Slakta dom

Nu när det är valtider är det extra sorgligt att se hur icke-SD-partierna gång på gång spelar SD i händerna. Söndagens agenda-debatt om klimathotet var en sannskyldig travesti på SD:s självbild som Kassandra-partiet; sanningssägande men utstött.

Låt mig förtydliga: Jag vet inte tillräckligt om sakfrågorna för att ge SD:s Kinnunen varken rätt eller fel i något som sas. Och då jag håller Sanningen som Mänsklighetens Mest Lovande Fyrbåk, är detta en väldigt braskande lapp.

Men, såsom det framstod: Fridolin och Lööf skröt ikapp om förslag på små marginella reformer; alla moraliserade om individens ansvar och om de andra partiernas moraliserande om individens ansvar; och ingen bemötte Kinnunen på sakfråge-nivå överhuvudtaget.

Kinnunen kom med argument som faktiskt lät synnerligen sakliga, och rimliga. Dessa löd ungefär "men hörrni, institution X har visat att en livscykelanalys av solpaneler talar för att kärnkraft är mer klimatvänligt" och "det ger potentiellt större effekt per krona att satsa på utsläppsminskningar i fattigare länder". Den enda gången någon, så vitt jag kan erinra mig, bemötte Kinnunen på sakfråge-nivå var när Fridolin menade att rapporterna Y och Z förmodligen kommer att revideras med avseende på jordbrukets avkastning i samband med ett varmare klimat.

Min känsla var denna: Ingen annan kunde höra att Kinnunen faktiskt pratade svenska. Eller något människospråk överhuvudtaget. Övriga partirepresentanter verkade höra gutturala harklanden från SD, inte ord. För någon som försökt träna sig på att släppa förutfattade meningar och se till object-level argument, kändes det lite som att kolla på Hollow man. Ser de andra inte att han är där, liksom?

(Han ser iofs. exakt ut som Reek i Game of Thrones. De andra kanske bara har etikett nog att inte låtsas om ett kastrerat husdjur.)

Återigen: Kinnunen kan mycket väl ha stått och ljugit. Det jag vill lyfta är att jag tror att debatter av detta slag av många uppfattas som en stark datapunkt för SD. Känslan är den av ett gäng godhetssignalerande, streamlajnade dussinpolitiker som motsägs av en saklig och argumenterande Sverigedemokrat.

Allt krut jag och andra lagt ner på att belägga att SD:s väljare är lågintelligenta och/eller outbildade känns plötsligt en smula förfelat. Plötsligt är det SD som står där och hämtar hem poäng på att signalera akademisk stringens och verkshöjd.

Det är inte längre särskilt osannolikt att SD blir största partier. Snart är Jimmie statsminister.

Det kanske är dags för icke-SD-partierna att anamma Timothy Snyders Sannings-kriterium i Om tyranni. Eller i alla fall inse att det kan vara värt att ge ett sådant intryck gentemot väljarna.

Black swan blowups är en bitch. Det kan handla om genus, kärnkraft eller lafferkurvor.

SD:s framgångar kan visa sig till en del kunna härledas från etablissemangets djurhållning i avseende på heliga kor.

***

Epilog:

Är det inte dags för ett riktigt miljöparti, baserat på vetenskap, evidens och rationalism?

En av mänsklighetens stora utmaningar är som bekant matförsörjningen av den växande (om än så småningom utplanande) befolkningen, i kombination med det ökande välståndet och den växande grupper jordlingar som har tillgång till kalorier nog att mätta magen.

Sneglar vi på Snyder och Diamond m.fl. så verkar det också sannolikt att resurs-kamp är en påtaglig drivkraft i konflikter, folkmord och krig. Ändå motsätter sig Mp den lösning som stavas genmodifierade grödor.

Stenström och Stymne skriver om hur en populistik miljörörelse demoniserar gentekniken. (T.ex. Pinker - The Blank Slate och Enlightenment Now - och Rosling - Factfulness - driver framgångsrikt samma tes.) P.g.a. störig betalvägg ger ajg här ett långt citat ur artikeln från DN debatt:

"För 50 år sedan ökade jordens befolkning mycket snabbare än livsmedelsproduktionen, och återkommande svältkatastrofer skördade många miljoner människors liv. Forskare utmålade ett katastrof­scenario för hela mänskligheten. Denna katastrof uteblev tack vare den produktivitetsökning i lantbruket som brukar kallas Den gröna revolutionen.
Den var följden av en kraftig publik satsning på jordbruksforskning. Den kraftigt höjda produktionen i jordbruket hade dock ett pris för miljön och även om de farligaste bekämpningsmedlen i dag är förbjudna i de flesta länder så utgör fortfarande jordbruket en stor miljö­belastning.

Om 40 år kommer jordens befolkning att vara 9 miljarder. Utmaningen vi står inför är att föda denna befolkning på ett bra och uthålligt sätt på nästan samma åkerareal som vi har i dag. Vi skall samtidigt ersätta fossil olja med biomaterial och bioenergi. Vi behöver därför återigen kraftigt öka skördarna och samtidigt minska miljöbelastningen i jordbruket. Är det inte självklart då att vi måste utnyttja vetenskapens allra senaste framsteg och alla de tekniker vi har för att klara detta? 

Tekniken att införa gener som ger önskvärda egenskaper direkt i växterna i stället för att bara vara hänvisade till korsningar är en väsentlig del i att klara dessa stora globala utmaningar. Tyvärr måste vi konstatera att detta självklara faktum aggressivt bekämpas av många ideella miljöorganisationer. Vi växtforskare som brinner för miljöfrågarna finner detta fullständigt obegripligt. Vi vill här ge några exempel på miljörörelsens märkliga agerande i genteknikfrågan. 

Forskare har utvecklat en bladmögelresistent potatis, Fortuna, genom att föra över två gener från en vild potatissläkting till vår odlade potatis. Bekämpningsmedel mot bladmögel i potatis står för 20 procent av all bekämpning mot skadesvampar i svenska jordbruket trots att potatis bara odlas på 3 procent av jordbruksarealen. 

Trots de stora omedelbara miljövinsterna så protesterar Greenpeace mot denna potatis. Argumentet de framför är att generna också kan föras över med hjälp av traditionell förädling. Sanningen är att efter drygt 40 år av växtförädling är det bara en resistensgen som man har lyckats överföra från en vild potatissläkting till en odlad potatis. Sorten heter Toluca och är usel i alla andra agronomiska egenskaper än just den partiella bladmögelresistensen [...]. Traditionell förädling av potatis är en extremt långsam process eftersom de egenskaper man vill ha i potatisknölen måste fixeras genom kloning, men detta har medvetet förtigits av Greenpeace. 

Organisationen utförde också en aktion mot den genmodifierade potatisen Amflora med förändrad stärkelsekvalitet och blockerade ett lagerhus för utsäde i Norrland. Ett argument var att man kan förädla fram samma typ av stärkelsepotatis med hjälp av konventionell mutationsförädling. Det är möjligt, men det tar flera decennier att få fram en godtagbar sort. Ett annat argument var att potatisen innehåller en markörgen som gör den resistent mot antibiotikan kanamycin.

På sin hemsida säger Greenpeace mycket riktigt att antibiotikaresistenta bakterier är ett stort problem i sjukvården och att kanamycin kan användas (som ett sista desperat försök) i behandlingen av multiresistenta tuberkulosbakterier. Slutsatsen man skall dra av deras information är att kanamycinresistensgener i växter bidrar till att göra sjukdomsframkallande bakterier resistenta mot antibiotika. 

Noggranna undersökningar har visat att dessa gener när de sitter i växter inte har ett skvatt med uppkomsten av antibiotikaresistens i bakterier att göra. Men här utnyttjar Greenpeace den befogade rädslan för antibiotikaresistenta bakterier för att skrämma allmänheten för växtbiotekniken. Samma debattknep använder sig Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson av. På en debatt på Kungliga Vetenskapsakademin nämnde han flera gånger att man inte kunde lita på den myndighet i EU som granskar säkerheten hos genmodifierade grödor (EFSA) eftersom den inte reagerat på att det fanns bisfenol i nappflaskor. 

Avsikten var att allmänheten skulle associera till att också genmodifierade grödor hotar våra barns hälsa och att myndigheterna ser mellan fingrarna. Detta i stället för att tala om vilka verkliga risker han ser med genmodifierade grödor. Mer än 130 oberoende forskargrupper har spenderat 2 miljarder kronor från EU i riskforskning rörande genmodifierade grödor och slutsatsen är att genmodifiering i sig inte innebär några risker (’A decade of EU-funded GMO reserach’). 

Denna riskforskning viftar dock Mikael Karlsson bort genom att hänvisa till att forskarsamhället inte är enigt i frågan. Men det finns inte en enda fråga där forskarsamhället är helt enigt, inte ens om riktigheten i evolutionsteorin. Frågan är vilka slutsatser som står sig i granskning med vedertagna vetenskapliga kriterier. 

Greenpeace administrerar en webbsida som heter 'Hej Då GMO' och är en tummelplats för lögner och desinformation om genmodifiering. Trots att Naturskyddsföreningen och Greenpeace säger sig inte vara emot gentekniken som sådan så har de aldrig fört fram budskapet att tekniken kan användas i miljöns tjänst, och aldrig har de bemött de lögner om gentekniken som florerar på nätet och i medier och som sprids av deras stormtrupper på sidor som 'Hej Då GMO'. 

Visst kan man önska en jämnare fördelning av jordens resurser, att vi skall äta mindre kött och sluta kasta bort ätbar mat och visst skall man propagera för det. Men att detta skulle stå i motsättning till utvecklingen av ett hållbart och högproduktivt jordbruk som använder genteknik, som dessa organisationer hävdar, begriper vi inte alls logiken i. 

Vi vädjar därför till er, lyssna på forskarsamhället utan ideologiska öronproppar, sluta hänge er åt populistiska utspel för att vinna medlemmar och låt oss gemensamt bidra till en bra användning av gentekniken för miljöns och kommande generationers skull."

Antropofagi kunder verkligen inte hålla med mer. Men en SR-enkät anno 2014 visar att S, V, Mp och Fi vid den tiden tyckte att "EU bör vara restriktivt kring genmodifierade grödor och inte satsa några allmänna medel på europeisk forskning". Miljöpartisten Schlyter har argumenterat för att riskerna med GMO inte är tillräckligt utredda (det är de), även om Grön Ungdom verkar vara för en mer forskningsbaserad inställning till GMO. I partiprogrammet står det i dagsläget att

"Användandet av genetiskt modifierade växtutsäden eller avelsdjur, GMO, för med sig nya typer av risker. All eventuell användning av GMO måste därför styras av försiktighetsprincipen."

Den jordbrukspolitiske talespersonen 2015 sa att "[v]i är för GMO i slutna kärl [laboratoriemiljö]. Vi är däremot emot GMO i naturen för att den biologiska mångfalden hotas.” I ett pressmeddelande talas om GMO-fria zoner:

"EU-parlamentets miljöutskott har nyligen röstat för att skärpa regelverket kring genmodifierade grödor (GMO), vilket ger stöd åt Miljöpartiets motion som behandlas i landstingsfullmäktige idag. Stockholms län borde ta efter Jämtlands goda exempel och bli en GMO-fri zon, säger Raymond Wigg (MP)."

Ska en tro "debatten" så är Mp beredda att se minskande skördar hellre än att satsa på GMO; istället vill man lägga om till ekologisk odling, trots SLU-forskning som visar på baksidorna i termer av lägre avkastning. Slutligen kan Mp:s s.k. "försiktighetsprincip" beskrivas som en "förhalningsprincip".

Vem vet hur mycket kärntrupperna av antroposofer har att säga till om i dessa dagar; förhoppningsvis inte alltför mycket. Men anti-vetenskapligheten inom Mp med avseende på en av mänsklighetens ödesfrågor - matförsörjning - bäddar helt klart för ett nytt, rationellt och forskningsbaserat miljöparti.