Antropofagi

torsdag 10 september 2020

Relationsrådgivning

Vi har tidigare varit inne på att Bektesh Jehona föredömligt kommenteratinlägget Boffman. Mer förbigånget är en Laura Antonios kommentar på inlägget Älskling, zombieproblemet åt upp min vetenskapsfilosofi! Laura skriver följande:
Min man man bromsade upp äktenskapsförhållanden med mig, han är mitt livs kärlek, vi separerade han sa att det var över mellan oss och att han aldrig kommer att ta mig tillbaka igen, jag förstod bara att han var kärleken i mitt liv efter Jag förlorade honom. Jag älskar min man så mycket, vi hade två barn tillsammans och jag vill att han ska älska mig men jag vet inte hur jag ska göra det, för så många gånger har jag försökt ringa eller skicka textmeddelanden till honom men han inget svar på mina textmeddelanden och inga samtal från honom på mer än sex månader. Inte säker på hur jag ens kan få honom tillbaka, verkar som om han fortsätter med sitt liv med en annan kvinna. Jag läste liknande artikel på en blogg, jag läste en koment från en dam från Sverige som heter Katie Mburgs, hon gav ett vittnesbörd om hur hennes ex återvänder tillbaka till henne efter 2 års skilsmässa, hon vittnade om att Dr.Oduduwa hjälpte henne med kärlek delaktivering för att föra tillbaka ex kärlek. hon lämnade efter kontaktadressen för att kommunicera med Dr.Oduduwa (dr.oduduwaspellcaster@gmail. com)

Det verkar som att det är samma spellcaster som det är fråga om även i det här fallet. Hur som helst är det hög tid att Antropofagi ger svar på tal:

***

Kära Laura!

Det är vanligt att man separerar efter det andra barnet. Du är inte unik.

Att du älskar din man säger mig ingenting. Kvinnor uttrycker inte kärlek så som män gör. Män och kvinnor kan inte förstå varandra. Kärlek för en kvinna är Uppvaktning (av hennes egen majestät). Kvinnan kräver, resurshungrig och dominant, att mannen manifesterar sitt åtagande gentemot henne och den gemensamma avkomman, genom att fjäska för kvinnan i det lilla. Det handlar ofta om att tillrättalägga attiraljer på ett enligt kvinnan önskat vis, eller att underkasta sig bisarra regler som endast tillämpas godtyckligt och således uttrycker kvinnans dominans över mannen. När kvinnan säger att hon älskar mannen, menar hon att hon vill att mannen underkastar sig hennes diktat. Kvinnans kärlek är således girig och hungrig.

Mannens kärlek, å andra sidan, är visserligen självisk, men på ett generaliserbart och därför symmetriskt vis. Mannen vill ha och mannen vill ge. Mannen vill ge för att kunna få, och ta för att kunna ge. Mannen vill tillämpa reciprocal altruism och ömsesidig respekt och tolerans. Det är någonting helt annat än kvinnans totalitära godtycke. Men det är inte konstigt; det kön med lägre föräldrainvestering kommer att vinna om friheten får råda. Den kan då lista ut hur man smiter från den gemensamma härden och befruktar andra kvinnor, även utsocknes.

Min poäng är att din kärlek till din man inte alls ger mig skäl att tro på ert äktenskap. Sanningen är att du borde hålla distans till din man, så att han likt en mystisk främling kan svepa in i er sängkammare och betäcka dig grundligt och ibland våldsamt. Genom att släppa dina totalitära anspråk på mannen gör du honom fri och lycklig, och därför mer benägen att stanna hos dig, samtidigt som du bevarar spänningen i relationen och slipper det koordinerade vansinne som utvecklar sig i en alltför isolerad tvåsamhet.

Därför vill jag råda dig att sluta ringa och skicka meddelande till mannen. Genom att visa honom att du inte längre tror dig råda över honom, så kan du - möjligen, jag erkänner, chansen är mycket liten, men ändå! - ge prov på att du nu är förmögen att skänka honom det han faktiskt vill ha, dvs. inte din osjälvständiga och krävande tillgivenhet, utan hans frihet. Låt honom tro att du är förmögen att - på ett fullkomligt okvinnligt men ändock höggradigt attraktivt sätt - leva tillsammans med mannen såsom vore ni två autonoma individer.

Kostnaden för dig ska inte underskattas. Er nyvunna självständighet kommer att tvinga dig att ta tillvara på dig själv. Om du idag har svårt att utföra vissa sysslor, ska du ändå behöva lära dig. Har du svårt att försörja dig, ska du behöva göra det. Så, vinsten med att vinna din man åter kommer att vara begränsad. Men om du verkligen älskar honom - så som kanske egentligen bara en man kan, men vem vet om din amygdala kanske är något missformad på grund av prenatala hormoner och du således har en ökad potential till äkta, manlig kärlek, jämfört med dina genomsnittliga systrar - så vill du inte dominera och kväva honom. Då vill du istället hjälpa honom att leva ett fullgott liv. Vilket alltså innebär risken för att hans föräldrainvestering kommer att splittras och komma andra kvinnors avkomma tillgodo. Men, idag har du ingenting, och en fri och lycklig kamrat kanske är bättre än det? Nå, därom tvista de lärde såklart.

Att han idag lever med en annan kvinnan får mig att misstänka att du kommer att behöva acceptera en polyamorös relation fortsättningsvis, om du nu mot förmodan skulle få honom tillbaka. När mannen har fått smak för en annans kvinnas lena venusberg, då kommer han inte att nöja sig med mindre. Du kan behöva konkurrera ut den andra kvinnan med idel vidrigare sexualakter, vilket kan tära på din integritet och självkänsla, och här ser vi sannerligen en farlig balansgång. Blir du alltför urgröpt, utan att hitta en binär modell för samlivet - hora/madonna - så kan du fyllas av självhat och slutligen ta ditt liv. Detta är förmodligen inte den bästa lösningen. Kan du istället befria din inre hora samtidigt som du bibehåller din madonnaroll, så kan du dubbelnavigera livets två vägar, vinna respekt och njutning, och bli ihågkommen som en avundsvärd kvinna. Men det kräver fotarbete, skicklighet och flexibilitet.

Att följa fru Mburgs exempel, och ta tillbaka en före detta efter hela två år, är troligen ej rekommendabelt. Vi kan slutleda att Mburg överlevt två års ökenvandring utan att drabbas av fullgånget vansinne, vilket tyder på en viss läkförmåga. Att förkasta en sådan investering - en tvåårig process av grubbel och förtvivlan, kantad med normalisering och förtröstan - måste ses som ett existentiellt slöseri i paritet med suicid. Så - passerar mer än 24 månader bör du se mannen som evigt förlorad, sörja, och gå vidare. Det är enda sättet att frodas.

Sanningen är att hur du än gör kommer dina barn att hata dig. Men, de kommer att glömma, och så kommer de att tycka lite synd om dig. Om du är vänlig mot dem kommer de tro att de behöver dig. Då kan du ännu tjäna ett syfte för dem, tills du skadas eller insjuknar. Då glömmer de snart dina företräden och längtar efter din bortgång. Sådant är klimakteriet.

Så, Laura! Sammanfattningsvis bör du kanske vända spellcastern mot dig själv, och vinna din egen kärlek! Då slipper du leva i beroende av en man som hatar dig, eller genom barn som inte behöver dig. Att älska sig själv är den genväg till salighet som glöms bort i de flesta abrahamitiska världsreligioner.

Allt gott och ta hand om dig!

Kyss och kram, Antropofagi

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar