Socialrealism

Antropofagi har på senare tid ägnat sig åt att tänka på hur mycket vederläggande av hypoteser påverkar paradigmet. En grundtanke är att ett paradigm är en modell, och att modellen kan spotta ut sannolikhetsberäkningar, men att vi måste beakta sannolikheten av att själva modellen är sann också. Och the other way around, som sagt, att hypoteserna bärkraft säger något om modellen.

Det hela är egentligen synnerligen trivialt. Vi tänker så här i vardagen, hela tiden, i förhållande till andra människor.

***

Morsan: Hej älskling! Mitt lilla sockesudd!

Du: Käften morsan.

Morsan: Du kan väl följa med till ålderdomshemmet och hälsa på Agda idag, eller hur älskling? Det blir kul! Sötegogrisen.

Du: Eeh... Vilken sannolikhet assignar du till att det blir "kul"?

Morsan: Helt säker! Jag lovar, min lilla sockerpudding! Det blir kul!

Du: Okej, så det måste jag tolka som sannolikhet 1. Jag borde således känna mig hundra procent säker på att det blir kul...

Morsan: Ja! Precis! Tjoho! Gulle-gull-dunder-gull!

Du: ...givet att jag har en hundraprocentig confidence i modellen, dvs. i dig Morsan! Ha!

Morsan: Yikes.

Du: Jamen, vi är ju kött och blod ändå. Låt oss säga att jag litar på dig till 80 procent. Jag multiplicerar således sannolikhet 1 med sannolikhet 0.8. Vilket ger 0.8. Åtta av tio gånger kommer det vara kul att åka och hälsa på Agda på hemmet. Bra grejer! Jag hänger så klart med.

Tio besök passerar. Tio till. Snart har Du och Morsan besökt Agda på hemmet 99 gånger.

Du: Hey Morsan, jag tänkte på en sak.

Morsan: Ja älsklingsgullesockerpaddan?

Du: Det är fan alltid skittråkigt att hälsa på Agda på hemmet. Det är verkligen extremt tråkigt, varenda jävla gång.

Morsan: Nämen lille gulleskrutten vad säger du?

Du: Det skulle vara roligt 8 av 10 gånger.

Morsan: Nämen vad säger du? Det är ju jätteroligt, sockesüsslingen! Vi ska dit i morgon också förresten, mitt lilla kramebärsgöll.

Du: Vidhåller du att det blir roligt/kul med sannolikhet 1?

Morsan: Ja såklart mitt lilla gurkpastejsgulleägg! Du sötebrödsklimp. Det blir kul! Gull gull!

Ni åker dit. Det blev tråkigt.

Du: Nu har vi varit och hälsat på Agda på hemmet 100 gånger. Det har varit tråkigt 100 gånger. Det skulle ha varit tråkigt 20 gånger. Jag inser att jag måste justera ner min confidence level med avseende på dig, Morsan.

Morsan: Oj oj oj, göstamig väl, gullgullegullgullz-göllegåld!

Du: Du vidhåller att det helt säkert blir kul nästa gång? Hundra procent?

Morsan: Ja-gulle-ja!

Du: Aha. Sannolikhet 1, således. Modell Morsan, som jag hade confidence 0.8 i, fortsätter spotta ut sannolikhet 1 för kul Agda-besök.

Morsan: socker-socker-socker-socker-GUUUUUULL!

Du: Min confidence i själva utfallet "besöka Agda blir kul" beskrevs av ekvationen 1*0.8=0.8. 0.8 var fel. 0 var rätt. Ekvationen lyder: 1*X=0. Jag noterar att X=0. Min confidence i Modell Morsan är numera 0.0. Morsan, du har kört ditt förtroendekapital i botten. Bankrutt. Nu blir det folkölsburks-haschbongande i tio år, tills jag blir uppsugen av någon slags välfärdskapitalistisk abscess på folkhemmet som "efterfrågar" det faktum att jag råkade snubbla mig igenom en master i statsvetenskap.

Morsan: GUUULL! GUUUUUUUUUUUUUUUUUUULL!!

Morsan spontanantänder och smälter som han med glasögonen i Raiders of the Lost Arc.

Morsan: GUUUUULL! GUUuull... Gölrk..

Bara en liten pöl av röd gegga finns kvar av Morsan. Du bucklar lugnt ut burken, applicerar haschet, antänder, och inhalerar. 

So long, suckers. Vi ses på andra sidan 20-årsåldern.