Jaget och världsjaget

Rapparen Simon Gärdenfors' pappa, professor Peter Gärdenfors, dundrar ur sig en bok om jaget. Han och andra tycks relativt överens om att jaget inte kan anses finnas i någon objektiv bemärkelse, vilket väl redan Märk världen redde ut i viss detalj.

Ur en vetenskapsteoretisk synvinkel är detta intressant inte minst för en kausal realist som mig själv. En sådan tror ju att verkligheten är stratifierad, dvs. att verkligheten kan beskrivas på flera olika nivåer och att dessa nivåer kan vara objektivt sanna parallellt. Mina hätska motdebattörer

(ok, de finns inte, ingen bryr sig om det här)

anför att individnivån är så oerhört mer greppbar, verklig, och konkret än strukturnivån. Och visst, strukturen är svårfångad, svår att beskriva och avgränsa och definiera. Men, fiktiva motdebattörer, det är ju individen också. Precis lika löst definierad som strukturen, bara på en annan nivå av verkligheten.

Eller, kanske snarare, för att den reduktionistiska ådran ännu dunkar: Även jaget är en makrostruktur som inte låter sig definieras och avgränsad på samma klara och tydliga vis som dess materiella komponenter. Men eftersom vi ändå har förmånen att uppleva jag-strukturen ur ett sas. förstahandsperspektiv så kan vi löpande verifiera den. Eller, den är sas. grundläggande även för vår förmåga att ifrågasätta den/oss själv(a). Slutsats: Vi ska inte automatiskt förkasta löst definierade emergenta/strukturella fenomen, eftersom vi lever i ett/är ett. 

(Ännu mer teoretisk utvikning: Medvetande skulle väl rimligen kunna uppstå på en annan nivå. Ett tillräckligt komplext system skulle således kunna bli medvetet. Enligt Dilbert kommer detta ske med internet, vilket innebär att Gud skapas.)

***

Som så ofta vill jag också anknyta till Harari/Houellebecq/intersubjektiva fenomen-diskussionen. På ett sätt kan jaget sägas vara ett intersubjektivt 

(fast dårå egentligen intrasubjektivt, eller kort sagt subjektivt - tautologi tautologi)

fenomen i det ontologiska stratum som är våra hjärnors mäktiga nätverk av neuroner. Dvs., liksom våra samhällen tycks behöva intersubjektiva fenomen för att möjliggöra samarbete mellan ett större antal individer än vår individuella kognitiva kapacitet kan hantera, så tycks våra hjärnor behöva det subjektiva fenomenet för att hantera våra liv. (Eller? Behövs jaget, i bemärkelsen: Har det en evolutionär förklaring? Är det bara en besynnerlig biprodukt, likt hjortsvinets krökta betar?)

Däremot är det uppenbart att våra hjärnor är mer välutvecklade än våra samhällen. Jaget är thö subjektiva fenomen, dvs. subjektiva upplevelsen är synonymt med jaget. Intersubjektiva fenomen spänner över allt mellan pengar och politisk islam.

Är transhumanismen, i bemärkelsen mänsklighetens nästa revolution (tidigare var kognitiva, agrara, vetenskapliga och industriella), helt enkelt att samhället når hjärnans status och väljer vilket intersubjektivt fenomen som ska bli världs-subjekt?