(Antropofagi tänker tidvis på vetenskapsfilosofi, och för lite bakgrund till den här frågeställningen går det bra att läsa sig igenom de här inläggen.)
Empirismen bygger på det felaktiga antagandet att en kan få teorioberoende kunskap genom observation. Att objektivt studera är, enligt empiristen, den enda källan till kunskap. Sålunda betonar empirismen, som namnet kanske avslöjar, empirin. Kärleken till det objektiva gör även att allt perspektivtänkande kastas över bord.
En föregivet konfliktande idé, som empiristen vanligen förkastar, är att ett perspektiv kan vara mer sant än ett annat, i bemärkelsen att just det perspektivet bäst kan se och förstå vad som är viktigt för just det perspektivet. En nära nog tautologisk tanke, kan tänkas. Empiristen säger "icke!", det objektiva, perspektivlösa trumfar allt. Perspektivet är ju i en bemärkelse en teori, medan (drömmen om) objektiviteten ska vara fri från antaganden och förkunskaper.
Men, tycker Antropofagi, här härbärgeras en självmotsägelse värdig en nyliberal tankesmedja. Det specifika perspektivet, exempelvis den underkuvades perspektiv i en hierarki, är ju specifikt i det att subjektet ifråga har samlat in en våldsam mängd empiri genom exempelvis liv och leverne. Erfarenheter är en stor säck med empiri som en har fyllt under ens respektive strapatser.
Borde inte empirismen rimligen uppskatta det specifika perspektivets stora empiri-rikedom, snarare än att hylla det objektiva, stumt stirrande ögat (som Pst/Q händelsevis rappar om)?
[Uppdatering: Här var tidigare inbäddat Pst/qs Jag ser. Innan Grooveshark släcktes ned.]
Nä, empirismen, det är nästan så en blir lite pissed. Helga empirin eller helga den icke, men iaktta åtminstone ett minimum av konsekvens och följdriktighet.
Givet att empirismen fungerar så som jag gör gällande, då är den inneboende självförstörande. Så snart en empirist har observerat något objektivt, och har införskaffat en smula empiri, då har hen också lagt sig till med ett perspektiv, en erfarenhet. Empiristen kan således bara, enligt de egna kriterierna, göra en endaste meningsfull observation i livet. Sedan måste empiristen dö, och möjligen återfödas som bläckfläck läckt från en reservoarpenna i bröstfickan på en vetenskapsmans vita rock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar