Vi måste fortsätta lite med den slappa metafysiken, framstressad i små luckor mellan de ordinarie arbetsmomenten här inne i ekorrhjulet.
Det här med Ockhams rakkniv, "non est ponenda pluralitas sine necessitate". Jag fattar att det är mer sannolikt att någonting är sant, om det är mindre detaljerat. Och att detta gör att vi rent epistemologiskt borde förhålla oss mer skeptiska till narrativ med många detaljer (med högre pluralitet). Men, varför skulle en modell som förklarar världens beskaffenhet vara enkelt, egentligen? Det är ju snarare bara så att den som claimar minst, är mest sann i det lilla den claimar.
Analogi: Vi får ju veta att det är ett felslut att tycka att en historia med mer detaljer är mer sannolik. Beskrivningen av en matematiker som spelar trumpet låter mer sannolik än beskrivningen av en matematiker, eftersom den har mer kött på benen och låter mer specifik. Det är dock mer sannolikt att observera en matematiker än en matematiker som spelar trumpet.
Men, menar jag, det är ju just det som är grejen. Genom att kunna tillhandahålla extra detaljer gör man historien mer sannolik, eftersom vi "vet" att de extra detaljerna fan måste vara korrekta - annars faller skiten ihop. Verkligheten är en härva av samband, och endast sanningen är sannolik att få alla detaljer rätt. Fabricera historier är svårt - de måste stämma med datum, tider, platser, andra personer, med mera. Sanningen är finfin just eftersom den per definition stämmer med alla dessa saker. Och alla andra saker. Så, det är rätt eller i alla fall begripligt att en mer detaljerad historia upplevs som mer sannolik - den blottar sig ju i större utsträckning för vederläggelse.
En teori om universums eller världens eller metaversums uppträdande och sammanhang, behöver väl inte nödvändigtvis vara enkel? Vi vet redan att fysiken tillför otroligt mycket kontraintuitiva sanningar till vårt vetandes sfärer. Hawkins-strålning överraskade hela fysiksamfundet, exempelvis, liksom de svarta hålens höga entropi och den holografiska principen. Vi ska inte ens prata om hur svårt Bohr och alla hans efterföljare har haft med att ta till sig kvantfysikens sanningar. Damn it, en så grundläggande sak som att tiden går långsammare när du färdas snabbare, är fan allt annat än intuitiv.
Jag tror att det är fel att tillämpa Ockham på teorier om universum, i någon annan bemärkelse än att vi så klart inte ad hoc-mässigt ska lägga till godtyckliga entiteter som bortförklarar inkongruenser. Om det är det som är Ockham, så är jag all Ockham - renrakad in på bara skinnet. Men, jag förväntar mig inte att modellerna som korrekt beskriver världen ska vara lätta att förstå, eller strömlinjeformade.
Säkert är det jag som är dum i huvudet, på minst tre olika sätta.
Slut på tid. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar