Klona fram lite megafauna genast

När nu allt plötsligt handlar om transhumanism, hade den som nuförtiden besöker ca fyra museer i veckan, dvs. jag själv, vissa förväntningar på Moderna museets Livet självt-utställning. Tyvärr visade sig utställningen mestadels vara skit, men Pierre Huyghes (Untitled) Human Mask (videoverk) sticker ut med besked.

Pierre Huyghes har klätt en apa i en mask.

Varför, undrar Antropofagi, är det så svårt att betrakta apan med en mänsklig mask som något annat än en människa? När det tydligen är så oerhört lätt att betrakta verkliga människor som något annat än människor. (Ja, jag tittar på er, rasisterna.)

Huyghe lyckas, i sällskap med Mika Rottenberg (tidigare nämnd här), nästan övertyga Antropofagi om att videokonst ändå är något att ha. Livet självt således värt ett besök, om än bara för Huyghes – och på Moderna museet i Malmö hittar vi verket Tropical Breeze av just Rottenberg.

Malmö-utställningen The New Human har liksom Livet självt en klar transhumanistisk koppling, och ställer framförallt frågan "hur vi ser på oss själva och andra" i "en tid präglad av accelererande teknisk utveckling". Men, nästan kokar Antropofagi av ilska, hur jävla accelererande är utvecklingen egentligen?

Besvikelsen som färgar var dag grå. Besvikelsen över att forskarsamfundet ännu inte klonat fram ens mammutar och jättesengångare. Jag kräver inte ens en t-rex, bara lite ullhårig megafauna. Och vad i helvete hände med kolonier på Mars? Utveckligen sackar. Det känns lite deppigt under en himmel av sten.