Utdrag ur Rappens (svenska) historia

Mot min smutskastning av den samtida rappen kan någon invända att övergången från mod och skroderande till sorg och nedstämdhet inte nödvändigtvis är klandervärd utan tvärt om kan ses som tecken på mognad. Min imaginära belackare kunde också tillägga att den första rappen förhåller sig till den senare såsom den oskyldige och tappre Dogge Doggelito till den gnällige Sebbe Staxx, och att ingen - utom möjligen Antropofagi - skulle få för sig att utifrån denna avtagande glädje dra slutsatsen att Mina områden är underlägsen Snubben. Svaret är enkelt: Det är inte bara den hedonistiska stilen som skiljer dem åt. Skillnaden är moralisk. I den dåtida rappen från Botkyrka finns en trivial skälmaktighet, ett okynne som tabanjans slappa gangsta-slang inte har tillstymmelse till.