Antropofagi

söndag 14 januari 2018

Mellan clown och stout (en ringa recension)

Antropofagi har tidigare påpekat att han inte har läst Brinkemos Mellan klan och stat. Men, nu har han, dvs. jag, gjort det.
 
För det första: Bra, kort, och informativ bok! Hyll, hyll.
 
För det andra: Komiskt att Antropofagis real life example på "somalier är konstiga" är identiskt med Brinkemos - så när som på det fingerade namnet! Så verkar det också röra sig om ett relativt vanligt fenomen, detta dhaqan celis:
 
 
Antropofagis Mahmud-exempel får helt klart nytt ljus på sig i och med Brinkemos pamflett. Kärnfamilj är ett begrepp som inte finns på somaliska - den minsta familjeenheten inkluderar alla syskonens makar och pappans kusiner, och syskonbarn räknas som egna barn.
 
Brinkemo noterar även de intressanta historiska aspekterna kopplade till det somaliska läskunnighetsprojektet. Skriftspråk på 70-talet. Alfabetiseringsprogram genomfört av galen diktator, som havererade när diktatorn Sovjet slutade skjuta till pengar. Brinkemo är till och med inne på att UNESCO:s siffror, som Antropofagi tidigare diskuterat, är överdrivna - detta då UNESCO tillämpar kontextberoende läskunnighet, som ungefär mäts utifrån hur mycket läskunnighet som behövs i det givna sammanhanget. Spoiler alert: Det behövs mer läskunnighet i landet Sverige, men minst andel lågkvalificerade jobb i EU likväl som OECD, än i Somalia, en nomadkultur där blodspengarna fortfarande först räknas om i antal kameler innan kontakt betalning åläggs.
 
Antropofagi har även diskuterat African democracy. Poängen är ungefär att det är svårt att hänga upp allt på representativ parlamentarism och val vart fjärde år, om alla bara röstar på sin etniska grupp, och vinnaren bara använder maktpositionen till att gynna de sina. Brinkemo, eller snarare en av hans informanter, gör ungefär samma parallell:
 
 
Slutligen har Antropofagi också varit inne på att Brinkemo hängts ut som rasist. Efter att ha läst boken är jag beredda att bajsa dem i munnen, som dragit sådana slutsatser utifrån denna lilla skrift. Brinkemo böjer sig baklänges för att vara nyanserad. Den som finner hans pedagogiska och ödmjuka redogörelse obehaglig, måste ha svåra duster med Sanningen redan innan morgonkaffet sjunkit till bukbottnen.
 
Som analytic i Sverige känner man sig inte sällan fångad... Fångad mellan clown och stout.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar