CA

Kulturell appropriering (CA) är en term som [detta]. Men, [detta]. Kort och gott kan en väl förkasta termen eftersom den leder till att alla måste gå i folkdräkt, men för den sakens skull ändå störa sig på när ett multinationellt företag sätter en ursprungsbefolkning i konkurs genom att patentera deras traditionella tygtryck.

Innan CA blev begreppet på allas läppar talade idévänstern om kulturimperialism. Det var, ca 1960-80, fult att spela pop. Sillstryparen dissade ABBA. Akronym-tunga marxist-organisationer motsatte sig att kampen någonsin skulle kunna vinnas till tonerna av fiendens musik.

Kulturimperialismkritiken levde vidare under 1990 och 2000- (tjugohundranollnoll-) -talen. Nu var det McDonalds-ifieringen av världen som spökade. Aldrig mer skulle det ätas dumplings eller doro wat, bara Big Mac. Kulturell variation var, för att tala med Tarantino, skillnaden mellan majonnäs och ketchup.

Offret för kulturimperialism är på individnivå den vars särart utarmas när den globala makthegemonins kulturella yttringar tar över. Den som slutar spelar folkmusik och börjar rappa. Den som slutar klä sig i hampa och köper ett par jeans. Den som slutar tälja träsnitt med motiv ur den lokala mytologin, och istället flyttar till Hollywood för att söka lyckan som pole dancer. Förövaren i kulturimperialismen är McDonalds, Hollywood, jeanstillverkaren, Universal Records.

Offret avseende CA är den vars kulturella yttringar lånas. Således, säger oss logikens strikta lagar, är offret för CA samma som förövaren i kulturimperialismen. Det är ju den amerikanska mainstreamkulturen vars uttryck approprieras. Den pakistanske bonde som byter kaftanen (?) mot märkeströjan och sitaren (?) mot en gitarr, den är offer för kulturimperialism. Men förövare i CA-termer!

Antropofagi har ingen stark slutkläm angående ovan. Däremot tycks det som att såväl CA som kulturimperialism förlorar lite av sin stuns, när deras ömsesidiga motstridighet härmed blottläggs.

(Antropofagi har tidigare försökt vira sitt huvud runt begreppet CA: Fet kossa; Charles Bradley; snövit reggae; vurmaren; 2007; raka gatan; rappras.)