Vi kanske klagar på genusvetenskapen för att de är patologiskt upptagna med normer. Det är inte the best explanation för alla mänskliga beteenden, tycker vi.
Men, samtidigt tycker vi att normer är extremt mäktiga. Vi tycker att intersubjektiva fenomen såsom religion och ideologi är memes mäktiga nog att... Ja, vad? Jo:
Att omprogrammera mänskliga varelser så att de fungerar utanför sin ancestral envoronment. Genom att omprogrammeras med nya normer och idéer, kan en människa överlåta sitt biologiskt hårdkodade hämndbegär till nationalstaten. Till exempel.
Diskussion om arv kontra miljö kan bli märklig, eftersom miljön ofta är en funktion av arvet. Men, det är uppenbart att människor har en bred biologisk potential, och att olika memes, olika intersubjektiva fenomen, olika mjukvara i hårdvaran så att säga, gör oerhört stor skillnad. De som klagar på genusvetarnas normupptagenhet har inte sällan höga tankar om IS-rekryterarnas möjligheter att förgifta sinnen med propaganda.
Låt oss således oscillera tillbaka en smula.
Ja ja, det är självklart sjukt korkat att inte överhuvudtaget erkänna biologiskt kön. Det är sinnessjuks relativistiskt, postmodernistiskt, och over the top socialkonstruktivistiskt.
Samtidigt kan det konstateras att olika kulturer stipulerar olika beteenden; poäng socialkonstruktivism.
Det som vi måste förstå är den reduktionistiska insikten: Kognitiv processer är lika fysikaliska som t.ex. motoriska processer. Tankar är inte mindre biologiskt determinerade, om en så vill, än kroppars rörelser.
Den kognitiva processen förbränner kalorier. Hjärnan är en motor.
Men okej, dissolve the question.
Varför tänker genusvetare så fel att de förnekar biologin? Tja... För att de är fast i en subkulturell masspsykos och affective death spiral. Dessutom verkar de i allmänhet vara dålig på att inkorporera nya bevis, eller bevis som motsäger deras älsklingsteorier.
Varför tänker onyanserade genusvetarkritiker så fel att de (selektivt) förnekar normer, då?
Jo, för att vi alla är fast i Descartes jävla tallkottskörtel. Vi tror att kroppen är ett, och anden är ett. När de i själva verket är samma. Då kan det kännas som att normer inte har någon funktion, t.ex. i könsidentitet eller sexualitet, när en ser dessa aspekter som biologiska processer.
Men, biologiska processer har en socialkonstruerad överbyggnad. Den är bara inte fullt så dominerande och flexibel som genusvetarna tror. Men givetvis finns den.
Vad gäller de överdrivet normtroende/biologiförnekande genusvetarna så borde dessa fråga sig: Varför separerar vi psykologiska och fysiologiska faktorer? Varför kan vi konstatera att fysiologiska faktorer, som könsorgan, är olika - men inte att hjärnans fysiologiska struktur är? (T.ex.: Amygdalan ser olika ut hos kvinnor och män, och omvänt hos homosexuella.)
Varför skulle evolutionen inte förklara något om vår psykologi, men dock allt i vår fysiologi, när hjärnan är enn ytterst resurskrävande organ och förmodligen vår evolutionära usp?
(Om vi inte ska tro Born to run, att det är våra lungors förmåga att andas ett annat antal andetag än antal steg vi springer, och således möjliggöra syresättning som möjliggör långdistanslöping genom vilken vi kan springa ihjäl djur och således få ett ökat proteinintag vilket i sin tur ledde till den kognitiva revolutionen eftersom våra hjärnors tillväxt gynnades av mer kött.)
Varför skulle kön och sexualitet vara orört av evolutionen, när detta är grundläggande aktiviteteter och roller denna optimeringsprocess? Varför just vi, jämfört med alla andra djur?
Genusvetarnas förnekande eller down playing av biologiskt kön (som i nämnda Hjernevask) innebär ett tydligt frånsteg från åtskilliga av rationalismens metoder. De priviligierar sin egen hypotes på ett orimligt sätt, och frångår den bästa förklaringens logik på ett orimligt sätt. Värst av allt är de obenägna att inkorporera ny bevisning. När de tvärt om säger att de inte förnekar biologiskt kön, men att det inte är "intressant" eller att det inte får plats i deras konstruktivistiska begreppsapparater, då kan en fråga sig vad de överhuvudtaget forskar på.
Hur skulle det se ut om vi hela tiden ville förklara det redan välförklarade med andra, egna älsklingsteorier?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar