Eftersom Dekonstruktiv Kritik är senaste lyssningen för Antropofagi, slår det mig att att denna rom/tiggeri-diskussion (nedan) kunde haft nytta av kognitiv dissonans-begreppet, samt att det kopplar till intersubjektiva fenomens död.
I ljuset av att tidigare ha diskuterat tiggeri-debbaten med hjälp av kognitiv dissonans (här, här, här) noteras Flams analys av svenskarnas motstånd mot de rumänska tiggarna. Det hindrar oss från att känna oss goda.
Samma analys från kognitiv dissonans-håll: Att vi inte ger pengar får oss rimmar illa med vår självbild. Vårt handlande går stick i stäv med vår moraliska kompass, vilket plågar oss.
Den svenska godheten som självbild kan sägas vara ett intersubjektivt fenomen, dvs. något som vi alla gemensamt tror på och som därigenom blir en lögn som påverkar verkligheten. I positiv riktning kanske, i det fall det leder till generös flyktingpolitik, solidariskt välfärdssamhälle, veklagan över folkrättsbrott, etcetera.
Såtillvida är de rumänska tiggarna faktiskt skadliga. När vår godhets-självbild smulas sönder upphör slutligen bedrägeriet. Vi inser att vi inte är exceptionellt goda, och slutar att agera som goda även i de - undantags? - -fall där vi agerar så idag.
Vår ack så ringa men ändock kanske mätbara ansträngning att leva som vi lär, att vara vårt idealjag; detta hotas. Vi ser oss själva i spegeln som vi är. Jaja. Palla ge liksom. Palla bry.
Så slutar vi böla om Israel, Saudiarabien, Västsahara. Så slutar vi rehabilitera de sjuka. Så slutar vi plantera träd i amazonas. Eller vad det nu är vi gör/gjort som kan ses som "gott".
(Exempel på relaterat ang. Houellebecq, Harari och intersubjektiva fenomen: Det fina med Houellebecq; intersubjektiva fenomen genomskådade; vilken -pi; satyren och satiren; ideologi = religion; parentes; Pomerantsevs bok; samma som flägz. Relaterat ang. andra desperata försök att ge motståndarsidan poäng: Arpis rimliga åsikter; godbit i buffén; halvhjärta.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar