig debatt - ej heller att sprida guldkalvs-memet till så stor del som möjligt av meme-substratet 'alla mänskliga medvetanden'. Nå?"

Rådgivaren var märkbart plågad över att behöva ställa sin uppburne konung så besvärande frågor. Men, det var nu en gång varje rådgivares roll att vara lite trilsk och besvärlig.

"Ack!" skrattade kungen - till rådgivarens lättnad, eftersom det signalera något annat är pur, mordisk ilska och indignation. "Ack, min underdånige -såte! Du far efter epistemologisk respektive instrumentell rationalitet - du tror att jag vill Veta, eller att jag vill Härska! Föga vet du då om politik, min löjlige narr." (När kungen uttalade ordet "narr" plockade hovmarskalken diskret av den fd. rådgivarens rådgivar-hatt, och ersatte den med en mössa med bjällror.)

"Så", vågade narren motfråga, nu under gycklarens friare arbetsbeskrivning, "vad finns det då för uppburet syfte i åtanke?"

"Syfte? Politiken är lika syfteslös som den evolution du tidigare dristade dig till att nämna. 'Politik' är bara ytterligare en blind optimeringsprocess, som istället för fitness optimerar för de mest förkastliga instinkter hos oss människor. Alla de uppburna kungligheter som premierade saklig debatt, eller som trodde sig kunna härska genom meritokratiska påbud - de finns ej mer. Jag, däremot, är en vansinnig konung, som genom en slumpmässig kombination av defekt kognitionsprocess och dåliga idéer, fått för mig att elda gudsfruktiga i ugn, vilket har gett upphov till en kult kring min person bland de guldkalvstroende."

"Borde inte 'politik-som-optimeringsprocess' spotta ut konungar som kan hitta breda koalitioner, skriva skarpa debattartiklar, övertyga meningsmotståndare, etcetera?"

"Varken guldkalvstillbedjare eller gudsfruktiga är särdeles benägna att ändra uppfattning i sakfrågor, och de är dessutom ännu mindre benägna att ändra gruppaffiliation i allmänhet. Under vissa extrema förutsättningar, där det föreligger excess resources, och således cooperate-intressen i ett plussummespel - där kan detta märkliga du talar om möjligen uppträda under kortare perioder. Men, i vår malthusianska fälla till skitvärld handlar allt om Gruppen och dess sammanhållning. Och det är där jag kommer in. En klart lysande Schelling-punkt att samlas omkring. 'Var ska vi mötas?' 'Vid den galna kungen som bränner våra meningsmotståndare i ugnar, såklart!' Typ så tänker jag."

"Men..."

"Du tänker kanske att den grupp som väljer den mer pragmatiskt lagda konungen alltid borde ha en fördel? Det är ett teoretiskt antagande som är korrekt i många delar - men som faller på att jag som konung ju nödvändigtvis tävlar mot andra konungar inom min egen grupp. Du har trampat i group selection-klaveret, min sprallige narr. Inom varje given grupp gynnas företrädesvis konungsliga entiteter som appellerar till de ursprungliga, mänskliga gruppinstinkterna. En konung som var mer pragmatisk hade kanske varit bättre för gruppen, och hade möjligen kunnat omvända gudsfruktiga till guldkalvstillbedjan utan att behöva bränna så många i en ugn - men den konung som premieras i gruppen guldkalvstillbedjare är inte den! Det är jag! Ty jag bränner gudsfruktiga i ugn! Det gillar man i de bredare befolkningslagren. Det gör sig bra på teve, och faktiskt också radio."

Så slängde Nebukadnessar sin ganska nya narr i ugnen. Ty så skipas konungslig rättvisa.

***

Epilog:

Ungefär samtidigt som debatten var över landade en fientlig utomjordisk art på Planeten. Deras kött var transparent, och deras inre organ såg ut som grön skogsmossa. De var täckta av ett tunt fjun ej olikt rimfrost. Blodet som pumpade i deras kalla kroppar liknade grovkornig jord.

Eftersom utomjordingarnas ärende var att äta människobarn, försökte guldkalvsdyrkarna och de gudsfruktiga att lägga sina skiljaktigheter åt sidan. Man ville enas för att rädda arten, och barnen, och bekämpa främlingarna. Efter vissa turer kunde detta faktiskt uppnås. Mänskligheten var nu Ett! Hurra!

Tyvärr var den utomjordiska rasen teknologiskt fullkomligt överlägsen, vilket gjorde mänsklighetens enighet till en marginell detalj.

De genomskinliga med mossinälvor och rimfrostsdun och jordblod kunde med lätthet dominera Planeten, extrahera alla intressanta resurser, och fara vidare mot nya äventyr.

Slut.

Mystiska samband

(Ja, jag sa "samband".)

Googe Correlate visar att söktermen "Martin Timell" korrelerar med söktermen "детектив", vilket verkar vara ryska och betyda "detektiv".

Hur kan detta förklaras? Kanske har ryssarna något att göra med #metoo-kampanjen. Jag menar, de har ju redan kraschat det amerikanska politiska systemet - varför inte också göra lite skada i det svenska?

Mest sannolikt är dock att Timell var dubbelagent åt FSB, men vägrade lära svenska tevetittare felaktiga husbyggesmetoder i sitt snickarprogram. Ryssarna blev lacka - deras plan var ju att skapa fuskbyggen över hela Sverige, för att lättare kunna rulla in med tanks och bulldozers. Vi är förmodligen skyldiga Timell ett tack för att han valde att offra sin karriär, hellre än att möjliggöra en rysk invasion. Det är ju helt uppenbart att Putin straffade stackars Martin, för att avskräcka andra ryska agenter som råkat gått och fått samvetskval.

***

Vidare noterar vi att söktermen "invandring" korrelerar med "förmånsportalen systembolaget".

Exakt vad denna "förmånsportal" är vet jag faktiskt inte, men förmodligen har vi ovan beviset för att SD släppt frågan om alkoholmonopolet - som ju varit viktig för t.ex. Ny demokrati och Skånepartiet - endast för att de fått tillgång till gratis sprit direkt från källan. En satans jävla korruptionshärva, vilket vi i och för sig är vana vid här på Antropofagi-bloggen.

***

Att "Piteå" korrelerar med "jakttider" känns rätt förväntat, och nästan lite fördomsfullt om jag ska vara helt ärligt. Att vi däremot ser en rad mat-termer dyka upp - mest otippat är kanske "chutney" - kan jag bara tolka som att den stora Norrlands-svälten ("Lavåret") återigen är över oss.

***

Att "Hanif Bali" korrelerar med söktermen "giltiga mynt" är ju bara sååå Moderaterna. Greedy motherfuckers. Rika jävlar, men ändå ska sista lilla fickskrammel med välfärdsvinsterna in på Cayman-kontot.

"The messenger is not important"

Fenomenet stigmata innebär att djupt religiösa människor självsuggererar fram blödande sår på händerna. I alla fall enligt den "vetenskapliga" hypotesen.

Professor Dan Larhammar skriver på FoF:

"Spontant blödande sår som liknar de som Jesus anses ha fått vid korsfästelsen, vanligtvis i handflatorna, benämns stigmata. Emellertid finns inga övertygande belägg för att blödning på just dessa ställen kan uppstå spontant och inga sådana fall finns tydligt dokumenterade. Blödningarna framkallas i stället mekaniskt eller med kemikalier. Några personer har avslöjats eller erkänt att de själva framkallat stigmata – inklusive ett par helgon. Skälen till att personer bluffar om stigmata kan vara att få personlig uppmärksamhet eller religiösa privilegier. Möjligen kan blödningar även framkallas genom omedvetet självskadebeteende. Blodig svett på olika ställen av kroppen förekommer vid den sällsynta sjukdomen hematidros. Några av dessa patienter har framgångsrikt kunnat behandlas med läkemedlet propranolol. Hudblödning kan även uppkomma av parasiter i kroppen, som kommer ut genom huden. Röda hudzoner kan uppstå på grund av eksem, allergier och liknande. Men om blödning uppstår beror det på att personen kliat sig eller råkat skrapa emot något, och dessa medicinska problem brukar inte vara specifikt lokaliserade till handflatorna. Det finns således inga belägg för att stigmata kan uppkomma spontant genom inflytande från något övernaturligt väsen."

(Den religiösa hypotesen ser lite annorlunda ut, vilket kan hända beror på att man verkar ha en helt annan empiri: Där Larhammar erkänner noll-komma-noll belägg för blödning i handflatorna, så erkänner katolska kyrkan 62 fall. St. Francis av Assisi verkar vara den mest prominenta, men stigmata räknar allmänt som mirakel av Vatikanen. [Källa.])

Att självsuggererad stigmata kan ifrågasättas går hand i hand med indikationerna på att placebo-effekten inte finns. För, vad är placebo-effekten annat än stigmatans motsats?

Okej, ett lite för vidlyftigt claim där uppöver. Men, samma underliggande antaganden kan ändå sägas spöka i båda dessa fenomen, dvs. antagandet att övertygelse på ett mycket direkt sätt kan påverka kroppens funktioner.

***

Slate Star Codex spekulerar i om hypokondri kan förstås som en elakartad rundgång. En av hjärnans viktigaste funktioner är att hålla kroppen vid liv. Således monotoreras X antal hälsoparametrar kontinuerligt. (Anil K. Seth menar till och med att vi förmodligen inte bör bortse från dessa funktioner när vi försöker förstå medvetandets egenskaper och uppkomst.) När en hypokondriker registrerar en liten avvikelse, känner den oro och ångest, som i sin tur påverkar hälsoparametrarna - ångesten kanske leder till rusande puls, förändrade andningsmönster, spänningsvärk, etcetera. När hypokondrikers själv-monitorering plockar upp på dessa förändringar, ökar oron och ångesten, vilket ger upphov till ytterligare ångest. Slutligen infinner sig panikångest, vilket närmast är ett sjukdomstillstånd.

Som vi har sett verkar placeboeffekten ändå faktiskt finnas med avseende på just ångest-, oros, och (vissa) smärttillstånd. Detta verkar vara ungefär de tillstånd som också kan vara följden av hypokondri. Dvs., liksom hypokondri så kan placebo förmodligen påverka vissa halvmedvetna uppfattningar om kroppens väl och ve; kanske bryta respektive initiera en rundgång, tona upp eller ner ett ångesttillstånd.

Antropofagi har i sammanhang modigt framkastat att givet att placebo funkar, borde hypokondri leda till exakt de sjukdomstillstånd som hypokondrikern oroar sig för, snarare än allmän ångest.

Det jag menar med detta är: Om stigmata verkligen vore ett verkligt fenomen, dvs. om våran själsuggerering faktiskt kunde verka, och det väldigt specifikt - så borde en t.ex. hypokondrikers oro för en hjärntumör faktiskt framkalla just en hjärntumör, snarare än ångest och oro över en hjärntumör.

Hypokondriker drabbas inte av exakt det sjukdomstillstånd de är rädda för, utan av stark ångest. Placebo funkar bara på ångestrelaterad problematik.

Samband, någon?

***

Detta mitt claim har dock fått sund push back:

M:

"Det stämmer inte att inversen [av placebo] är [sjukdomsspecifik effekt av] hypokondri. Att drabbas av en sjukdom kräver en särskild omständighet, en specifik attack mot kroppen, ex av en viss bakterie. För att bli av med en sjukdom (givet att man fått nödvändiga mediciner, alt. att det inte krävs någon) finns ingen sådan särskild förutsättning, det krävs bara att kroppen dödar alla inkräktare. Placebo är varje förbättring av kroppens försvar som konsekvens av en tro på det. Inversen skulle vara att hypokondrikern får nedsatt försvar pga. sin tro på att bli sjuk."

Antropofagi reviderar därför en smula:

Skulle placeboeffekten vara reell, borde hypokondriker få ett nedsatt immunförsvar.

(I sanningens namn är vissa tillstånd väldigt specifika - vi har tidigare pratat om sarkom, där sjukdomstillstånden ofta är närmast världsunika per fall. Det är vidare skillnad på virusinfektioner och bakterier, eller för den delen på benbrott och den sällsynta sjukdomen hematidros. Anonym Internetz-rappare pratar om Beckars myskeldystrofi, fenylkattoroni, och subakut nekrotiserande ensefalomyelopati, samt Pantotenaskins-associerad neurodegeneration, samt intermittent porfyri och adrenogenitalt syndrom, samt alkaptonuri, samt myotobulär myopati. För att inte tala om kardiofasiokutant syndrom. Ja det finns mycket gött på Guds goda jord. Men vissts - immunförsvaret verkar generellt. Det är bl.a. därför medicin kan va en himla bra komplement!)

Men, i så fall, givet antagandet att stress leder till nedsatt immunförsvar - så kanske hypokondri kan leda till nedsatt immunförsvar?

Och då är det inte så himla dumt att säga att placebo kan fungera, rent generellt, och det bidrar till att reducera stress och således låta immunförsvaret återhämta sig utan extra belastning från kortisol och annat kroppsligt tjöt.

***

För att vara pyttelite seriös så kan det gissas att sådan effekt sannolikt befinner sig på den yttersta marginalens marginal, och kanske inte direkt förtjänar den egna, mäktiga etiketten

>>PLACEBOEFFEKTEN <<

Lådan märkt "placebo" leder inte djupare i lådkomplexet

(Bakgrund: Etiketten Vetenskapsfilosofi, framförallt det mesta om kausalitet och det om Deutsch. Materialinsamlingen i detta inlägg har skett inom ramarna för Antropofagis filosoficirkel, som härmed förlänas en separat etikett.)

Placeboeffekten finns inte.

Detta sätter strålkastaren på varför vi ska bekymra oss om mekanistiska förklaringar. Äks. good explanations, för att tala med Deutsch.

Korrelation är inte kausalitet. Vetenskap handlar om att lansera hypoteser, dvs. tänkbara mekanismer eller mekanistiska förklaringar, och sen testa detta mot verkligheten. Korrelation är sas. empirin. Men teorin måste vara något mer.

Vi kan, som i fallet med placebo, notera att vissa människor i placebogruppen blir friska. Denna korrelation sa visst dock ingenting om placeboeffekten som sådan - den sa bara att vissa blir friska. (Positive bias är en mäktig makt.)

Antropofagi frågar sig: Varför har jag alltid accepterat placeboeffekten, men aldrig bekymrat mig om den tänka mekanismen bakom?

Tja, jag är i alla fall inte ensam:

"Though sound scientific evidence is lacking, we believe that placebo effects exist across all disciplines of medicine. It seems therefore unlikely that a single universal theory can explain all placebo effects. Currently, several theories are taken seriously as possible explanations for the placebo effect, among them classic conditioning, response expectancy and a psychoneuroimmunological response. Classic conditioning considers the placebo response as a conditioned Pavlovian-type learned response that has its basis in experience. Inert substances, procedures, people or treatment setting can all act as a conditioned stimulus for the alleviation of symptoms, if they have been repeatedly associated with powerful unconditioned stimuli. This theory focuses on the input; the placebo effect arises because it is stimulus-expected. The second theory, response expectancy, is the anticipation of one's own automatic reactions to various situations. Response expectancy is different from stimulus expectancy in that it focuses on the output rather than the input. Neither theory, however, offers a physiological mechanism, whereby the placebo effect is manifested. There is some experimental evidence that the placebo response in experimental pain is associated with conditioning while other work points to the response expectancy model as more plausible. Moreover, there is some evidence that endogenous opioids are implicated in placebo analgesia, though how they would act in the proposed mechanisms remains unclear. In other disease models, a psychoneuroimmunological response has been suggested."

Antropofagi kan inte (med hindsight bias visserligen) uppbåda god vilja nog att utläsa en mekanistisk förklaring för varför placeboeffekten fungerar.

Varför?

Jo, för att de förklaringar som ges är "utanpå lådan". De säger bara att "eftersom <pavlovian respons> så fungerar placebo". Men, det finns inget i denna utsaga som förklarar hur.

Varför uppstår placeboeffekt iom. pavloviansk betingning?

***

Eller nä förresten, inte varför. Vi håller oss till hur:et. Varför kan besvaras på lite för många olika nivåer, för att det ska anses vara en exklusivt mekanistisk frågeställning.

T.ex. kan "varför" ofta besvaras genom ancestral environment-teorin, dvs. evolutionshypotesen. "Fåglar kan flyga för att de som kunde flyga överlevde och fortplantade sig", är det evolutionära svaret på "varför". Men det är, som en och annan kreationist exploaterat, inte egentligen en förklaring på hur de flyger.

Exempel: Varför har fåglar fjädrar?

Jo, för att fjädrar isolerar bra, samt är lätta, vilket lämpar sig för ett luftburet liv. (Funkar även för pingviner, tho.)

Okej, detta förklarar varför fågelpopulationen idag har fjädrar. Men inte varför flygande hundar inte har fjädrar, om det nu är så himla överlägset.

Okej, för att evolutionen är en skrothandlare, eller en sökalgoritm, som måste bygga vidare på befintligt material. Något måste finnas som utsätts för det där selektionstrycket. Evolutionens optimeringsprocess är inte smart eller kreativ. Evolutionen kan inte bara plötsligt ge Pteropus giganteus en fjäderdräkt out of nothing. (Även om det kan förekomma andra än homologa strukturer, nämligen analoga dito.) Varje intermediärt steg på vägen till en fullfjädrad fjäderdräkt måste också ha ett överlevnadsvärde.

Okej, så varför har då fåglar fjädrar?

Jo, dumsnut! För att dinosaurier i gruppen therapoder hade det! Tyranosaurus mfl., vill säga. Velociraptor. Gigantosaurus. Alla di dära goa göbbarna. (För vissa var det riktiga fjäderdräkter; för andra troligen mer lite värmande dun.)

Men, alltså... Om nu fjädrar var bra för att flyga... Varför var de då bra för icke-flygande therapoder? Pterodaktylerna hade inga fjädrar, liksom. (T.ex. inte quetzalcoatlus.)

Varför hade då therapoderna fjädrar? Jo! För att det hade ett stort överlevnadsvärde, även innan dinosaurierna blev luftburna! Antropofagis egen favorithypotes är att fjädrar värmer, så att man kan vara jämnvarm eller varmblodig. Detta ger ett övertag över växelvarma eller kallblodiga dinosaurier. Detta särskilt när kontinentalplattorna driver isär, och Pangea blir massor av världsdelar som dessutom i ökad utsträckning närmar sig de kyligare polartrakterna. Och bämm! vilket övertag varmblodighet och fjäderdräkt blir när en 10 km i omkrets stor himlakropp brakar ner på Yucatánhalvön, och på olika sätt ger upphov till att stoft och aska mer eller mindre mörklägger hela planeten i åratal. Då är fjäder-therapoderna synnerligen sannolika att överleva mer och bättre än sina växelvarma, näcka kollegor.

(Observera att vetenskapen kan ha ett eller annat att misstycka om i detta mitt narrativ. Det är bara ett exempel, även om det också råkar vara min personliga tro i frågan för tillfället.)

Men vänta nu! Det här förklarar ju inte heller hur fjädrar uppkommer, bara varför anlagen för att ha fjädrar kom att dominera i en population av varelser! Satan i helvete, evolutionsförklaringen duger visst ingenting till alls!

Jo, änna, för att den kompletteras av teknikaliteter som handlar om DNA, ärftlighet, mutationer, genmiljöinteraktion, epigenitik, etcetera mystiskheter om vilket Antropofagi vet föga. Det är här vi hittar de mekanistiska förklaringarna.

(Parentes: Lite mer kul om detta finner man här. Jag citerar lite goa stycken:

"Fåglarna utvecklades ur en grupp små dinosaurier som gick på två ben. De tillhörde gruppen Theropoda tillsammans med bland annat Tyrannosaurus rex. Dessa dinosaurier var försedda med fjädrar. De tidigaste fjädrarna var dunlika och gick inte att flyga med. De fungerade kanske i stället som värmeisolering. Dessa dinosaurier kan nämligen ha varit jämnvarma. I så fall höll de en konstant kroppstemperatur högre än omgivningens, precis som dagens däggdjur och fåglar. En annan möjlighet är att en färgad fjäderdräkt möjliggjorde signalering mellan individer inom arten, precis som hos många av dagens fåglar."

"Hos vissa dinosaurier utvecklades fjädrar som påminner om nutida fåglars vingpennor på frambenen, hos andra på både frambenen och bakbenen. Sådana fjädrar kunde fungera som bärplan vid flygning. Detta är ett exempel på så kallad exaption. Exaption innebär att strukturer eller organ, som utvecklats med en funktion, i det här fallet gångben och fjädrar, får en helt annan funktion. Exaption är en mycket vanlig evolutionär mekanism."

"Som en anpassning till flygning utvecklades de dunlika fjädrarna till sådana fjädrar som dagens fåglar har på vingarna och stjärten, vingpennor och stjärtpennor, se bilden ovan. På flygfjädrar utgår strålar från skaftet och från strålarna utgår bistrålar. Hakar på bistrålarna håller ihop strålarna så att fjädern bildar ett så kallat fan, en skiva som kan utöva kraft gentemot luften. Vingfjädrar som används till att flyga med måste vara asymmetriska, det vill säga fanet måste vara smalare på ena sidan om skaftet än på den andra. Framkanten på en vingfjäder måste nämligen vara smalare än bakkanten, annars är den inte stabil i en framifrån kommande luftström. En viktig anpassning till flygning hos dagens fåglar är att svansen förkortats till en så kallad pygostyl och ersatts av stjärtpennor. Stjärtpennorna gör det lättare för fåglarna att manövrera i luften. Dagens fåglar har fortfarande närmast huden kvar dunfjädrar som framför allt bidrar till deras värmeisolering.

Man trodde länge att fjädrar utvecklades direkt ur de fjäll och plåtar som finns hos många reptiler och även på benen hos dagens fåglar. Numera menar de flesta dock att fjädrarna är en nybildning som uppträdde hos dinosaurierna och således inte omvandlade fjäll eller plåtar. Dock finns det hos ryggradsdjuren grundläggande genetisk mekanism i huden genom vilka olika specialiserade hudstrukturer kan utvecklas ur förtjockade överhudsstrukturer, så kallade plakoder. Troligast är att kräldjursfjäll, fågelfjädrar och däggdjurshår utvecklades parallellt med varandra, men att de alla härstammar från en hudstruktur som fanns hos en gemensam förfader till kräldjuren, inklusive fåglarna, och däggdjuren. Denna hudstruktur bildades under fosterutvecklingen ur en speciell typ av plakod, som senare under evolutionen utvecklades i olika riktningar.")

***

Okej, så det som jag tycker mig ha exemplifiera är att en evolutionär förklaring ger ett perspektiv på varför-frågor, men att den måste kompletteras med mekanistiska hur-svar ur biologin och genitiken. På samma sätt som korrelation bara är ett empiriskt filter på en tänkt mekanism - ett test av en hypotes - så är evolutions-förklaringen bara ett sätt att rimlighetsbedöma en hypotes. Det är en berättelse om varför ett anlag kom att dominera en population, inte hur egenskapen som anlaget medför uppkommit eller fungerar.

Detta är viktigt, eftersom de förklaringar i pavlov-kategorin som föreslagits för placeboeffekten ser ut som följer (källa):

"Placeboeffekten är ett svårförklarat fenomen som inte tycks ha någon vettig­ biologisk grund. Det är klarlagt i en lång rad vetenskapliga studier att kroppen kan bota sig själv från en lång rad sjukliga tillstånd om man tror att man får ett läkemedel, även om läke­medlet ifråga bara är en bluff, som sockerpiller eller vanligt vatten.

Men det finns en hypotes om att det kan vara en evolutionär fördel att utveckla förmågan att ”lura” kroppen till självläkning. Den hypotesen har nu visat sig hålla streck när den testats i en datormodell.

Idén går ut på att vårt immunförsvar är kostsamt att hålla igång. Det är så kostsamt att en organism som ständigt håller immunförsvaret i förhöjd beredskap riskerar att tömma sina energiresurser­.

Istället väntar kroppen på en signal som säger att det är läge att starta försvaret, att nu är chanserna goda att besegra en infektion."

 Notera att den "biologiska grunden" är oförklarad, och att förklaringen i övrigt bara handlar om varför egenskapen "att lura sig själv" kan tänkas ha ett överlevnadsvärde. Det hela rör sig om en ickeförklaring, ur ett mekanistiskt perspektiv.

***

"Placebo" har accepterats som ett stop sign, när vi i själva verket - likt vilken som helst treåring - borde ha frågat oss varför i helvete uppstår placeboeffekten? Hur!?

Vi har accepterat en låda som det står "PLACEBO" på, utan att någonsin titta i lådan. Nu när vi tittar i lådan är den tom.

Frågor:

Vilka andra stop signs accepterar vi utan vidare förklaring eller förståelse? Himla många, så klart, i vardagen, eftersom vi inte är experter på allt. Mer intressant - vilka stop signs accepteras av respektive vetenskaplig disciplin?

Dvs., vilka lådor har vi glömt att öppna? Vissa kanske är tomma. De bra lådorna innehåller istället en ny låda, som t.ex. Newtons låda, som innehöll Einsteins låda. (Strängteorins låda är nog tom, dock.)

Och: Kan vi någonsin nå en ultimat förklaring av någonting? Kan vi hitta en sista låda?

Och då kommer vi till filosoficirkelciterandet för dagen:

Antropofagi:

"[Detta] för oss in på en ytterligare fråga, kanske främst intressant för den reduktionistiskt lagde.

Vi har tidigare pratat om att modellen av verkligheten är stratifierad, och att våra discipliner i bästa fall bekymrar sig om olika stratum - men att längs ner är allting typ kvarkar, eller vem fan vet, sannolikhetstillstånd i kvantvågrörelser, jag vet inte någonting om detta bevare mig väl.

Så, givet att vi kräver av hypoteser/mekanismer/förklaringar att de ska vara 'inuti lådan' - hur långt inne? Har inte varje låda bara ännu en låda i sig? Är det inte bara en russian doll-situation i evighet ner till kvarknivå eller vidare?

Vi MÅSTE kanske (och vi GÖR det definitivt) acceptera förklaringar på låd-nivå.

Så åderlåtning är kanske en helt okej lådnivå för sin tid - och placebo (pavlovs betingning verkar vara go to-mekanismen...) för sin. Men frågar vi efter nästa låda... NIX! Fanns ingen låda i den lådan! Den lådan var tom! En epistemologisk återvändsgräns, mina vänner.

Så, att hitta de nya 'placebo'-lådorna, är kanske egentligen bara någon slags naturlig progression i att ta sig djupare in i det så vitt vi anbelangar oändliga lådkomplexet.

Som jag brukar tjata om såg Freud psykologin som ett nödvändigt ont, en klumpig approximation som vi skulle slippa när vi fick koll på de underliggande fysikaliteterna, signalsubstanserna och neuronerna etcetera.

Psykologin har öppnat massor av lådor. Vissa innehöll nya lådor. Men bara en låda är rätt. Genom den lådan kan vi rent principiellt komma till lådkomplexets botten."

Cirkeldeltagare M (tidigare flitigt citerad i allsköns sammanhang, som här och här):

"Vad gäller RDT (Russian Doll Theory), så håller jag med om att vi måste acceptera låd-förklaringar som mekanistiska. Faktum är att detta är besläktat med några av de mest intressanta filosofiska problemen vi har.

Vad innebär en reduktionistisk förklaring? Att reducera en process på en nivå till processer på lägre nivåer? Varför är den lägre nivån (oftast i mängd massa räknat) mer grundläggande för verklighetens bestånd? Om vi accepterar att verkligheten är deterministisk, och olika beskrivningar av den enbart handlar om hur man mäter den, så måste alla nivåer vara lika verkliga? Kan det vara så att reduktionisten endast kräver att det man reducerar till är enklare enligt något mått? Vilket mått? Informationsmängd? Entropi?

Man skulle kunna tro att förklaringen är mest sann på den nivå där processen initieras. Men detta är en feltanke. För om verkligheten är deterministisk, och ingenting således kan initieras 'mer' på någon särskild nivå än på en annan, så existerar intention på alla nivåer samtidigt. Det betyder att den psykologiska förklaringen till varför en person handlar på ett visst sätt inte är mer sann än kvark-förklaringen och vice versa.

Men en förklaring är ju mest intressant på den nivå där den 'makes most sense'. T.ex. om jag ska förklara varför en komplicerad datorsimulering har fått ett visst utfall så är det ganska ointressant att beskriva processorns tillstånd vid varje tick. Säg att vi betraktar ett specifikt tillstånd i processorn. För att förklara hur vi kom dit är det antagligen mest intressant för oss att beskriva utifrån simuleringen på hög nivå. Omvänt, om vi betraktar en temperaturupplevelse så är den mest intressanta förklaringen hur hudceller reagerar på medelhastigheten hos den omgivande luftens partiklar, och hur reaktionen skapar en informationsprocess i kroppen och hjärnan.

Så vad är en intressant förklaring? Och vad är en abstraktionsnivå? Vad är en låda?
Ifall man anser att vetenskapens syfte är att få oss att förstå verkligheten (snarare än att bara bygga modeller som kan prediktera vad som helst) så är detta avgörande frågor för att förstå vad förståelse är.

Låt oss säga att en låda kräver ett system som kan representera en beskrivning av en fysisk process, där representationen kräver mindre information och/eller energi än att lagra/utföra själva processen som den representerar, samtidigt som den är uttömmande nog att initiera processen givet tillförd energi vid behov. I så fall kan man tänka sig att lådan måste ha gallrat bort en viss mängd information för att människan ska känna sig nöjd. Det kanske har att göra med huruvida den nya lådan går att bygga ihop med befintliga lådor? Typ som med Lego. Små-Lego är kompatibelt med Duplo, Duplo är kompatibelt med Quatro, så alla tre går att bygga ihop. Men plockar man bort Duplo så kan man inte längre koppla på små-Lego-lådor på sina Quatro-lådor.

Frågan är då... Är verkligheten en funktion av lådornas existens? Eller är lådorna passiva lagringsenheter som finns för vårt eget höga nöjes skull?

Även här äntrar vi medvetande-filosofins härliga gränsland. För precis som det verkar rimligt att anta att medvetenheten om det egna medvetandet påverkar verkligheten, så verkar det rimligt att anta att låd-tankar (och tankar om lådor) påverkar verkligheten. Påverkligheten. verkligen... på riktigt... *pust*

Således, om vi betraktar ett givet fenomen så måste högnivå-förklaringen vara mer relevant (inte bara mer intressant), än lågnivå-beskrivningen, ifall lådan på hög nivå hade mer kausal sprängkraft i skeendet som gav upphov till fenomenet.

MEN! Om lådans existens var avgörande för fenomenets uppkomst... så är vi obligerade att förklara lådan. Och hur gör vi det, om inte i termer av den process på lägre nivå som lådan är tänkt att representera!? Och så vidare, och så vidare...

Jaha, verkligheten va visst ett mysterium i alla fall..."

***

Sammanfattning:

Vi bör inte nöja oss med mindre än en mekanistisk förklaring.

Men, ofta kommer vi kanske inte djupare, pga. "pallar inte", "har inte tid", bryr oss inte", eller "har inte tillräckligt hög teknologisk nivå".

Vi måste ändå ständigt öppna lådor som är viktiga för oss. Det räcker inte att kolla "korrelation", eller t.ex. "rimligt rent evolutionärt". Detta är icke nog.

Hur djupt vi någonsin tar oss i lådkomplexet återstår att se.

Lådan märkt "placebo" verkar i alla fall ha varit tom.

Din käpp i ekorrhjulet - Viktigt om krucifix, samt smutskastning av guden Dumuzi

"Hej [Historiska museet],

jag uppskattar storligen Historiska museet. Men frågor har uppstått kring krucifix, sedan jag besökte er sist.

Ni skriver om hur Jesus vid en viss tidspunkt övergick till att avbildas deppig och ledsen, från att ha varit mer kunglig; från kungakrona till törnekrona. Detta är fascinerande, men jag upplever inte att er utställning presenterar några hypoteser kring varför så skedde. Varför, tror man, förändrades krucifixet på det här viset?

En annan krucifixfråga rör T-korset - i äldre konst syns ofta Jesus hänga på ett kors vars tvärslå är högst upp på den vertikala pinnen [...]

Så, vadan detta?

Hoppas ni kan vidarebefordra dessa mina frågor till relevant person i er underbara personal. Tack på förhand!

Vänliga hälsningar [Antropofagi]" 

 ***

"Hej [Antropofagi],

Det finns olika anledningar till att krucifixen förändras. Ofta pratar man ju om att digerdöden skall ha påverkat med en större dödsskräck och vidgad medvetenhet, men det håller inte riktigt som förklaring eftersom de mer emotionella och lidandebetonade framställningarna finns före digerdödens utbrott. En mer trolig förklaring är förändringar i fromhetslivet. De mer emotionella och mer plågade framställningarna framhäver Jesus mänskliga sida, vilket talar till betraktaren på ett mer konkret sätt: man kan som människa leva sig in i Jesu lidande mer påtagligt. 

Det T-formade korset, taukorset, har troligtvis egyptiskt ursprung och brukar förknippas med franciskanerna, efter som den helige Franciskus speciellt tog till sig detta. Man vet inte exakt hur det kors som Jesus korsfästes på såg ut, men i Barnabasbrevet, som är en text från 100-talet liknar författaren korset vid ett T.

Vänliga hälsningar 

Pia

----------------------------------------------------------------------------
Pia Bengtsson Melin, Fil. dr Konstvetenskap
1:e antikvarie, Medeltid och kyrklig konst
Avdelningen för samlingar och forskning"

***

Källan till all kunskap om Bibeln ger oss en mer detaljerad bild av vad Texterna förtälja:

"‘När det så gäller det romerska avrättningsredskap som Jesus avrättades på så vet vi inte om tvärslån satt längst upp (som ett T) eller en bit ner (som ett +) eller om det hade någon tvärslå över huvud taget. Det kunde säkert variera väldigt mycket, och man använde nog det som vid varje tillfälle var mest praktiskt. Det grekiska ordet ‘stauros’, som bibeln använder, betyder ju inte annat än ‘stolpe’, ‘stör’, ‘påle’ el likn, och bibeln säger ingenting om hur denna ‘stauros’ såg ut.

Däremot vet vi av andra källor att innebörden i ordet ‘stauros’ i grekiska språket på 700-300-talet f Kr var en upprätt stör eller påle, men under det första århundradet f Kr och senare syftar ordet i allmänhet på en stör med en tvärslå, dvs ett kors.

Den romerske politikern och författaren Seneca, som var samtida med Jesus, skrev i Dialog ‘Till Marcia om tröst’: ‘Jag ser 'stauros' där, inte bara av en typ utan utförda på många olika sätt. På somliga hänger offret med huvudet ner, på några är de spetsade genom könsorganen, på andra har de armarna utsträckta på tvärslån.’

I ett brev (Brev 101, stycke 12-14) talar samme Seneca om hur den dödsdömde ‘hänger utsträckt från en tvärslå’.

Dionysios från Halikarnassos skrev i sin ‘Romaike archaiologia’ (Romersk historia, bok VII 69:2) som började utkomma år 7 om hur slavar som skulle avrättas fördes till avrättningsplatsen med sina utsträckta armar fastbundna vid ‘ett trästycke’ som sträckte sig över skuldrorna ut till handlederna.

Om vi går till kristna källor så liknade författaren till Barnabasbrevet (som anses ha skrivits någon gång mellan år 70 och 120) den ‘stauros’ som Jesus avrättades på vid den grekiska bokstaven ‘tau’, dvs ‘T’ (Barnabas 9:7-8). Och i kapitel 12:2-3 skrev han att Anden uppmanade Moses att ‘göra en förebild av korset och den som skulle lida’ varför ‘Moses ställde sig högst av alla och sträckte ut händerna’.

Justinus Martyren (100-165) skrev omkring år 160 i ‘Dialog med Tryfo’ angående avrättningsredskapet ‘stauros’ att ‘den ena bjälken ställs upprätt, och från denna skjuter den övre delen upp som ett horn när den andra bjälken satts fast på den, och ändarna syns på båda sidor som horn som är fästa vid det första hornet’. Och han förklarar uttryckligen att Jesu ‘stauros’ hade formen av ett kors. Han menar nämligen att då Gud befallde att påskalammet skulle stekas helt, så var detta en symbol för det lidande som Jesus skulle komma att utsättas för då han avrättades: ‘Ty ett spett sticks från dess nedre delar upp till huvudet och ett tvärs över ryggen, vid vilket lammets ben fästs.’

I de apokryfiska Petrusakterna från andra hälften av 100-talet talas om de båda bjälkarna, den upprättstående och tvärslån, på det ‘stauros’ som användes då Jesus avrättades. Författaren liknar stolpen vid Guds ord, tvärslån vid människans natur, och själva ‘korspunkten’ vid människans omvändelse.

Den kristne författaren Tertullianus skrev år 197 i ‘Ad Nationes’ kapitel 12: ‘Varje timmerstycke som fästs i marken i upprätt ställning är en del av ett kors, ja är den större delen av dess massa. Men hela korset tillskrivs oss, med dess tvärbjälke naturligtvis, och dess sittplats.’

I slutet av 100-talet skrev också biskop Irenaeus i ‘Adversus haereses’, Bok 2, kap 24, att ‘Själva korsets form har också fem ändar, två på längden, två på bredden och en på mitten, på vilken den person som fastnaglas stöds.’

Att den ‘stauros’ som Jesus avrättats på såg ut som ett ‘T’ var alltså av allt att döma en väldigt tidig uppfattning inom den kristna kyrkan - och härrörde naturligtvis från de allra första kristna, av vilka några till och med var ögonvittnen till avrättningen. Därför är det knappast rätt att säga att T-korset kom in i den kristna kyrkan genom att omvända hedningar tog med sig symbolen ‘T’ (första bokstaven i guden Tammuz' namn) in i kristendomen på 200-talet eller senare."

 ***

Den andra källan till kunskap, om Allsköns kuriosa, säger:

"Taukors är ett likarmat kors som saknar översta korsarmen så att det liknar bokstaven T.

Ursprunget verkar härstamma från Egypten. Symbolen har också kopplats till dyrkan av den akkadiske guden Tammuz, som sumererna kallade Dumuzi.

Taukorset även av kristna och har enligt Hieronymus och kyrkofäderna kopplats till Hesekiel 9:4 och den hebreiska bokstaven Tav, som vid den tiden hade formen av ett kors."

 ***

Kompromenterande för Dumuzi är att hen inte är tillnärmelsevis lika tuff som aztekernas Quetzalcóatl, och således inte heller har fått namnge en mäktig pterodaktyl.

Quetzalcoatlus.

Inte heller har Dumuzi inspirerat till rövarspråket, som jag antar att Quetzalcóatls kompis Xolotl typ måste ha gjort.

Xolotl.