Loopen och hungern

Antropofagi har bloggat över hundra inlägg. Nästan alla handlar om samma sak. Antropofagi är arg på nazism, fattigdom och elände. Hundra-och-några blogginlägg senare förekommer precis lika mycket nazism, fattigdom och elände som innan den första bokstaven hamnat på skärm. Upprepningarna börjar hagla. Ack – nazister beskrivs i statlig media som just another politisk riktning! Ack – borgarna ljuger! Ack – näringslivet begår illdåd! Alla dessa ting är utförligt beskrivna och ingående diskuterade, på gränsen till uttjatade. Problemen består, men berättelsen blir gammal och trött.
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]

I guess I'm in a looped state of mind!

Vad borde väcka hungern att ranta ramsor bättre än självaste Almedalsveckan? Politiker skämmer ut sig i drivor. Långa, pinsamma tal av Jan Björklund. Nazister på gatorna och undfallande polischefer som tycker det är lugnt. Smaskig buffé! Men nej. Hela spektaklet blir bara en slags späckad sammanfattning av det föregående årets diskurs-dippar. Ett koncentrat av mänsklig oförmåga, som leder till misströst och apati hos varje betraktare.
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]

I see days chasin' days, everything stays the same/
No more night and day, everything is grey papier-mâché/
Same song on the radio by the same old artist/
Same asshole on CNN givin' the same 'no comments'/

Erkänner jag snackar Goya

Antropofagi har kämpat med känslan av politisk déjà vu under hela juni. Några stapplande blogginlägg har krystats fram, men ingen glöd finns kvar. Har Antropofagi slutligen konsumerat sitt eget kött? Problemet med att äta människokött generellt är som bekant att man ådrar sig kuru.  Först dansar man ett tag, spastiskt och okontrollerat, men slutligen stillnar den neurologiska bärsärkagången och döden inträder.

Att driva skrivande utifrån den egna upprördheten är som att glufsa stora stycken av sig själv, ett slutet system där ingen ny näring tillförs. Här finns kanske räddningen. Hur kan man bli mätt av att bita på naglarna? I mat-analogiernas tecken uppmanar jag mig själv:
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]

Stay hungry!

Likt hur nyliberalismen aldrig får nog, oavsett fördelningens skevhet, så skall även Antropofagi ständigt frossa. Snart kommer ett riksdagsval, vilket bör tvinga ut Alliansens och SDs bleka maskar i ljuset igen. I och med det dukas bordet för en politiskt driven tyckare. Björklunds plötsliga omfamnande av "feminism", rasisternas plötsliga intresse för arkeologi, moderaternas fortsatta krig mot de arbetslösa – redan här har vi material för hundra-och-några blogginlägg till.

Kan detta vara återkomsten?
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]