Gammal debatt

Det här verkar ju vara en gammal debatt, så klart. Men nu blossar den upp igen, pga. lite forskning.



Saken handlar alltså om ras vs. klass. I senaste Bang (nr 2 2016) skriver Alma Öberg om "feminismens högersväng". En del är överskattandet av det intersektionella analysverktyget; "Fokus läggs på att personer med arbetarbakgrund blir diskriminerade och osynliggjorda snarare än att ifrågasätta klassamhället som sådant." Antropofagi är böjd att hålla med i klagolåten.

***

Betänk alla jävla 40-talister som gnällt sig igenom ett Sommar i P1, lyft sig själva till skyarna; "oh klassresan jag gjorde! oh strävsamheten, oh briljansen!" Det finns fan inte en rutten gumba (gubbe/gumma) över pensionsålder som inte är Slumdog Millionaire i Bullerbyn.

Det där Sommar i P1-gnällandet handlar givetvis om hur tufft det var att gissa fel på vinprovningar, att Pretty Women-äta fel med skaldjursbesticket, att råka strypa en näktergal med grova Löfven-händer, etcetera. I klarspråk: Att få skämmas pga. klasskoderna. Att vara elefanten i porslinsbutiken. Den mobbade på internatet. Bonnadrängen i storstan. Ni kan gnället.

Men, änna, den Majorna-pojk som fick möjlighet att skämma ut sig i finrummet i Hovås, den jäveln har ridit på ett bananskal genom gräddfil. Bananskalet = arbetarrörelsens folkbildning och klasskamp; gräddfilen = den produktivitetsökning som gjorde att eliterna inte hann roffa åt sig utan att ett lagg i ojämlikheten i form av jämlik fördelning uppstod.

Alltså: Folkhemmet och välfärds-Sverige byggdes på produktivitetsökningen som makroprocesser, såsom industrialismen, åstadkom. (Enligt Ojämlikhetens anatomi är det i tider av produktivitetsökning som resurser till äventyrs kan komma the bottom 99 till dels.) Social mobilitet uppstod i denna kontext. Levnadsstandarden ökade för stora delar av populationen. Reformutrymme uppstod. Utbildning blev allmängods. Egocentriska 40-talister tolkar givetvis det hela som att de själva åstadkom unika storverk, när de klättrade från statarkojan till kontoret. (Ett resonemang som fö. ger att arbetslösa ungdomar av idag "borde gasas". Obs, icke fingerat citat hört i bastu i Dorotea. 40-talistjävlar.)

Att produktivitetsökningens allmosetagare, aka. 40-talisterna, fick skämmas lite när de släppte väder i finrummet, det är banne mig ett billigt pris att betala. De fick fan varmvatten och käcka glasögonbågar och sommarhus på Gotland, varenda en jävla jävel av dem. Och de fick själabalsam i form av en orubblig tro på att de åstadkommit hela skiten på egen hand, self made, och skulle upprepa samma stordåd om de fått chansen i dagens alvedongenerationskadrer av arbetslösa förslappade WoW-runkande opiatmissbrukande mediahoror. Eller nåt.

Så, att analysera fisen i finrummet gör egentligen ingen klokare. Fisen i finrummet är ju för fan en jordgubb i grädde i champagne i guld i ett badkar i guld med grädde och champagne i en stor James & Jättepersikan-jordgubbe av guld. Tack för den diskrimineringen, faktiskt.

Den intressanta analysen är givetvis istället varför det A) först var statare och aristokrater, sen B) under en kort period kom att bli en smula mer social mobilitet och ekonomisk jämlikhet, samt C) varför det nu håller på att skita sig igen. (Nämnda Ojämlikhetens anatomi förklarar det där ganska flawless för den läskunnige.)

Det den intersektionella analysen gör är att missa klassanalysen. Missa marxismen. Alma Öberg stör sig på F!are som klagar på könsfördelning i styrelserummen. Antropofagi påpekar bryskt att "mångfald utan jämlikhet är ingenting värt".

***

Den klassiska marxistiska analysen, som även undertecknad har halkat in på, är att kapitalismen "är beroende av rasismen, både som en källa till att göra profiter, men ännu viktigare som ett sätt att söndra och härska" (här). ("Profit" = "plundring, erövring och slaveri".)

Emellertid är det inte så lätt som Öberg tycks göra gällande, att marxismen kickar ut intersektionaliteten helt genom en öppen hink badvatten å baby-nest. (Jag håller egentligen helt med om allt i Öbergs text, men går för effektens skull i polemik. Samma anledning som föder alla dessa malapropismer och katakreser.) Relationen mellan RAS och KLASS är nämligen gääänxa kåmplex.

Lite idéhistorisk bakgrund har jag givit förut, med hjälp av Karin Johanisson. Lite sammanfattande skrev jag till slut något i stil med:

"Att klass rasifieras, eller att ras så att säga klassificeras /.../ – det handlar naturligtvis om att avmänsklifiera underklassen för att kunna förslava den med gott samvete. Segregation är nyckeln, men också misskreditering. I förlängningen kan förgriparen döva sin empati visavi sitt offer." 

Som jag nämnde inledningsvis i denna bloggpost har lite dagsfärsk forskning dumpit ned på ämnet. Forskare på Göteborgs Universitet har nått resultat som indikerar att klass rasifieras i hastig takt i Svea Rike. Den sociala rörligheten i den rasifierade underklassen minner om USA:s afroamerikanska population. Klass och ras konvergerar, eller hur man ska säga, även här i Sverige:

"Invandrarbarn från synliga minoriteter som växer upp i låginkomstområden riskerar i mycket högre utsträckning att bo kvar i samma sorts område som vuxna jämfört med svenskfödda personer i samma grannskap. Det visar en ny studie från Göteborgs universitet, där forskare följt boende- och inkomstutvecklingen i Sveriges storstadsområden.

– Våra resultat visar att det finns ett starkt samband mellan att tillhöra en synlig minoritet, det vill säga att inte tillhöra majoritetsgruppen i ett samhälle, och att över generationer bli fast i ett utsatt låginkomstområde, säger Björn Gustafsson, professor i socialt arbete vid institutionen för socialt arbete."

Det rasifierade klassamhället är (återigen) över oss, as I have foreseen. Confirmation bias på den asså.

(Här är hela artikeln. Inklusive abstract, edra lhata jeflar.)

***

Husbloggen Slate Star Codex (SSC) (länkad till i minst nio tidigare bloggposter, änna ey) har recenserat Albion's Seed som kanske, kanske inte är en bra bok. Intressant verkar den onekligen. 

(The Cavaliers förståelse av frihetsbegreppet gör mig lite förbryllad; är det inte så alla borgare tänker innerst inne? "Freedom, like wealth, was properly distributed according to rank; nobles had as much as they wanted, the middle-class enough to get by on, and everyone else none at all. And a Virginian noble would have gone to his grave insisting that a civilization without slavery could never have citizens who were truly free.")

SSC:s poäng är att deep culture speglar ungefär dagens politiska klansamhälle i USA, och således även klass. (The Borderers är ungefär republikanernas breda väljarbas, och the Quakers + the Puritans är ungefär dagens demokrater och liberaler.) Detta härrör från tidigare SSC-posten Staying Classy, där Scott också gör en poäng av att skilja på klass och ekonomisk situation eller inkomst. Problem enligt Antropofagis läsning av Alma Öberg: En fastnar i kulturella markörer och identitet, och bortser från ekonomiska strukturer i termer av makt- och resursfördelning. Vilket väl SSC också påpekar, inte minst när han jämför sig själv, sin bror och sin kusin som alla är "gentry class" men med olika inkomst. Jaja. Skit i det för den här gången.

I recensionen av Albion's Seed påpekar SSC kopplingen mellan kultur och klass vad gäller den afroamerikanska befolkningen:

"Consider for example the interaction between race and class; a black person with a white-sounding name, who speaks with a white-sounding accent, and who adopts white culture (eg listens to classical music, wears business suits) is far more likely to seem upper-class than a black person with a black-sounding name, a black accent, and black cultural preferences; a white person who seems black in some way (listens to hip-hop, wears baggy clothes) is more likely to seem lower-class. This doesn’t mean race and class are exactly the same thing, but it does mean that some races get stereotyped as upper-class and others as lower-class, and that people’s racial identifiers may change based on where they are in the class structure."

Här är alltså ras och klass nästan samma i vissa bemärkelser; så till den milda grad att "fattiga vita" samt "white trash" är användbara begrepp. Ändå talade the Cavaliers ungefär ebonics, vilket är rätt kul givet deras take på rasfrågan.

I korthet kan en väl säga att SSC endar upp i en pseudo-kulturrasistisk uppfattning, där kulturella egenskaper ärvs hårt som berget och inte tvättas bort med vigvatten. Dvs. SD har rätt, araberna är rätt skumma. SSC nämner också genetiska faktorer som kanske avgörande.

I en senare post, dock, skriver SSC (om studie) att

"American poverty can genuinely lower IQ (and presumably all the other good things associated with IQ like responsibility and prosocial behavior), but European poverty can’t. The study didn’t find this to be related to the US’ greater racial diversity, but it might have to do with the worse social safety net or just changes in the level and nature of poverty. Take this seriously, and it reconciles the first and second article. Getting more money might not help long-term outcomes in Sweden, but in certain kinds of extreme poverty in America – like the type you might find on an Indian reservation – maybe it would."

Således verkar det inte som att klass är så oerhört hårt knutet till kultur ändå. En kan t.ex. tänka sig att skillnaden mellan USA och EU (och då särskilt Sverige) förklaras med skillnader i social mobility, och att USA helt enkelt är sämre på detta. Då skulle ras/klass-klusterfucket cementeras desto hårdare. Är social rörlighet lite högre, och jämlikheten lite goare, då kanske ras/klass-begreppen glider ifrån varandra.

Bakgrunden till den ökande boendesegregationen i Sverige anges ju (i abstractet lhata jeflar) vara att "the distribution of income in Sweden became far more unequal, unemployment rose dramatically, earlier housing policies were dismantled, the share of ‘visible minorities’ increased dramatically, and residential segregation increased very considerably." Enligt Arena Idés Pengar & Politik (inbäddat inledningsvis) talar Scocco mfl. om att Sverige idag når nivåer av social immobilitet som rådde i USA på 80-talet. Visst lagg i nyliberalismens segertåg.

Kanske har (eller hade?) Sverige tillräckligt hög rörlighet för att tillräckligt o-uppfuckade personer kommer att kunna vara icke-fattiga. Ju lägre rörligheten blir och ju mer ojämlikt samhället blir, desto större grupper (även relativt o-uppfuckade) som hamnar i fattigfållan.

Att ge någon lite extra pengar i USAs fattigskara, då är chansen lite högre att man råkar ge pengarna till en jävla entreprenöriell själ, en kinesisk migrant om SSC så vill. Ger man samma slant till en fattig svenne, då är det garanterat en retardo maximalistico. Och då menar jag verkligen en funktionsnedsatt person. De fattiga i Sverige idag är de arbetslösa, och de arbetslösa i Sverige idag (alltså just idag på dagen) är typ missbrukare och personer som har någon funktionsnedsättning eller form av psykisk ohälsa. I thought i told ya.

Det vill säga: De fattiga i Sverige idag (eller i alla fall på typ 1980-talet?) är ohjälpliga. Medan USA:s fattigskara är så omfattande att en hög andel är bound to be kompetenta till något.

***

Så vad hände med ras då? Tja, det tycks enligt ovan inte vara genetiska eller kulturella faktorer som förklarar fattigdom, utan snarare grad av diskriminering och förtryck. Makrofrågor om fördelning och sånt. Ya know.

Men som Scocco mfl. är inne på: Näringsstrukturen ska ju befolkas av någon, även nere i gyttret. I Japan och Finland är det etniska japaner och finländare, eftersom de har noll invandring. I USA är det jävligt många men inte minst afroamerikaner. I Sverige är det invandrare, och tycks så förbli iom. ökande segregation pga. borgarspratt.

(Lästips: Btw boendesegregationen; slaveri?; mångfald utan jämlikhet; fortfarande mörkt.)