Dagdrömmeri

Antropofagi skrev nyligen om det trista i svängdörrs-korruption, i samband med att Gustaf Hofstedt (m) – som varit delaktig i att avreglera svensk spelmarknad – fått jobb på Branschföreningen för online-spel. Nu är det Filippa Reinfeldt (m) som får jobb på Aleris (som hon i rollen av landstingspolitiker reat ut offentlig verksamhet till), och Henrik G. Ehrenberg (kd) som får jobb på Sveriges Apoteksförening (som han i rollen av stabschef på Socialdepartementet berikat genom avregleringen). Mrs. Reine har ridit ut mången folkstorm förr (t.ex. denna eller denna), och kommer givetvis inte få smaka på minsta konsekvens av sitt djupt omoraliska och samhällsförstörande handlande den här gången heller.

En (säkert utopisk) tanke som ibland slår mig är: Hur hade samhället sett ut om alla strävade efter att handla moraliskt? Antropofagi har tidigare berört det problematiska i denna önskan – det är t.ex. troligt att Breivik anser sig ha handlat moraliskt riktigt. (Se Kyrklunds Om godheten för vidare utläggning angående detta.) Kleptokrater som Filippa Reinfeldt tillhandahålls en skräddarsydd moral från legendariska feltänkare såsom Ayn Rand (men inte John Stuart Mill). Skulle fd. fru Reine bry sig om att låtsas agera moraliskt skulle hon haft skrifter att luta sig mot.

Men, ärligt yo. Om folk verkligen skulle bry sig om att handla moraliskt, inte bara om att ad hoc-mässigt rättfärdiga ett själviskt beteende. Hur skulle samhället kunna se ut då? Om ingen stal, ljög, förskingrade, skattefuskade? Antropofagi ser framför sig en prunkande välfärdsstat, där det påstådda dilemmat universell välfärdsstat med begränsad invandring vs selektiv välfärdsstat med obegränsad invandring aldrig skulle komma på tal. (Obs – jag tror att det är ett falskt dilemma även idag, men mer om det en annan gång.) Ett samhälle av medmänniskor, inte konkurrenter – av medborgare, inte konsumenter. Ett samhälle där samarbete är viktigare än tävlan, och där känsla av mening uttrycks i (exempelvis) yrkesstolthet, inte lönecheck. Där effektivitet inte betyder hastverk, där kvalitet premieras, där överbyggnaden är kultur och social samvaro snarare än statusjakt och konsumism.

För varje krona i bistånd till Afrika går tio kronor i skatteflykt – Antropofagi har skrivit om det här. OECD har nyligen erkänt att ojämlikheten är ett betydande hinder för utveckling – Antropofagi har skrivit om det här. Detta är exempel på förskingringen, det stora välståndshindret, resursmissbruket. Vinstincitamenten, kleptokratin, den totalitära kapitalismen. Det finns troligen inget enkelt sätt att styra monstret på, men om varje enskild individ strävade efter att faktiskt agera moraliskt skulle vi kanske se lite mindre resursslöseri, plundring, korruption och förödelse.

Antropofagi tillåter sig själv att drömma sig bort en stund, till en kontrafaktiskt värld där Filippa Reinfeldt ställer sig frågor såsom: Vad är bäst för samhället? Är det moralisk rätt att förskingra offentliga tillgångar? Bör jag låta mig korrumperas och gå i välfärdsoligarkernas ledband?

Ibland försöker Antropofagi anlägga en diplomatisk ton, men när det kommer till kritan är det bara en revolution som kan rädda oss. En revolution av tankesystem och samhälle alike. Död åt monstret inom, och åt monstret utom.

En vildvuxen, vild vuxen i en ill Dux/
packa paraply och bultsax, Bildt sucks/
klipper upp staketet, spittar smutsig eter/
fickar lustigheter för de skickar upp raketer/
hissa fruktbarheten så organiska substratet blir till maniska soldater/
ett grupp atleter, luttrade av ruskigheter/
redo för att kuppa ner det utan fruktan/
vi fuckar eder om ni icke gitter ducka neder/
Jag drömmer, dagdrömmer om att skjuta furstar/
som njuter ostar och laster, och sjuka lustar/
andra har hosta och cancer, och dukar under/
maskineriet bara slukar deras slutsekunder/