Det som Antropofagi uppfattade som genialiskt, nämligen Athena Farrokzhads sommarprat, har andra uppfattat som desto mer problematiskt. Här, låtom mig ge en rasistisk, reklamfinansierad sida lite extra trafik.
Avpixlat plockar fram Alice Teodorescu, som irriterar ihjäl sig på att public service låter andra åsikter än hennes egna komma till tals. Teodorescu är dock inte den mest slipade (vilket jag har nämnt tidigare), och blir följaktligen krossad i diskussionen. Hennes tendens att tappa fattningen är underhållande. Hennes oförmåga att förstå när slaget är förlorat är anmärkningsvärd. Hon är en ultra-liberal självmords-debattör som inte förmår lyssna och ta in motpartens argument. (Eller, i det här fallet rör det väl sig om förklaringar snarare än argument - vilka regler och riktlinjer som gäller för public service respektive Sommar i P1, vad granskningsnämnden tycker, etc.) Teodorescu fäktar i blindo, förlorar balansen, faller på eget grepp. En storartad seger över sig själv, som ni hör:
Intressant är att Avpixlat genast hoppar på Teodorescus vilt skenande tåg. Vi har sett det förut - här har jag skrivit om hur Rebecca Weido Uvells insinuanta sucker-punch omedelbart plockas upp och blir kanon (inte kanon) i högerextrema kretsar. Här har jag nämnt hur också Erik Helmersson hyllas av Avpixlat, och här hur Helmersson delar åsikter med nationalsocialister.
Feedback-loopen mellan normal- och extremhögern är i mitt perspektiv mäkta komprometterande för de så kallade "liberala". Att någon med ett riktigt jobb (på t.ex. DN eller Svenskt Näringsliv) uttalar sig i harmoni med t.ex. Avpixlat, ger liksom rasisternas argument en aura av salongsfähighet.
Jag har tidigare spenderat en del digital trycksvärta på att beskriva den normaliseringsprocess som tagit rasismen från avfallshögen och tillbaka in i köket. (Läs här, här, här, här, här, här och här.) Jag vill härmed lansera teorin att borgerliga debattörers ideologiska samröre med renläriga rasister och nazister är att se som en central mekanism i normaliseringsprocessen. Således blir Teodorescus spastiska utfall gällande likställande av höger och extremhöger nästan lika ironiskt som det är oartikulerat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar