Religionen i nationen

Antropofagi har tidigare skrivit om det bedrägliga i att diskutera saker, när motparten är ointresserad av att hålla diskussionen konstruktiv. Ett prime example är religionskritik – inte vill en sitta och slentrian-smäda muslimer med Richard Jomshof liksom. Bara för att en tycker att religion överlag är crap.

Ett litet exempel på vad Antropofagi uppfattar som konstruktiv diskussion poppade upp i dagens DN. Det är Bosse R. som argumenterar för att religion inte bidrar till ett bättre samhälle.

Kan vi hålla debatten på den här nivån, plz? Hade Sara Skyttedal skrivit motsvarande text hade den garanterat inte handlat om huruvida mer religiösa samhällen har en högre eller lägre grad av tillit respektive korruption, eller på vilket sätt religion korrelerar med olika välfärdsindikatorer. Skyttedals text hade istället gått ungefär så här:

Islamism skadar barnen

Stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion, så som de stora religiösa samfunden påstår? Skit i data – vi kan tryggt förlita oss på gut feeling och Flashback. Islam är oförenligt med demokrati, men kristna värderingar är en grundförutsättning för entreprenörskap.

En av de mest överraskande förändringarna både i Sverige och globalt är att invandringen ökar. Jämför vi läget nu med vad som gällde runt 1990 så är det helt enkelt för jävligt. För tjugofem år sedan var till exempel min dotter inte tvungen att dela skolbänk på zoroastrianister, sufister och andra avfällingar. En positiv motkraft är att den kristna gräsrotshögern i USA blomstrar, samt att Israels bosättningspolitik blir mer och mer expansiv. 1991 kom Kristdemokraterna in i riksdagen, vilket var gött som tusan. Några år senare fick man igenom att en ändring i läroplanen för grundskolan som innebar att skolans verksamhet bland många andra värden också skulle vila på ”kristen tradition” vilket gäller än i dag, och bör fortsätta gälla till den yttersta dagen. Detta innebär att just en specifik religions etik ska premieras och har tillerkänts en särställning i den obligatoriska svenska skolan, vilket är helt rätt. Till detta har kommit att vi numera har ett utbildningssystem där även religiösa friskolor erhåller fullt statsbidrag, vilket är helt rätt när friskolorna i fråga är baserade på kristen tro. Man kan även lägga till att Svenska kyrkan numera agerar som en delvis politisk organisation i många frågor liksom naturligtvis många andra religiösa samfund – här ser vi dock att Svenska kyrkan i ökad utsträckning är mjäkig, dvs. inte står upp för rätten att diskriminera homosexuella och andra perversa.

De stora världsreligionerna hävdar ofta att de bidrar till skapa en god, ansvarsfull och medmänsklig etik i samhället. Detta är helt korrekt när det gäller kristendomen. I den gällande svenska läroplanen står det till exempel att den kristna traditionen bidrar till att fostra eleverna till ”rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande” – word! Sveriges muslimska förbund har i sin vision att man ”arbetar mot främlingsfientlighet och rasdiskriminering och har i dess ställe sått kärlek, respekt och närmande mellan folken”, vilket däremot är lögn och förbannad dikt.

En fråga är då hur väl religionerna lyckas med sina goda föresatser. Eller annorlunda uttryckt, stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion? Tack vara tillgången till nya, omfattande och jämförande data kan man i dag faktiskt ge ett någorlunda säkert svar på denna fråga – me som sagt, vi håller oss till gut feeling och Flashback. Här ser vi tydligt att kristendom faktiskt ökar tillväxten med en miljard procentenheter, samt skapar positiva spin-off-effekter som renässanskonst och bullfika. Samtidigt pekar källorna på att islam genererar väpnad konflikt, ohälsa, och infekterade debatter. Halalslakt är dessutom okristligare än okristligt.

Tack vare gut feeling och Flashback, samt Björn Söders Facebook-feed, har vi numera också tillgång till data som kan sägas mäta den etiska och moraliska halten i olika länder. Här ser vi att somalier och romer är sämst, medan israeler i alla fall vinner poäng på att hålla palestinierna i schack. Sydafrika rankade ganska högt under apartheid-tiden, men har dalat sedan dess.

En given invändning mot detta resonemang har länge varit att Flashback (och Björn Söders Facebook-feed) befolkas av galningar och troll. Som kristenhetens tillskyndare tror jag dock inte på troll. Dessutom visar det sig vid en snabb googling att Marcus Birro håller med mig, och han har ju en mytisk direktkontakt med blodet och jorden via sin folklighet.

Samhället blir mera etiskt och moraliskt högstående om det kristnas – jämför vikingatiden med medeltiden liksom. Mer religion i politiken, men av rätt sort!