Och att han valde att bosätta sig precis vid en förskola. Alltid nerdragna persienner. Så ut och röka bland bråtet på balkongen, varje gång barnen var ute och lekte på gården.
Det som var riktigt förvånande var att han inte var peddo.
Såhär, va. Om du är en äcklig gubbe som bosätter sig precis vid en förskola - vad kan du då tänkas ha för bevekelsegrunder? Smygtitta på sexiga småbarn är ju en sak. Men, det lirade inte med hans porrhistorik, eller med brottsregistret. Han var dömd, vid upprepade tillfällen, för våldtäkt, men bara av vuxna män. Hans yngsta offer var 39. Vafan liksom.
Nej, det som verkligen drev den här mannens sjuka sexualitet framåt, det var pedofilerna själva.
Det är sant! Jag vet, för jag ledde den crowdfundade medborgarutredningen, på exekutivt uppdrag av @SvensktBacon_187 och @Pillerknarkaren. Vi finkammade gubbjävelns hårddisk, men hittade bara helt vanlig bögporr i ungefär normala kvantiteter. Vi spejade på honom från en intilliggande lägenhet, men hans fick-pingis-matcher korrelerade vid en närmare beräkning inte med att dagisbarnen var ute. Det som först rent statistiskt fick oss på villovägar var att han verkade runka varenda gång småbarnen hade vattenlek, men när vi undersökte saken experimentellt - genom att släpa ut ett par ungar på förskolegården på en lördag, kasta grus på hans fönster, och spola vatten på de halvnakna glinen - så tog han bara helt lojt en cigg och gick in igen, innan barnen ens fått på sig kläderna.
Nej, nåt peddo var gubbjäveln i alla fall inte.
Så, vad var han då?
Vi knäckte nöten på ett brainstorming-möte nere på bodegan, i skenet av storbildsteven. Jocke sa nåt i stil med:
- Om gubbäcklet runkar när barnen har vattenlek under förskoletid - men inte när de har vattenlek utanför förskoletid... Hur uppstår då det spuriösa sambandet?
När han sa så så föll nog polletten ner samtidigt för oss allihop:
När barnen har vattenlek under förskoletid, då är de riktiga peddojävlarna ute och fluktar. Det är dem som gubbfan går igång på.
***
Låt mig föreslå en enkel psykologisk modell.
I alla mänskliga samhällen föreligger tabun. Ofta är de relaterade till föda, vilket kan förklaras till exempel av att vissa grupper behöver skyddas från vissa födoämnen, eller av att vissa reciprocala matdelningsstrategier gynnar en grupps sammanhållning och överlevnad. Ett tabu som förbjuder gravida kvinnor att äta av en viss sorts fisk kan göra nytta för att förhindra fosterskador. Ett tabu som förbjuder en jägare att själva äta först av sitt byte, kan gynna kollektiva fördelningsprinciper i en samlar-jägar-grupp.
Mänsklig kultur kan beskrivas utifrån Kants tanke om den osällskapliga sällskapligheten. Vi vill uppgå i en grupp, men vi vill samtidigt värna vår autonomi. Vissa grundläggande mänskliga beteenden är aggressiva eller egoistiska, och därmed antisociala. För att en grupp ska fungera måste dessa beteenden hanteras, vilket ofta sker genom en form av samhällelig sublimering.
Ett exempel är kannibalism. Våra primatsläktingar äter varandra utan vidare åthävor. Mänskliga kulturer tenderar att ritualisera kannibalism, och ju högre utvecklingsgrad ett samhälle når, desto mer avgränsas kannibalismen till att endast gälla vissa kroppsdelar, eller vissa individer i gruppen. Vid en slutlig sublimering kan kannibalismen helt förpassas till symbolikens värld, vilket den katolska nattvarden kan få exemplifiera. Att äta en annan människa är typiskt sett ett starkt tabu i ett högre utvecklat samhälle.
Tabun är emellertid inte bara nyttiga förbud - de är också psykologiskt attraktiva. Ett tabu indikerar den grundläggande samhälleliga kompromissen, en slags kryss på skattkartan som visar vad du som individ offrar för ditt medlemskap i gruppen. Eftersom "samhällskontraktet" inte är ett formellt dokument, utan snarare ett över tusentals generationer framvärkt normativt regelverk, så kan vi inte till vardags överblicka vad som är kulturens styrning, och vad som är de primala drifterna. (Saken kompliceras även av att grupptillhörighet och normefterlevnad i sig själva är primala drifter, även när gruppens villkor står i konflikt med andra ursprungsdrifter.) För att identifiera våra kompromisser, så kan vi granska våra tabun. De beteenden som orsakar avsmak och fördömanden, de är per definition tabubelagda, och de manifesterar vår individuella underkastelse under gruppens diktat.
Pedofili är tabubelagt i vårt samhälle. Därför säger det oss också någonting om vilka eftergifter vi gör. Att välja att inte bruka sin makt för att utnyttja svagare individer, det är en eftergift ur naturens perspektiv. Genom att känna en kollektiv avsmak för sexualakter som inkluderar icke könsmogna individer, så ingår vi ett avtal som också omfattar vår egen avkomma, och för den delen oss själva. Saken är dessutom enklare att enas om än våldtäkt av könsmogna individer, eftersom det inte föreligger någon evolutionär kompromiss. Det finns ingen alternativkostnad för att inte ha sex med barn, eftersom sex med barn ändå inte leder till avkomma. Men ändå - vi väljer att inte bruka makt mot de svaga, för att själva slippa utnyttjas, och för att skydda vår egen avkomma. Vi offrar någon grad av dominans.
Så, ett tabu. Som förresten inte föreligger tvärkulturellt - många är de kulturer där giftemål mycket väl kan ingås med personer som inte nått könsmognad, och många är de primitiva stammar som utnyttjar exempelvis unga pojkar som en sexuell resurs för äldre män. Pedofili är således en kulturellt specifikt tabu. Och artspecifikt - våra nära släktingar bonoboerna har ofta och gärna sex med icke könsmogna individer. (Om än ej penetrationssex.)
I egenskap av att vara ett tabu, kan pedofilin dra gränsöverskridarnas lystna blickar till sig. Men ärligt talat - hur jävla avtändande är ändå inte barn? Ofta snuviga, skitiga, och helt utan sexuella attribut. Sexuella varelser, visst, men så omedvetna om sin egen sexualitet att ingen erotisk verkshöjd någonsin kan finnas i en treårings tankspridda snoppillande.
Så, hur ska då en gränsöverskridande äckelgubbe då exploatera detta vårt mäktigaste och djupaste tabu?
Den här äckelgubben löste frågan genom att helt enkelt tända på pedofiler.
Tänk på det. Hur snuskigt är det ändå inte med gränsöverskridande, i sig självt? Hur grundläggande är inte känslan, redan i den heterosexuella och normföljsamma missionärsakten, att motparten uppskattar det man utsätter den för? Allt snusk fungerar så, i grund och botten. Den vidrigaste våldsporr är aldrig sexigt i sig själv. All erotik uppstår i och med tanken på att aktörer kan gilla den där galna skiten. Våldtäktsfantasier - den vanligaste sexuella fantasin bland kvinnor - existerar eftersom kvinnorna ifråga tänder på tanken på förövarens upphetsning, och på tanken på - och skammen eller skulden över - den egna perversionen.
Så, att observera en annan människas brytande av tabun kan vara allt en äckelgubbe behöver. Den kan tänka - oj! tänder den där jävla pedofilen på det här! fy fan vilken vidrigt sjuk jävel!
Låt oss kalla de pedofilofili.
***
Det kändes lite dumt att komma tillbaka till våra donatorer med ett nollresultat, men så fick det bli. Äckelgubben var bara just äcklig. Han var inget äkta peddo, vilket vår medborgarutredning visa.
Det blev en del slitningar i teamet, ändå. @Zigenardödaren höll med mig om att vi skulle låta äckelgubben vara, när nu sanningen kommit fram, men @MILF_lover_2.0 och @Pillerknarkaren tyckte att vi ändå skulle kidnappa gubben och slänga ner honom från hopptornet borta vid Hästabacken. Diskussionen urartade i handgemäng och vi slängdes ut från bodegan. Äckelgubben tilläts vara ifred, och vårt utredningsteam skulle aldrig återses i samma konstellation igen.
Eller, "tilläts vara ifred" är nog fel ord. Äckelgubbens pedofilofili fascinerade mig. Det gränsöverskridande i att attraheras av gränsöverskridande. Så jävla sexigt.
Låt mig föreslå en enkel psykologisk modell.
Vissa människor är helt ointresserade av själva den psykosociala kompromiss som ett tabu påvisar. Andra människor är bara jävligt intresserade av vissa andra människor, som i sin tur är intresserade av att bryta tabun. Vissa människor är gränsöverskridande, eftersom gränsöverskridandet attraherar dem. Andra människor är attraherade av själva attraktionen visavi det gränsöverskridande.
Det är inte så märkligt, egentligen. De flesta människor fungerar såhär. Det är inte konstigare än att flugor dras till bajs, att människor dras till doku-såpor. Ingen vill vara en koksad, tribaltatuerad våldtäktsturk från Nordvästskåne, men alla vill se den på teve.
Så, att gubben skulle ha "tillåtits vara ifred" är faktisk ren osanning. Min fascination var djup och genomgripande, och jag kunde inte kväsa den.
Gubbens pedofilofili väckte helt enkelt fjärilarna i magen. Hur kunde någon vara så snuskigt, vidrigt gränsöverskridande, att han tände på det mest gränsöverskridande som vi överhuvudtaget kan stoltsera med i vårt sjuka samhälle?
Åh, snuskige, äckliga gubbe. Åh, din vidriga hängbuk och dina smutsiga brillor.
Åh, din alarmröda lilla penis, och åh hur frenetiskt du gnuggar den där ute på balkongen.
***
Det prasslade i buskaget när jag generat skruvade på mig - ej olikt en agnad metmask - inför den frågvisa konstapeln och hans genomträngande blick.
- Vad säger du om jag påstår att historien ovan är lite långsökt, men ändå inte förklarar varför du står och runkar i en buske utanför en förskolegård?
- Då vill jag hävda att du kanske inte har lyssnat så noga. Äckelgubben, som du ser står och runkar på balkongen där borta, han var inget peddo. Däremot så attraheras han av faktiska pedofilers gränsöverskridande beteende. Jag, i min tur, attraheras av hans gränsöverskridande beteende - att han kan tända på pedofili! Det är verkligen sinnessjukt, och därför attraktivt.
- Så, du står alltså och kikar på äckelgubben. Inte på barnen på förskolegården.
- Korrekt.
- Vem kikar då gubben på? Jag ser inga pedofiler i buskarna för tillfället.
- Ja, alltså, när jag började komma hit, efter att vi lagt ner vår lilla utredning, så visade det sig att äckelgubben alltför sällan hade några faktiska pedofiler att gå igång på. Så jag kom på att jag kunde låtsas vara en tjuvkikande äckel-pedofil-gubbe. Som han kunde observera. Jag kunde vara föremålet för hans pedofilofili. Till gagn för min egen pedofilofilofili.
- Så du menar att du och äckelgubben står och onanerar tillsammans, och tjuvkikar på varandra, och att själva bränslet i den här märkliga cirkelonanin är att du låtsas vara pedofil?
- Nja, ja, alltså... Det började så. Jag låtsades vara pedofil för att attrahera gubben. För att i min tur kunna tända på hans sexuella åtrå till mig, i egenskap av en förment pedofil. Men, det visade sig snart att gubben, som ju inte är pedofil, trots allt inte heller är pedofilofil! Saken är den att han också är pedofilofilofil, det vill säga att han - liksom jag själv - tänder på personer som tänder på pedofiler (som tänder på barn). Så, gubben har i alla tider låtsas vara pedofil, för att attrahera pedofilofiler, för att sen kunna få utlopp för sin pedofilofilofili.
- Så, er medborgarutredning hade alltså rätt i att han inte var pedofil, men ändå fel i att han istället var pedofilofil?
- Precis. När jag själv upptäckte min pedofilofilofili så klarnade det rätt snart. Jag kunde liksom lite mer sätta mig in i hur han tänkte. Det är inte särskilt upphetsande med pedofiler, faktiskt. Pedofilofiler däremot...
- Men, vet ni nu båda två att ingen av er är egentliga pedofiler?
- Ja, precis, vi har pratat om det här. Det funkar riktigt bra för oss ändå, rent sexuellt. Pedofilofilofili är liksom en slags sexualitetens perpetuum mobile. Själva perversionen ligger ju ändå i att vi tänder på någon som är pervers, vilket i sig är perverst, så det blir en slags sluten cirkel av tabubelagd reciprocal attraktion. Han attraheras av mig för att jag attraheras av honom, och jag attraheras av honom för att han attraheras av mig.
- Och hur lirar allt det här med ert vattenleks-experiment?
- Tja, äckelgubben var ju inte dummare än vad vi var. Han insåg att han skulle attrahera pedofilofiler om han låtsades vara pedofil, och att pedofilofilerna skulle förvänta sig att han skulle komma ut på balkongen i samband med att barnen hade vattenlek. Under helgerna skulle pedofilofilerna inte förvänta sig att han skulle bemöda sig om att bevaka förskolegården, och de skulle inte heller förvänta sig att något observerbart pedofilt beteende skulle förekomma.
- Jaha. Sjukt som fan. Ja, jag måste såklart ändå ta med dig till stationen. Det är strängeligen förbjudet att stå och runka utanför en förskola, vad skälen och hur själen än må vara. Dessutom vill jag misshandla dig eftersom du är så vidrig.
- Jag har all förståelse för detta. Jag är ju vidrig. Det är det som hela min argumentation bygger på.
***
Senare, i häktet, medan batongslagen föll mot telefonkatalogen på mitt ryggslut, så slog det mig:
Gubben och jag? Vi var ju bara helt vanliga bögar.
Bittert att jag kom på det exakt samtidigt som poliskonstapeln kom på att han var pedofilofilofilofil.
I häktet kunde ingen höra mig skrika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar