SSC-Scott skriver om hur vi (eller i alla fall små fiskar) fattar beslut. Hjärnans olika delar skickar impulser till den del som kallas striatum. Striatum bestämmer vilka impulser som ska realiseras av kroppen - detta för att alla impulser inte ska besannas samtidigt. Svårt att äta, knulla och fly i samma handling!
När en impuls är stark, prioriteras den. "Fly!" kanske får prioritet framför "äta" när det är en jättestor haj precis bredvid en. (Detta exempel torde funka både på fiskar och människor.)
Antropofagi är på det där humöret när dumma analogier känns helt okej. (Det kan vara helt okej att parasitera på ett befintligt begrepp, tänker jag.) Vad om vi ser nationalstaten som ett kollektivt medvetande, och den exekutiva politiken (t.ex. regeringen och parlamentet) som stratium?
Alla individer har intressen. För att få gehör för dessa intressen samordnar sig individer med andra individer, som har tillräckligt överlappande intressen. Intressegrupperna skickar impulser till Folket, och Folket beslutar om vad som ska få gehör - hur ska vi som samhälle agera? (Relaterat: Blandade insikter; socialdemokratins korporativistiska element; populationen och populasen; hur man dödar en ödla; världen är min pen pal; alla blir idioter och demokratin dör; det blev visst postmodernism ändå; är majoriteten klok?)
Kombinerar vi detta med thrive/survive-förståelsen av värderingar, så ser vi att miljön bestämmer hur angelägna olika impulser synes oss. (Relaterat: Kyrklundfabel; Ragnarök.)
Så: En invasion av främmande makt kan vara att jämföra med en haj! Dags att nedprioritera impulserna för att äta och knulla, och istället fly (eller eventuellt fäktas).
Det är därför som de kollektiva värderingarna - zeitgeisten - förändras utifrån nollsumme-plussumme-axeln.
Här får vi anledning att ta oss ann ett viktigt frågetecken som Antropofagis tidigare redogörelse lämnade därhän. Varför räcker det med relativa grader av knapphet för att putta värderingar i survive-riktning? Dvs., varför skapar ojämlikhet sociala problem även om de fattigaste har det i absoluta tal bättre än de rikaste i något annat samhälle? Varför driver marginaliserade glesbygdsbor mot TAN-värderingar, när svenskar icke svälter?
***
Den ena förklaringen handlar om perspektivet "kamp om resurser", och om att ojämlikhet innebär att det är ett för litet överlapp av plussummemöjligheter att koordinera kring. Nu är vi alltså inne på att det relativa är det viktiga, vilket vi också kan förstå ur perspektivet att det relativa kan ha absoluta implikationer.
(Det är dock, i takt med teknikutvecklingen, i ökande utsträckning sannolikt att tankeexperiment realiseras av typen: Jättestor ojämlikhet som ger enorma plussummevinster, så att alla får det otroligt mycket bättre genom denna samordning trots att några får det helst SINNESSJUKT mycket bättre än alla andra. I bästa fall närmar vi oss en situation där alla alltid har sina materiella behov tillfredsställda and then some, men vissa dessutom har egna planeter fyllda med slavrobotar som inte lider, och detta tack vare det mänskliga samarbetsprojektet. Vet inte riktigt hur dessa scenarier ska fogas in i bilden. Hemligheten tycks ligga i att andra entiteter än människor kan utföra arbete på ett sätt som gör att mänsklig arbetskraft inte längre är en relevant handelsvara. Då faller ju också marxismens teser samman. Jaja, det får bli ett annat blogginlägg antar jag. For now verkar det någorlunda giltigt att den enes nöd är den andres bröd, eller att din knapphet är det som gör det möjligt för någon rikare än du att utverka tjänster av dig.)
Den andra förklaringen är att upplevd viktighet inte nödvändigtvis implicerar epistemologisk precision. Dvs., vi kan uppleva att impulser till vårt samhälleliga striatum är ytterst trängande, eftersom vi observerar en haj - men så var det ingen haj! Det var en hägring! Det var alltså fel av oss att prioritera "fly"/"fäkta" framför t.ex. "äta" eller "knulla", i just det fallet.
Peniafobi-argumentet befinner sig väl i gränslandet mellan dessa två förklaringar - det ger ju ändock utrymme för att det kan vara korrekta bedömningar som ligger i bottnen på TAN-skiftningen. Även om folk har mat i magen idag, kan oroande trender ju vara helt verkliga, och en framtida knapphet kan med all rätt verka sannolik. Vi ska alltså inte sammanblanda de två förklaringarna, och tro att förklaringar i första kategorin alltid egentligen är förklaringar i den andra kategorin. Vi kan även se att faktorer kan befinna sig i båda, eller mitt emellan, båda kategorierna, eftersom framtiden är oviss.
Men hur som helst - givet PP-modellen (mer om den här) kommer vi on avarage ändå ha rätt i vår impulsbedömning, eftersom vi löpande kommer att modifiera våra modeller utifrån våra observationer. Vi kommer att ha ett antal falsklarm, men i allmänhet kommer vi ha mer rätt än fel. (Philosophical majoritarianism-diskussionen tycks ha en tangent härvidlag - har Folket oftare rätt än fel?)
***
Samhällskroppsanalogin föranleder emellertid en utvidgning. Hur ser vi på nationer som har sjukliga störningar i sin PP-modell? SSC om schizofreni:
"Converging lines of research suggest this also involves weak priors, apparently at a different level to autism and with different results after various compensatory mechanisms have had their chance to kick in. One especially interesting study asked neurotypicals and schizophrenics to follow a moving light [...]When the light moved in a predictable pattern, the neurotypicals were much better at tracking it; when it was a deliberately perverse video specifically designed to frustrate expectations, the schizophrenics actually did better. This suggests that neurotypicals were guided by correct top-down priors about where the light would be going; schizophrenics had very weak priors and so weren’t really guided very well, but also didn’t screw up when the light did something unpredictable. [...]
[...]
[T]he basic story is that it creates waves of anomalous prediction error and surprisal, leading to the so-called “delusions of significance” where schizophrenics believe that eg the fact that someone is wearing a hat is some sort of incredibly important cosmic message. Schizophrenics’ brains try to produce hypotheses that explain all of these prediction errors and reduce surprise – which is impossible, because the prediction errors are random. This results in incredibly weird hypotheses, and eventually in schizophrenic brains being willing to ignore the bottom-up stream entirely – hence hallucinations.
All this is treated with antipsychotics, which antagonize dopamine, which – remember – represents confidence level. So basically the medication is telling the brain “YOU CAN IGNORE ALL THIS PREDICTION ERROR, EVERYTHING YOU’RE PERCEIVING IS TOTALLY GARBAGE SPURIOUS DATA” – which turns out to be exactly the message it needs to hear.
An interesting corollary of all this – because all of schizophrenics’ predictive models are so screwy, they lose the ability to use the 'adjust away the consequences of your own actions' hack discussed in Part 5 of this section. That means their own actions don’t get predicted out, and seem like the actions of a foreign agent. This is why they get so-called 'delusions of agency', like “the government beamed that thought into my brain” or 'aliens caused my arm to move just now'. And in case you were wondering – yes, schizophrenics can tickle themselves."Att ignorera botten-upp-strömmen och ge efter för sina priors, skulle ge att en nationalstat reagerade felaktigt på impulser/hallucinationer. Där tror jag att vi helt enkelt kan prata om överideologiserade samhällen, inklusive austerianska ekonomer (och eventuellt också överideologiserade multikulturalister, för den som vill ha exempel på andra sidan det politiska spektret).
***
Vad spottar vår kära analogi då ut när vi jämför demokratier med diktaturer?
Även en diktatur har ett striatum, dvs. en funktion för att bestämma vad som ska göras. Skillnaden är väl att materialinsamligen i en diktatur ser lite annorlunda ut. Istället för att samla in alla medborgaren preferenser, så får en eller ett fåtal centrala gestalter bestämma allt.
Här kanske vi kan säga att vi inte har en mångfald av impulser till striatum, alternativt att endast någon enskild del av hjärnan får lov att skicka impulser/lyssnas på. Så det kanske endast blir "knulla", eller endast "äta", eftersom det inte kommer några andra impulser. I regel verkar det bli endast "kriga", "tortera", eller "roffa".
Mest sannolikt faller analogin samman ungefär här, i den mån den någonsin levererade frukt.
Låtom oss avsluta med bilder på glada människor:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar