Bedöma sannolikheten för att evolutions-sub-sub-paradigmet är korrekt

För att fortsätta på den krokiga stigen. Låt oss bedja:

Sic suus 'tempus ad tabella. In stella-bullis rasa. In stella-bullis rasa in codice nostro quod exaratum est.

Jag skrev:

"ASR-vålds-frågan ställs inom evolutions-sub-sub-paradigmet. Vad är gränserna för detta sub-sub-paradigm? Kanske just vår insikt om att vi inte på förhand kan veta vad svaren är, bara för att ramverket är evolutionsteori. Vi kan gissa fel."

Slate Star Codex-Scott ger oss lite insikt om "confidence levels inside and outside an argument."  Anta att vi har en modell för att bedöma sannolikheten av ett utfall. Vår bedömning av sannolikheten av ett utfall bör då vara sannolikheten av att modellen är korrekt multiplicerat med sannolikheten som modellen spottar ut till oss. Om vi är helt säkra på modellen, och den ger oss sannolikhet 0.5, är sannolikheten 1*0.5. Om vi är 99 procent säkra på modellen, och modellen säger oss att sannolikheten för utfallet är 100 procent, så är sannolikheten för utfallet 99 procent. Och så vidare.

Evolutions-sub-sub-paradigmet är väldigt mäktigt eftersom det växer ur en tautologi. Det är där som Descartes skulle vilja börja, liksom. I en logisk självklarhet (eller whatever antonymen till självmotsägelse nu är). Det som har lyckats reproducera sig har lyckats reproducera sig.

Evolutions-sub-sub-paradigmet stannar naturligtvis inte där. Med ena foten i logiken söker det sig vidare. Resonerar om sexuell selektion, om könsdimorfism, om intermediära steg, om analoga strukturer. (Vad gäller analoga strukturer, se Lyells återupprättelse, undervattensgiraffer del 1, 2 och 3, undervattenmänniskor, samt gömt anus. För lite allmänt gött om biological scaling laws, se Min intuituion härjar fritt och Art, avkomma, etcetera. Random: Homo sapiens x varanus komodoensis. Allt: Etiketten om evolution.)

Evolutionsteorin är bra på att ge oss en hunch om vilka hypoteser som är värda. Debaclet om SVT:s dokumentärsatsning om patriarkatet som förklaring på kvinnors genomsnittligen lägre kroppsvikt, är ett exempel.

Men, som male biased ASR-utredningen visar, så kan vi också dra fel slutsatser inom evolutions-sub-sub-paradigmet. (Del 0. Del 1. Del 1,5. Del 2. Del 3. Del 3000.) Vi trodde att ett överskott av män ledde till mer våld. Resonemanget byggde på antaganden om ASR:s påverkan på mating strategies och pair bonding strategies. Icke korrekta antaganden, vad det verkar.

Om vi vänder på SSC-Scotts resonemang: Vad säger en falsifierad hypotes om vår modell?

Detta beror på sannolikheten som modellen gav oss. Givet frågans historik verkar vi i allmänhet ha betraktat sannolikheten för utfallet som hög, inom modellen. Modellen sa på någon nivå till oss att ha en hög confidence i vår hypotes. Vi har i alla fall agerat och debatterat som om så är fallet.

Okej, så anta att en hög confidence är 0.9, 90 procent. Då känner vi oss rätt jävla säkra ändå. Om evolutions-sub-sub-paradigm-modellen gav oss sannolikhet 0.9 för att hypotesen "male biased ASR leder till våld" är sann, och hypotesen "male biased ASR leder till våld" inte är sann...

Alltså, 0.9 innebär att vi vill ha fel en gång av tio. Nu har vi haft fel en gång. Fine. Utvärdering kan hända när vi har utvärderat i alla fall 10 hypoteser. Är 9 korrekta så har vi en bra modell; den ger oss rätt bra confidence-bedömningar. Skulle vi ha ett fel av tio, är modellen "korrekt", dvs. modell-sannolikheten är nära 1.

Men, är det så att vi ofta har fel - att denna ASR-miss är representativ - så kan det säga oss att modellen är dålig. Skulle vi haft fel på 9 av 10 hypoteser som vi givit sannolikheten 0.9, då är modellen jättedålig.

Jag ombedjer härmed allmänheten att inkomma med evolutions-sub-sub-paradigms-hypoteser, deras modellberäknade sannolikhet, och deras slutliga utvärderingar. Så kan vi säga lite om sub-sub-paradigmet ifråga.

(Gissning: Det kommer stå sig rätt bra ändå. En hypotes-miss gör inte ett paradigm-fall.)