Prediktioner för 2017, del 2: Makroekonomi

(Se även del 1.)

Antropofagis världsbild just nu:

Oändlig utveckling är möjligt. Då krävs en gynnsam loop av ökande jämlikhet, ökande produktivitet, och ökande teknikutveckling. Dessa parametrar samspelar på ett sådant sätt att de ger fart åt varandra. Ökande produktivitet leder till ökande jämlikhet, eftersom eliterna inte hinner roffa hela ökningen; ökande jämlikhet till växande ekonomi pga. större efterfrågan när mer av resurserna hamnar hos personer som tenderar att lägga större del av disponibel inkomst på konsumtion; teknikutvecklingen då den drivs av konsumtion och efterfrågan (samt av antal resurser som läggs på forskning, vilket i en mindre privatiserad värld lättare kan styras demokratiskt).

Minskar man däremot på någon parameter, vilket t.ex. kan göras genom politisk klåfingrighet, så riskerar man att starta en negativ feedbackloop som leder till ojämlikhet, teknologisk stagnation, samt avtagande produktivitetsökning. Detta leder till en malthusiansk fälla som leder till våld och konflikt.

Min utopi är att folk börjar rösta vänster, att en inkomst och kapitalfördelning samt avprivatisering påbörjas, liksom en massiv reglering av finansmarknad och varuproduktion utifrån ekologiska hänsynstagande (dock ej av korkad vi-ska-leva-som-jägar-samlare-art). En offensiv stimulans- + fördelningspolitik ger fart åt ekonomin, demokratin och allt det götta. Högerpopulismen marginaliseras när alla har det bra, och konflikter minskar när malthusiansk fälla lokalt och globalt undviks. Istället för Hitler: Grön revolution! Typ. Y'all know it.

Min prediktion dock:

Det kommer gå åt helt fel håll. Vi kommer se ökande ojämlikhet i spåren av nyliberal politik, vilket i sin tur kommer gynna högerpopulismen. Högerpopulismen i sig kommer leda till ytterligare backlash rent fördelningsmässigt. Post-truth-paradigmet kommer mörda vetenskapen, eller i alla fall göra den till slav under auktoritära barn som Trump. Ekologiska katastrofer kommer öka migrationsströmmar i och med att konfliktnivåerna i världen stiger, vilket också kommer att ge retoriskt bränsle åt högerpopulisterna. Snart är alla antidemokratiska, isolationistiska, och antivetenskapliga. Det socialliberala mainstreamspårets sista dödsryckningar. En ondskefull rundgång av dåliga argument och kontraproduktiva policies.

Indikatorer för uppföljning: i) ojämlikheten i Sverige och världen; ii) högerpopulistiska fram- eller motgångar i Sverige och världen; iii) det faktiska gehöret från politiken för ekonomisk politik av typen Krugman eller P&P-Scocco.

Viktigt att erinra sig att ett år är en mycket liten tidsenhet i det här sammanhanget. Det kommer vara svårt att utvärdera den här prediktionen på ett klockrent, glasklart vis. Det jag hoppas kunna lära mig är framförallt om sambanden som jag postulerar faktiskt tycks robusta. Kanske ökar jämlikheten samtidigt som högerpopulismen? Kanske driver Trump på skitbra handelsavtal och miljömässiga regleringar? Kanske lyckas världens ledare komma tillsammans och lösa problem? Kanske uppfinner vi robotslavar så att alla världens människor kan leva som kejserliga?

Med tanke på att jag inte anser att 2016 års prediktioner var välformulerade, kan en ju fråga sig hur jag har mage att formulera mig som ovan. Jamen, svarar Antropofagi, något måste jag väl försöka lära mig om denna aspekt av min egen grundläggande världsbild?

Prediktioner för 2017, del 1: Narkotika

Eftersom 2016 års prediktioner gick sådär, ska jag nu försöka hålla mig till ämnen där jag känner att jag har marginell koll. Samt, jag ska försöka formulera prediktionerna så att de går att följa upp på ett meningsfullt vis, och så att de säger någonting om mina teorier eller min världsbild. P.g.a. mycket begränsad tidsresurs tar jag ett frågeområde i taget, så att jag hinner få ut några prediktioner innan januari månad är förbi.

Antropofagi har rotat en del i narkotikapolitiken på sista tiden. Härvidlag vill jag förutspå följande:

1. Antalet gäng- och narkotikahandels-relaterade mord och skjutningar kommer att fortsätta att öka i Malmö, Göteborg och Stockholm under 2017. Om så inte blir fallet måste jag ifrågasätta min idé om att narkotikapolitiken leder till en spiral av våldsbrottslighet, eftersom narkotikamarknaden är illegal (vilket utesluter vanliga konfliktlösningsmekanismer) samt har en tydlig territoriell komponent. Uppföljningen bör väga in t.ex. polisorganisationens utveckling i en rimlig omfattning, eller andra tänkbara variabler som kan ha genomslag och som aktualiserar sig.

Här kan min förutsägelse t.ex. falsifieras av att antalet mord minskar eller i alla fall inte ökar. Indikatorer för uppföljning: i) antal mord och skjutningar (källa: media samt BRÅ); omfattning av narkotikahandeln och marknadens utveckling (källa: media och BRÅ). Viss reservation för att tillförlitlig statistik kanske inte kommer gå att uppbåda redan i januari 2018. En preliminär uppföljning kan då göras utifrån magkänsla och tillgängliga siffror.

2. Paradigmskiftet kommer att fortsätta:

a) I Sverige. Fler åtgärder kommer att vidtas för att bygga ut skadereducerande åtgärder och motverka spridning av blodsmittor samt narkotikadödlighet. Exempel skulle kunna vara att man möjliggör distributionen av naloxon (medicin för att häva överdoser), att sprutbyten byggs ut (är redan påväg att ske i t.ex. Göteborg, men ännu mer), samt att trösklar för sprutbyten i landstingsregi sänks (åldersgränser etcetera - här ser vi redan att det finns förslag från olika myndigheter). Givetvis maler kvarnarna långsamt, och som nämnts är utvecklingen redan påväg. Jag tror ändå att det kommer vara möjligt att utvärdera huruvida 2017 blir ett progressivt år eller ej avseende harm reduction och narkotikapoitik.

Indikatorer för uppföljning: i) "debattens" ton och utveckling (risk för körsbärsplockande); ii) antalet planerade och/eller realiserade sprutbyten; iii) förslag om, eller faktiska förändringar av, policies kopplade till skadereducerande åtgärders tillgänglighet (t.ex. avseende huvudmannaskap, åldersgränser, anonymitetsmöjligheter och liknande).

b) I världen. Kriget mot narkotikan kommer fortsätta tappa i legitimitet. Fler länder kommer hoppa av den gängse FN/USA-linjen och ta steg mot avkriminalisering. Utvärdering av legalisering och avkriminalisering i t.ex. USA och Kanada kommer leda till att narkotikakriget tappar argument. Forskningen kommer fortsätta visa på hallucinogenernas företräden (t.ex. för att medicinera depression och tvångssyndrom). Den lagliga, reglerade marknaden i olika länder kommer också driva utvecklingen mot svagare cannabis-typer, på samma sätt som legaliseringen av alkohol i USA tillbaka i dagarna gjorde att öl och vin plötsligt dök upp som alternativ till tung HB. En annan sådan utveckling skulle kunna vara cannabistyper där THC:n är en mindre dominerande komponent, vilket skulle erodera kopplingen till psykos-tillstånd. Vidare kommer Dutertes mordiska drogkrig, och hiv-epidemins eskalerande i Ryssland, leda till ökad goodwill för skadereducerings-förespråkare och människorättsaktivister.

Indikatorer för uppföljning: i) medierapportering och spridning av underlag och rapporter som argumenterar för "nedrustning"/liberalisering; ii) antal länder som föreslår eller faktiskt genomför avkriminalisering; iii) diskussioner i FN kring nolltolerans-målet, och givetvis eventuella förändringar i deklarationer och dylikt - här måste en erinra sig att förändringar skett redan under 2016 i och med den tidigarelagda UNGASS-konferensen, och att fokus således redan delvis flyttats bort från repressiva åtgärder; iv) forskningens utveckling kring t.ex. cannabis och hallucinogener, samt  genomslaget som forskningen får i opinionen; v) sanktioner eller andra politiska åtgärder för att sätta press på de repressiva regimerna, mest noterbart Duterte i Filippinerna.

Vad som kan falsifiera prediktion 2 a)-b) är givetvis om utvecklingen jag beskriver uteblir eller i värsta fall blir den motsatta. Det skulle också kunna vara så att någon typ av tredje, pragmatisk väg uppstår som jag inte räknat med.

3. De högerpopulistiska krafterna i Sverige (SD) och världen (Trump, Putin, Nationella fronten) kommer att stå för en partiell backlash. Detta som en motreaktion på utvecklingen som beskrivs i prediktionen i punkt 2 b) ovan. Duterte, Trump och Putin kommer att eskalera kriget mot narkotikan, vilket även kommer innebära sanktioner och andra åtgärder för att piska tillbaka småländer in i war on drugs-ledet. (Trumps diskussioner med Mexico i dessa frågor kommer sannolikt ge upphov till stor tragikomik.) Nolltolerans och repressiv narkotikapolitik kommer allt tydligare bli en komponent i den konservativa verktygslådan. TAN på GAL-TAN kommer dra åt mer drogkrig, inte minst då t.ex. legaliserande Californien och Kanada står som GAL-krafter i dagens politiska diskurs.

Det som kan falsifiera mig härvidlag är t.ex. om Trump vänder i narkotikafrågor, om SD följer William Petzälls exempel, eller om Putin plötsligt får medkänsla för injektionsnarkomanerna i sin befolkning/av pragmatiska skäl inför sprutbyte för att bromsa hiv-epedemien. Vad som också kan falsifiera mig är om TAN-krafterna helt enkelt inte alls får genomslag i debatten, eller t.ex. om liberala krafter/länder/ledare blir de som står för repressiv narkotikapolitik. Indikatorer för uppföljning: i) Kinas närvaro i debatten (på den restrikiva/repressiva sidan givetvis); ii) Putins, Trumps och Dutertes kompis-skap i frågan; iii) press på småländer från t.ex. USA, Ryssland och/eller FN; iv) GAL-krafternas beteende och positionering.

Det kan även vara på sin plats med några narkotikarelaterade prediktioner på det privata planet:

4. Jag kommer att testa LSD. Propaganda i populärkulturen + känsla av livsleda = lust att skaka om hjärnan lite.

5. Jag kommer röka på vid något tillfälle (för första gången på flera år). Detta då arbete + livsstil kommer eskalera en redan pågående stressrelaterad mag/tarm-problematik som gör alkohol och kaffe mindre begärligt. Summan av lasterna etcetera.

Om godheten

Eftersom Dekonstruktiv Kritik är senaste lyssningen för Antropofagi, slår det mig att att denna rom/tiggeri-diskussion (nedan) kunde haft nytta av kognitiv dissonans-begreppet, samt att det kopplar till intersubjektiva fenomens död.



I ljuset av att tidigare ha diskuterat tiggeri-debbaten med hjälp av kognitiv dissonans (här, här, här) noteras Flams analys av svenskarnas motstånd mot de rumänska tiggarna. Det hindrar oss från att känna oss goda.

Samma analys från kognitiv dissonans-håll: Att vi inte ger pengar får oss rimmar illa med vår självbild. Vårt handlande går stick i stäv med vår moraliska kompass, vilket plågar oss.

Den svenska godheten som självbild kan sägas vara ett intersubjektivt fenomen, dvs. något som vi alla gemensamt tror på och som därigenom blir en lögn som påverkar verkligheten. I positiv riktning kanske, i det fall det leder till generös flyktingpolitik, solidariskt välfärdssamhälle, veklagan över folkrättsbrott, etcetera.

Såtillvida är de rumänska tiggarna faktiskt skadliga. När vår godhets-självbild smulas sönder upphör slutligen bedrägeriet. Vi inser att vi inte är exceptionellt goda, och slutar att agera som goda även i de - undantags? - -fall där vi agerar så idag.

Vår ack så ringa men ändock kanske mätbara ansträngning att leva som vi lär, att vara vårt idealjag; detta hotas. Vi ser oss själva i spegeln som vi är. Jaja. Palla ge liksom. Palla bry.

Så slutar vi böla om Israel, Saudiarabien, Västsahara. Så slutar vi rehabilitera de sjuka. Så slutar vi plantera träd i amazonas. Eller vad det nu är vi gör/gjort som kan ses som "gott".

(Exempel på relaterat ang. Houellebecq, Harari och intersubjektiva fenomen: Det fina med Houellebecq; intersubjektiva fenomen genomskådade; vilken -pi; satyren och satiren; ideologi = religion; parentes; Pomerantsevs bok; samma som flägz. Relaterat ang. andra desperata försök att ge motståndarsidan poäng: Arpis rimliga åsikter; godbit i buffén; halvhjärta.)

Dekonstruktiv kritik

Dekonstruktiv Kritik av och med Aron Flam bjuder på en intervju med den forskare som Antropofagi hänvisar till avseende heroinets skadeverkningar:

Intervjun berör främst LSD och forskning kring möjligheterna att behandla depression med psykedeliska preparat. Flam och Nutt berör även den skandal som också kort behandlas i nämnda Chasing the Scream, när Nutt blir uppsagd efter att ha påtalat att hästsport ger mer hjärnskador än ecstacy. Att beskriva alkohol som farligare än t.ex. LSD var inte heller poppis i det brittiska politiska klimatet. Inte heller att nedgradera cannabis på farlighets-skalan.

Att legalisera de mest "ofarliga" drogerna är, anser Antropofagi, ett feltänk. Jaja, cannabis och LSD är inte så farligt. Men de stora folkhälsovinsterna finns nog att hämta avseende just opioider. Det är inte cannabis som dödar människor, det är heroin, och särskilt då i länder med repressiv politik. Det är också droger som injiceras som kopplar till överföring av blodsmittor som hiv och hepatit C. Och det är de verkligt beroendeframkallande preparaten, som heroin, som gör att folk tvingas begå brott för att finansiera sitt missbruk. Slutligen är det också de verkligt hårda straffsatserna, dvs. kopplat till de tyngre drogerna, som riskerar att slå individers liv i bitar och belasta rättssystemet med orimliga kostnader. Vinsterna för att legalisera eller avkriminalisera heroin skulle ur dessa avseenden vara oändligt mycket större än att legalisera cannabis eller LSD.

***

Flam har även kommit till tals med Magnus Linton, författaren till fantastiska svenska narkopolitiska idéhistoriken Knark (2015), som Antropofagi nämnt förut:



Flam och Linton knyter, liksom boken, den svenska narkotikapolitiken till en rasistisk-nationalistisk diskurs som tidvis varit förhärskande i Sverige. Steriliseringar, skallsamlande och narkotikadöd i en fin treenighet.

Jag har tidigare uppmanat Dogge att tänka på  vidriga medicinska experiment på personer med mental funktionsnedsättning; fjäskande för Hitler; rasbiologiska institutet; svenska företag som sprutat agent orange på kanadensiska indianer; samt tvångssteriliserad romer. Allt i det Sverige där homosexualitet klassades som en sjukdom, där kvinnor var hemmafruar, där politiker och polischefer köpte sex av minderåriga. Ett tillägg är att man mot bättre vetande låtit opioidmissbrukare dö i tusental.

Flam och Linton ramlar också in på diskussionen kring vartåt debatten lutar i dagsläget. En viss optimism anas, inte minst kopplat till Portugal, Uruguay och flera delstater i USA som avkriminaliserat weed.

Men, hörni. Vet ni vem som är bästis med Duterte, han som avrättar metamfetaminbrukare och säljare i Filippinerna? Trump så klar! CNN: "President-elect Donald Trump told Philippines President Rodrigo Duterte that he is going about his controversial fight against drugs 'the right way', Duterte said." The Guardian rapporterar om samma story. Och NY Times. Och Trump har bjudit in Duterte på kafferep. (Mer utförligt om Dutertes drug war här. Ca 6 000 personer har mördats i "kriget".)

Vet ni vem som är bästis med Putin, i vars Ryssland injektionsbruk av heroin samt blodsmittor ökar lavinartat? Trump så klart! (Duterte och Putin är så klart också kompisar.) (Om Rysslands drug war och policies samt om blodsmittor här, här, här, här, här och här. Enligt SVT Nyheter har Ryssland världens högsta andel injektionsmissbrukare, varav 90 procent lider av hepatit C, och årligen dör ca 90 000 människor i åldern 15-34 i överdoser.)

I dessa dagar när GAL-TAN-skalan blivit så populär, är det lätt att se en samvariation mellan repressiv och inhuman narkotikapolitik, och rasism/populism/auktoritarianism. Trump reppar rätt hårt härvidlag. (Oavsett vad SSC tycker om rasism-biten.)

Dagens SD är helt klart ett höger-konservativt parti. Likheten med folkhemmets sossar är således inte den ekonomiska politiken, utan den konservativa delen. (s) as of 1945 var inbäddade i tidsanda, medan SD bär exakt samma fana 2016. Glatt hade man steriliserat romer, fjäskat för Hitler, etcetera folkhems-paradgrenar. Här har socialdemokraterna trots allt glidit lite på skalan över tid.

Min poäng är att framgångar för högerpopulistiska krafter, såsom Duterte, Trump, Putin och SD, bådar illa för det behövliga paradigmskifte som är å färde avseende narkotikapolitik, globalt samt nationellt i Sverige. Linton och Flam kanske ska lugna ner sin optimism något.

Dessvärre tycks det också som att högerpopulisternas framgångar korrelerar med variabler som driver fram ökad narkotikaanvändning, dvs. nedmonterat socialförsäkringssystem, arbetslöshet och ojämlikhet. Således kommer högerpopulisterna lyckas bättre parallellt med att narkotikamissbruk ökar.

Det jag menar: Peniafobi och annan missär kommer att ge ökat stöd för t.ex. SD, samtidigt som det skapar en grogrund för ökat missbruk. (Linton är inne på att ungdomsarbetslöshet och liknande, dvs. sociala och socioekonomiska faktorer, bäst förklarar missbrukets utbredning. Chasing the scream är inne på att narkotikabruk inte, jag parafraserar, beror på dig utan buren du bor i.) Det kommer således förmodligen bli en narkopolitisk backlash samtidigt som antalet missbrukare ökar, vilket kommer leda till oändligt missär, superhög narkotikadödlighet, exploderande hiv- och hvc-epedemier. Ryssland är givetvis föregångslandeb härvidlag.

Ack nyliberalismens spinn-off-effekter. Så vidriga de äro.

***

En ytterligare follow up på det narkopolitiska spåret. Jag har ju frågar mig hur det har gått i Uruguay (här och här), och här har OmVärlden gjort en liten uppföljning på just det.

Legaliseringen genomfördes med följande tre argument:

• "Mänskliga rättigheter skulle stärkas, 
• hälsosituationen förbättras 
• och marijuana skulle skiljas från de tyngre drogerna så att drogkartellerna berövades en stor del av sina inkomster"

Enligt artikeln har brottsligheten inte gått ner, och cannabisbruket ser ut att öka bland unga (med viss undanträngningseffekt avseende tobaksbruk). Antropofagi bedömer inte att uppföljningen är särskilt fullödig, utan inväntar vidare fakta i målet. Stämmer informationen är det emellertid ett bakslag för legaliseringsförespråkarna.

Greider Becker önskar gott nytt år

Alla ni svartsynta svin som klär världen i er självkänslas gråa trasor. Alla ni glättiga ägg i påskmålning som dricker alltför djupt ur optimismens blanka flaska. Alla ni däremellan som inte befinner er i exakt de terapeutiska intervall som ja kan acceptera.

E ni få, ni rimliga, ni trevliga? Eller har ja bara lagt er i en liten, liten låda av isolation och felprioriteringar? Hej, alienation. Me dej kan ja kommunicera.

Men ack, ja hatar byns gyttja lika mycket som atomens ensamhet. Det finns ingen lämplig lösning när präglingen av själen skett under extraordinära historiska omständigheter.

Ja hade tankar om de gångna året. Ja hade väl rätt i de mesta men mår ändå illa av avsmak över alltihop.

Eller så mår ja illa för ja skriver detta på min telefon medan ja åker karusell. Tanken e rent bokstavlit talat faktiskt svindlande.

Gott nytt år alla fäns!