Laglydighet?

Högerns ambivalens kring huruvida man bör hålla sig inom lagens råmärken är legendarisk. Idag får vi läsa en väldigt märklig text i DN som skryter om hur mycket svart städhjälp skribenten tidigare köpt, och även avser köpa om RUT-bidraget försvinner. Carl Bildts lillgamla "här följer vi lagen" ekar i bakhuvudet. Hur ska de ha det, borgarna?

Exempel på lagbrott som borgare tycker är okej:

• Köpa svarta tjänster (se länkad artikel ovan)
• Skita i att betala TV-licens
• Ljuga i KU
• Bedriva folkmord
• Bryta mot EU-rätt
• Bryta mot FN-konventioner
• Inskränka strejk-rätten
• Övervåld och misshandel (beroende på målgrupp)
• Korruption och olaglig vapenförsäljning
• Racial profiling

Exempel på lagbrott som borgare tycker är fel:

• Civil olydnad för att hindra utvisning av flyktingar
• Civil olydnad för att skydda miljövärden
• Civil olydnad generellt (om den har ett gott syfte)
• Icke tillståndsgivna demonstrationer mot nazister
• Graffiti
• Knark

Det ska dock erkännas att inte heller jag själv är konsekvent i det här avseendet. Här är motsvarande listor gällande Antropofagis skribent:

Exempel på lagbrott som jag tycker är fel:

• Köpa svarta tjänster
• Skita i att betala TV-licens om man har råd
• Ljuga i KU
• Bedriva folkmord
• Bedriva olaglig avlyssning och datalagring som dessutom bryter mot EU-rätt
• Bryta mot FN-konventioner
• Inskränka strejk-rätten
• Övervåld och misshandel (oberoende av målgrupp)
• Korruption och olaglig vapenförsäljning
• Racial profiling

Exempel på lagbrott som jag tycker är okej:

• Civil olydnad för att hindra utvisning av flyktingar
• Civil olydnad för att skydda miljövärden
• Civil olydnad generellt (om den har ett gott syfte)
• Icke tillståndsgivna demonstrationer mot nazister
• Graffiti
• Knarka

Mångfald utan jämlikhet är ingenting värt

Jag säger ibland saker som att liberal feminism är löjligt, eller att borgarna har svårt med antirasismen. Ofta härrör jag detta till högerns stora vetenskapsfilosofiska handikapp – att inte kunna se strukturer. Denna kritik handlar om högerns oförmåga att motverka rasism och sexism. Däremot finns det ett ytterligare problem som jag inte har varit inne på tidigare, som rör den extremt hypotetiska situation då samhället på liberal väg nått jämställdhet och icke-rasism.

Ett citat, kanske stammande från mig själv, kanske från någon annan – i så fall har jag glömt vem. Här kommer det i alla fall:

Mångfald utan jämlikhet är ingenting värt

Här måste vi reda ut några saker. Ofta förväxlar folk jämlikhet med jämställdhet. Jämlikhet handlar om ekonomisk jämlikhet mellan människor – jämställdhet om kvinnors och mäns lika värde och rättigheter. Bara så vi har begreppen klara för oss.

Jag har tidigare skrivit om Krugmans poäng angående (Surowieckis poäng angående) social rörlighet:

”If you want a society in which everyone has a decent life, you need to construct a society in which everyone has a decent life – not a society in which everyone has a small but equal chance of living the lifestyle of the rich and famous."

Alltså – en hög social rörlighet löser på inget sätt problemen med ojämlikhet. Även om det är omöjligt att förutsäga vilka som kommer vara rika respektive fattiga, är det ju ändå så att någon kommer vara rik respektive fattig. Skillnaderna består, även om den ojämlika fördelningen är mer random fördelad.

Denna poäng kan extrapoleras till andra sammanhang, inte minst det jag avhandlar i denna blogg-post. I ett rasistiskt samhälle – som exempelvis USA eller Sverige – fördelas resurserna (ojämlikt) utifrån bl.a. urskiljningsgrunden ras/rasifiering. En kan alltså, utifrån variabeln "ras/rasifiering", på förhand med viss sannolikhet veta var på samhällsstegen en person kommer befinna sig. Ras/rasifiering har prediktionskraft, vilket vi upplever som orättvist.

Motsvarande, i ett sexistiskt samhälle – som exempelvis USA eller Sverige – fördelas resurserna på motsvarande vis utifrån variabeln "kön". Även detta upplever vi som orättvist – vilket för övrigt borde göra oss alla till feminister.

Men vad om vi föreställer oss det löjliga att en höger-ideologi som inte befattar sig med strukturer lyckas komma tillrätta med sexismen och rasismen? Vad händer då? Höger-ideologin ser jämlikhet som någonting meningslöst, eller till och med negativt. Knapphet är en drivkraft, fattigdom ett incitament. (Obs, jag håller inte med.)

Ett ojämlikt samhälle, där resurserna distribueras (ojämlikt) utan att ras eller kön har någon prediktionskraft, är fortfarande ett ojämlikt samhälle. Självklart är det orättvist att hur rik eller fattig någon är, vilket jobb eller vilken bostad någon kan få, eller hur många övergrepp från partner/polis/arbetsköpare någon tvingas utstå, beror på t.ex. melanin-mängd eller kromosomuppsättning. Däremot kan ett icke-rasistiskt, icke-sexistiskt samhälle fortfarande vara ojämlikt. Det grundläggande problemet är då inte löst, bara den godtyckliga selektionsmekanism som bestämmer vem som hamnar längre ner på samhällsstegen.

Jag har fört liknande resonemang förut. Då har jag landat i att ett ojämlikt system (den totalitära kapitalismen) skapar urskiljningsgrunder, dvs. socialt kön och ras. Enligt ett sådant resonemang kan en gå ett steg längre, särskilt vad gäller ras, som är till större del konstruerat än kön – biologiskt kön existerar oberoende av det socialt konstruerade könet. Det ojämlika systemet skapar ras, dvs. rasifierar människor, i syfte att selektera. Tänker vi på det här viset skulle jämlikhet också vara en lösning på rasismen – ett jämlikt samhälle behöver inga selektionsmekanismer såsom rasism.

Vi får inte heller glömma att rasifieringens funktion inom kapitalismen är att avmänsklifiera människor i syfte att förpassa dem till systemets nedre regioner, men rasismens funktion är att kanalisera de marginaliserades missnöje och skymma den verkliga fienden.

Din käpp i ekorrhjulet - Porrarp

(Din käpp i ekorrhjulet är en serie bloggposter där Antropofagi-bloggen försöker sakta ner Sveriges tillväxt genom att erbjuda intressant kuriosa som white collar-arbetarna kan ta del av under sin betalda arbetstid. Tidigare inlägg hittas här.)

Det finns en del orter i Sverige som kan vara lite extra stolta över sina ortsnamn. En av dessa är Porrarp.

Lite konstigt, tycker du kanske, att detta är ett namn att stoltsera med. "Porr" betyder ju ungefär "risiga buskar", en pluralform av "purra" som är lokaldialekt för "snår", "buske". "Arp" är i sin tur ett vanligt skånskt ortnamnsefterled med betydelsen "torp". Således beskriver namnet Porrarp "ett torp med risiga buskar". Inte så hedervärt, kan man tycka.

Det den traditionella etymologen då missar är dock att "porr" också är modern svenska för pornografi.  "Pornografi" härstammar i sin tur från grekiskans πόρνη – pórnē, prostituerad – och γραφíα – graphía, dvs. grafiskt material. Med denna nyvunna kunskap i bagaget kan vi istället åka till den lilla nordskånska orten Porrarp, porr-torpet, och förvänta oss helt torp fyllt med porr. Låter som något vi räknar med att hitta i Akihabara, Tokyo, snarare än i Vittsjö socken.

Kvalitativ identitet

Bevisa mig fel, skrev jag. Som för att istället bevisa mig rätt hyllas nu borgerliga debattörer åter på Avpixlat. Tidigare har bland andra Erik Helmersson och Rebecca Weido Uvell lyfts fram av nät-rasisternas främsta BS-organ. Den här gången är det Ivar Arpi.

Arpi skriver att vänster-våldet inte granskas. Detta är lite intressant med tanke på att exempelvis SVT, SR, DN, SvD, Expressen och Sydsvenskan ständigt granskar extremvänstern.

Naturligtvis kan man ha sin personliga bild av nyhetsrapporteringen. Min bild är att "extremvänstern" ständigt lastas för polisens tillkortakommande i samband med demonstrationer, och att det inte går att nämna nazistiskt våld utan att ett gäng borgerliga ledarskribenter omedelbart måste ryta om vänstervåldet. Samma när saken diskuteras i riksdagen – en moderat ryggmärgsreflex verkar vara att nämna RF varje gång någon nämner SMR.

Om saken bara gällde verkliga extremister, eller idioter som jag väljer att kalla dem, skulle saken vara oproblematisk. Jag har skrivit t.ex. här om vilka som inte rimligen borde beskrivas som vänster – förvirrade människor som inte har läst ens ett minimum av Marx, men råkar gilla att förstöra barnteatrar på oklara grunder. Det finns även de som inte ens beskriver sig själva som vänster, men som dyker upp var helst det finns chans till slagsmål och förstörelse.

Det Arpi et al gillar att göra är att klumpa ihop dessa individer med vanliga, vettiga vänsteraktivister. Som jag har skrivit om här så förvandlas en demonstrant till en extremist så fort hen blir slagen av polisen – och nu talar jag inte om en faktiskt radikalisering till följd av psykologiska mekanismer födda ur polisens övergrepp, utan helt enkelt om polisens, mediernas och nazisternas beskrivning av en sådan person.

Att bedriva civil olydnad för att stoppa flyktingutvisningar, att utnyttja sina demokratiska rättigheter (och göra sin demokratiska plikt!) genom att demonstrera mot rasister och nazister, att organisera upprop mot korrupta utförsäljningar av allmännyttan, att belysa ordningsmaktens övergrepp, att skydda barn och med-demonstranter mot SMR:s påkar och SvP:s yxor – allt detta är vänsteraktivistens hedervärda aktivitet. Att söka upp människor i deras hem, hugga sönder dörren med en yxa, vandalisera lägenheten – allt detta är idioti. Kunde Arpi ha denna skiljelinje klar för sig skulle mycket vara vunnet, för honom personligen. Kunde polisen ha denna skiljelinje klar för sig skulle mycket vara vunnet, för alla de goda, modiga människor som blir stigmatiserade, misshandlade och utpekade som våldsverkare när de bara försöker förbättra världen en smula. (Läs mer om den saken här.)

Även den verkliga, våldsamma vänsterextremismen bör särskiljas från nazisternas våldsdåd. Det är inte rimligt att ha "våldsanvändning" som en urskiljningsgrund för vem vi ska hylla respektive hata. Jämför polis, militär, fotbollssupportrar, frihetsrörelser, terrorister, MMA-fighters, Rödeby-pappan, Nelson Mandela, SS – jag tror att få skulle placera alla dessa på exakt samma moraliska plattå. Det är inte heller så att brotten skadegörelse och mord är samma sak, vilket jag varit inne på t.ex. här.

Arpis och Avpixlats gemensamma agenda är dock att likställa aktivister med extremister, feminister och socialister med nazister, Jonas Sjöstedt med Jimmie Åkesson. Hörru Mats Dagerlind, ska du inte bara rekrytera Ivar?

Nä, jag skojar. Att likställa Arpi (eller Helmersson eller Kjöller eller Birgersson) med Dagerlind skulle vara att relativisera på samma sätt som Arpi gör. Det är inte det jag försöker säga. Jag vill däremot belysa att Avpixlat drar nytta av normal-högerns utfall, eftersom dessa i vissa fall närbesläktade åsikter ger legitimitet till rasse-trollens egna teoribyggen. Samtidigt drar borgar-skribenterna nytta av sina mer extrema kusiner inom den "svenskvänliga journalistiken", enligt kontrastverkan-logik. (Även känd som jag ser snyggare ut om jag omger mig med fulare kompisar-logiken.)

Arpi, en av borgerlighetens tenktakler, trasslar in sig i SD:s dito Avpixlat. På central nivå lobbar Reinis för att inkorporera SD som en inofficiell koalitionspartner i Alliansen. Arpi och Dagerlind tycker samma – M och SD tycker samma.

Inom filosofin delar man i regel upp begreppet "identitet" i två olika undergrupper som beskriver en relation mellan entiteter. Dessa undergrupper är numerisk identitet, och kvalitativ identitet. Numerisk identitet innebär att det de facto rör sig om samma entitet, exempelvis samma specifika exemplar av en bok. Kvalitativ identitet, on the other hand, innebär att det rör sig samma bok, men inte nödvändigtvis samma specifika exemplar. I alla relevanta aspekter är två kvalitativt identiska entiteter utbytbara, så som två olika glas vatten av samma temperatur från samma kran är. Bekymrar man sig om numerisk identitet, då blir det omöjligt att skopa upp ett glas vatten ur en flod två gånger. Så att säga.

Vad har då detta med borgerligheten att göra?

Well – om något tycker som en rasist, röstar som en rasist, ser ut och luktar som en rasist – då är det troligen en rasist. Eller åtminstone någon slags hybrid som inte minds att ge rasisterna ett ökat inflytande, i debatten eller i riksdagen.

Uppföljning av några gamla trådar

Jag har tidigare nämnt hur hyckligt/hyckleriskt det är att högern bölar över Esbatis "tjänstefolk", när sidor som förmedlar hushållsnära tjänster heter t.ex. piga.nu och tjänstefolk.se. Nu har Esbati och den rabiate Martin Ådahl (c) battlat ut det på TV4. Kolla't. Ådahls osaklighet är stor, helt i linje med den gängse höger-argumentationen.

Jag har tidigare också löjlat mig över Fp:s falska feminism. Kanske kan en kritisk läsare tycka att jag antar det falska i denna feminism lite väl lättvindigt. Då kan det vara intressant att läsa den här kartläggningen. Det är tveklöst så att folkpartistisk politik leder, och har lett, till ett ökat lönegap mellan kvinnor och män.

Jag beklagade mig för länge sedan över att Janne och Belinda ska få ett eget teveprogram i samband med valet. Igår fick vi se det första programmet på SVT. Det kan konstateras att programmet var uselt, men därför samtidigt harmlöst. Ingen kan rimligen se den skiten som ett inlägg med någon som helst politisk bäring. Blott en pur idioti. (Bakjour sammanfattar det hela mycket bra.)

Avseende den argumentation jag driver här kan det vara intressant att läsa Juridikfrontens klargörande om yttrandefrihetsbrott och nationalsocialism. Det är alltså lagligt att sakligt diskutera nationalsocialism "och plädera för den sakligt", samt att bekänna sig till nationalsocialismen. Dock är av SvP praktiserade hälsningar och använda symboler i flera fall att betrakta som hets mot folkgrupp. Således skulle polisen kunna ge nazisterna tillstånd att demonstrera, och sedan omedelbart lagföra dem när de börjar heila och vifta sina flaggor. Problemet löst! Istället väljer ordningsmakten att ge en familjefader sex stygn i pungen. Ack Skånepolisen, varför detta ständiga klåperi?