- Är det rimligt att jämställa ideologi och religion?
- Bör vi sträva mot det globala imperiet?
- Vad kan förklara männens genomgående överordning genom historien?
- Hur mycket av Hararis bild är relativism, och hur mycket relativism är rimligt?
- Är sapiens ("vi") påväg mot utopi eller dystopi, eller mot något annat?
Varje frågeställning kommer att förlänas en egen bloggpost. Vi började med ideologi vs. religion. Nu är det dags för det globala imperiet.
***
Det självklara argumentet för ett globalt imperium är att det sannolikt hade varit bra på att lösa makrofrågor som t.ex. miljöfrågor. Ett globalt imperium hade spelat en roll på en politisk nivå där det idag finns ett vakuum. En överstatlig konstruktion ekvivalent med ett globalt imperium måste vara oerhört sinnrikt konstruerat för att fungera lika effektivt och tvingande.
Även om miljöfrågor är de oftast anförda, finns det även andra frågor som ett internationellt imperium skulle hantera bättre. Ett exempel är regulationer avseende marknader såsom finansmarknaden. Ett problem med att dela upp världen i olika nationalstater är att det lätt blir ett race to the bottom när alla konkurrerar om att ha mest tillåtande lagstiftning. Det är inte kul att se hur stater tävlar om att erbjuda internationella företag mest gynnsamma förhållanden, när detta betyder sämst arbetsrättsliga skydd, vekast miljölagstiftning, klenast konsumenträtt, lejmast ansvarsutkrävning.
Även där vi inte ser ett fullskaligt race to the bottom ser vi ofta hur enskilda stater drar nytta av att kunna vara sämst i klassen. Se bara hur skatteflyktingar samlas i Luxenburg, hur Schweiziska bankirer göder IS via inköp av plundrad konst, eller hur Ryssland kränger vapen till Assad för miljarders miljarder om året under brinnande krig.
Även om miljöfrågor är de oftast anförda, finns det även andra frågor som ett internationellt imperium skulle hantera bättre. Ett exempel är regulationer avseende marknader såsom finansmarknaden. Ett problem med att dela upp världen i olika nationalstater är att det lätt blir ett race to the bottom när alla konkurrerar om att ha mest tillåtande lagstiftning. Det är inte kul att se hur stater tävlar om att erbjuda internationella företag mest gynnsamma förhållanden, när detta betyder sämst arbetsrättsliga skydd, vekast miljölagstiftning, klenast konsumenträtt, lejmast ansvarsutkrävning.
Även där vi inte ser ett fullskaligt race to the bottom ser vi ofta hur enskilda stater drar nytta av att kunna vara sämst i klassen. Se bara hur skatteflyktingar samlas i Luxenburg, hur Schweiziska bankirer göder IS via inköp av plundrad konst, eller hur Ryssland kränger vapen till Assad för miljarders miljarder om året under brinnande krig.
Harari har onekligen rätt i att världen är mer globaliserad än den en gång var. Grekland och Portugal förhindras att föra ekonomisk vänsterpolitik, pga. den internationella finansmarknadens dynamik. Nationalstaten som välfärdsbärare (à la Habermas) fungerar inte heller inte så bra längre, pga. nämnda internationella kapital, men även pga. migration. Universella och generösa välfärdssystem blir svårare och svårare att kombinera med generös invandringspolitik, och selektiva välfärdssystem använder i ökad grad invandring för att legitimera sig själva och generera en rasifierad underklass. Ett globalt imperium hade lättare kunnat tillgodose världens välfärdsbehov utan att kompromissa med den fria rörligheten.
Vidare har vi sett framväxten av en global kultur, vilken hade kunnat utgöra det idémässiga underlaget för en global regim. Antropofagi har själv gått en internationell master med människor från alla världens länder, och funnit det likvärdigt enkelt att samarbeta med människor av alla upptänkliga nationaliteter. Den globala medelklassen är pretty fudging homogen faktiskt.
Ett globalt imperium hade visserligen krävt en välbyggd poliskår och säkerhetstjänst för att upprätthålla fred och ordning inom imperiet. Däremot hade mellanstatliga krig (som redan är ganska ovanligt) inte existerat. En förhoppning på det globala imperiet är att den totala utgiftsposten "våld" hade varit betydligt mindre, och att det militärindustriella komplexet således hade havererat.
Det globala imperiet hade också förhoppningsvis varit bättre på att tänka utilitaristiskt, och på att allokera resurser följdaktligt. Med andra ord prioritera utrotandet av malaria framför uppförandet av nya skyskrapor i Dubai. Härom finns det dock anledning att tvivla, då även inomstatliga prioriteringar i nutid ofta är korkade.
Vidare har vi sett framväxten av en global kultur, vilken hade kunnat utgöra det idémässiga underlaget för en global regim. Antropofagi har själv gått en internationell master med människor från alla världens länder, och funnit det likvärdigt enkelt att samarbeta med människor av alla upptänkliga nationaliteter. Den globala medelklassen är pretty fudging homogen faktiskt.
Ett globalt imperium hade visserligen krävt en välbyggd poliskår och säkerhetstjänst för att upprätthålla fred och ordning inom imperiet. Däremot hade mellanstatliga krig (som redan är ganska ovanligt) inte existerat. En förhoppning på det globala imperiet är att den totala utgiftsposten "våld" hade varit betydligt mindre, och att det militärindustriella komplexet således hade havererat.
Det globala imperiet hade också förhoppningsvis varit bättre på att tänka utilitaristiskt, och på att allokera resurser följdaktligt. Med andra ord prioritera utrotandet av malaria framför uppförandet av nya skyskrapor i Dubai. Härom finns det dock anledning att tvivla, då även inomstatliga prioriteringar i nutid ofta är korkade.
***
Vilka problem kan vi då tänka oss till det globala imperiet?
En dålig sak hade varit begränsningen av alternativ. (Eller, avsaknaden av möjlighet att lämna Omelas. För t.ex. libertarianer.) Med ett globalt imperium begränsar vi oss till ett enda politiskt alternativ, en enda dominerande ideologi. Ett globalt imperium kommer sannolikt ha som främsta konfliktyta att kalibrera exakt hur mycket makt som ska finnas på global respektive regional eller lokal nivå, och vilka frågor som ska beröras på vilken nivå. Här ser vi en öppning för olika subsystem, som i viss utsträckning skulle kunna härbärgera olika ideologier. Däremot kommer alla subsystem behöva harmoniseras med den övergripande globala nivån, vilket sätter relativt snäva ramar.
Vissa av de alternativ som försvinner är t.ex. Nordkorea och Saudiarabien. Att diversiteten av politiska system minskar känns därmed inte uteslutande negativt. Samtidigt kanske själva diversiteten i sig har fördelar, även i psykologisk bemärkelse, då fler möjliga världar tillgängliggörs för medborgarna. Det enda tillgängliga alternativet tenderar att bli det enda tänkbara alternativet för somliga människor. (Särskilt riskabelt är detta gällande individualistisk kultur, där utopin är den enskildes personliga projekt.)
Vidare är det dåligt att den genomsnittlige medborgaren i det globala imperiet är längre från makten, åtminstone avseende de globala frågorna. (Den lokala eller regionala makten kan ju vara mer eller likvärdigt tillgänglig.) I en demokratisk global regim (vilket vi väl hoppas på) är varje enskild individ en mindre del av det totala antalet röster, vilket sannolikt minskar känsla av deltagande och mening. Här står det demokratiska globala imperiet inför en utmaning när det kommer till att skapa delaktiga, informerade och engagerade medborgare. Identitära konflikter mellan "människan" och "etablissemanget" tycks också vara en överhängande risk.
Det finns konstiga sekter som gillar tanken om en världsstat, och det finns dystopier skrivna om världsstater. IS vill så vitt jag vet skapa en global regim i form av ett världsomspännande kalifat, dvs. en totalitär teokrati.
Givetvis är frågan om det globala imperiet en kvalitativ fråga om det faktiska imperiet i sig. Kommer det vara ett demokratiskt, nyttomaximerande, välprioriterande, fredligt, välfärdsförmedlande och lyckogenererande system? Eller en totalitär diktatur med tortyr, arbetsläger och integritetskränkning på menyn? Eller kanske en svag regim som inte förmår tygla våldet, brottsligheten, korruptionen?
Vid någon punkt på bra-till-dåligt-skalan är ett globalt imperium bättre än dagens system av nationalstater, sett till totalt nytta, glädje, och effektivitet. Beräkningen försvåras emellertid av att vissa frågor sas. kan vara deal-breakers för mänskligheten. Totalt undergång och massdöd liksom. Där kanske ett dåligt globalt imperium ändå kan rädda oss från undergång. Vice versa skulle en kunna tänka sig att det globala imperiet blir vår undergång, t.ex. pga. ond självmordskung spränger oss alla.
Sammanfattningsvis ger Antropofagis överslagsberäkning vid handa att ett globalt imperium är av godo.
Vissa av de alternativ som försvinner är t.ex. Nordkorea och Saudiarabien. Att diversiteten av politiska system minskar känns därmed inte uteslutande negativt. Samtidigt kanske själva diversiteten i sig har fördelar, även i psykologisk bemärkelse, då fler möjliga världar tillgängliggörs för medborgarna. Det enda tillgängliga alternativet tenderar att bli det enda tänkbara alternativet för somliga människor. (Särskilt riskabelt är detta gällande individualistisk kultur, där utopin är den enskildes personliga projekt.)
Vidare är det dåligt att den genomsnittlige medborgaren i det globala imperiet är längre från makten, åtminstone avseende de globala frågorna. (Den lokala eller regionala makten kan ju vara mer eller likvärdigt tillgänglig.) I en demokratisk global regim (vilket vi väl hoppas på) är varje enskild individ en mindre del av det totala antalet röster, vilket sannolikt minskar känsla av deltagande och mening. Här står det demokratiska globala imperiet inför en utmaning när det kommer till att skapa delaktiga, informerade och engagerade medborgare. Identitära konflikter mellan "människan" och "etablissemanget" tycks också vara en överhängande risk.
***
Det finns konstiga sekter som gillar tanken om en världsstat, och det finns dystopier skrivna om världsstater. IS vill så vitt jag vet skapa en global regim i form av ett världsomspännande kalifat, dvs. en totalitär teokrati.
Givetvis är frågan om det globala imperiet en kvalitativ fråga om det faktiska imperiet i sig. Kommer det vara ett demokratiskt, nyttomaximerande, välprioriterande, fredligt, välfärdsförmedlande och lyckogenererande system? Eller en totalitär diktatur med tortyr, arbetsläger och integritetskränkning på menyn? Eller kanske en svag regim som inte förmår tygla våldet, brottsligheten, korruptionen?
Vid någon punkt på bra-till-dåligt-skalan är ett globalt imperium bättre än dagens system av nationalstater, sett till totalt nytta, glädje, och effektivitet. Beräkningen försvåras emellertid av att vissa frågor sas. kan vara deal-breakers för mänskligheten. Totalt undergång och massdöd liksom. Där kanske ett dåligt globalt imperium ändå kan rädda oss från undergång. Vice versa skulle en kunna tänka sig att det globala imperiet blir vår undergång, t.ex. pga. ond självmordskung spränger oss alla.
***
Sammanfattningsvis ger Antropofagis överslagsberäkning vid handa att ett globalt imperium är av godo.
(Random relaterat: GBI; monstret utom; klimatkrig; global livegenskap; Gränslös; evinnerlig utveckling; fri välfärd och rörlighet åt alla.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar