Dåktår Stråle och sedligheten

Den Youtube-föreläsning som Söderholm tipsar om har visat vägen till en rätt intressant podcast vid namn Secular Sexuality. När en väl vant sig vid det jädrigt självhjälps-amerikanska Dr. Phill-tilltalet innehåller Dr. Darrel Rays podd en hel del godbitar. Dr. Ray argumenterar för att "sexmissbruk" är en myt, och i senaste avsnittet får vi lära oss att inte heller manlig omskärelse är så trevligt.

Antropofagi har tidigare diskuterat kristenhetens kopplingar till missbruks(van)vården, och Secular Sexuality har ett uttalat fokus på religionens roll i rehabiliteringsindustrin. Antropofagi har tidigare nämnt svenska dysberoendekliniken. Den amerikanska kontexten är emellertid betydligt värre däran, vilket är lite obehagligt att ta del av, inte minst när fd. religiösa personer beskriver sina negativa erfarenheter av skuldcykler och inlåsningar i destruktiva äktenskap.

Bäst blir det således när den gode doktor Ray släpper in gäster, som de här två webbcam-sexarbetarna, eller de här två kvinnorna som avprogrammerat sig själva från religiositet. Dessa två podd-avsnitt föranleder också lite klassisk sidospårs-reflektion.

***

Både cam-tjejerna och de två själv-avprogrammerade fd. kristna kvinnorna beskriver sina respektive religiösa bakgrunder som djupt patriarkala, moralistiska, och övergrepps-tyngda. En får gissa att missionerande ateisten Dr. Ray valt sina intervjupersoner med viss tendens, men berättelserna säger ändock mycket om patriarkala religioner.

Antropofagi provar en tanke: Är felet med religion måhända

A) anspråket att förklara hur världen fungerar, medelst bad explanations (se här och här),

(den långa scen i slutet av ryska filmen Leviatan, då den grekisk-ortodoxa prästen breder ut sig om sanningen, belyser på ett trevligt sätt religionens vetenskapsfilosofiska anspråk och vidhängande maktanspråk)

B) samt den organisatoriska överbyggnaden som härbärgerar korruption och maktmissbruk?

Om så är fallet – är då shintoismen den optimala religionen? Antropofagis begränsade kunskaper tyder på att shintoismen är en mysig naturmytologi som mest handlar om harmlösa tomtar och troll, och som helt saknar organisation.

Detta tål att utredas ytterligare. For now kan citeras svenska Wiki: "Shinto har ingen fastslagen trosbekännelse eller systematiserad teologi". Däremot var religionen ifråga desto mer insyltad i staten Japan före världskrigen.

***

Cam-tjejernas beskrivningar av sitt yrke är även intressant såtillvida att den helt ligger i linje med Valerie Solanas idéer om prostitution. Solanas (mer om henne här, här, här och här) menade att prostitution var bättre än äktenskapligt gratis-sex, eftersom kvinnan då i vart fall fick ekonomisk ersättning för sina vedermödor. Ungefär samma slutsats kan anas mellan cam-tjejernas rader, inte minst i ljuset av tidigare incestuösa övergrepp.

Cam-sexarbetet innebär ett riskfritt, njutbart och lukrativt alternativ. Cam-flickornas redogörelser ger därmed en ny och mycket trevligare tyngd åt UGKs (mer om dem här) utsaga angående att

"Pimpin' ain't dead, it just moved to the web/ 

Bitch ain't gotta hit the track, ain't gotta give no tricks no head/ 

Ain't got to give no tricks, no pussy, just cameras and screams/ 

Easiest money you can get, it's the American Dream, bitch"

***

Antropofagi kommer garanterat ha anledning att återkomma till podden Secular Sexuality framöver, men för nu kan en jämförelse mellan den amerikanska och den svenska kontexten göras: Är amrisarna måhända ca ett sekel efter i utvecklingen? Gör Dr. Ray (eller snarare hans mer prominenta gelikar) i skrivande stund samma arbete som Elise Ottesen-Jensen m.fl. företog sig i Sverige för sisådär 100 år sedan? Lite Historiepodden på det kanske – låt oss ta det tillbaka till avsnitt 2, Sedlighetsavsnittet.