"Att komma ut ur garderoben som homosexuell har blivit lättare, men att komma ut som politisk avvikare, exempelvis sverigedemokrat, är förenat med ett kännbart stigma, både socialt och yrkesmässigt."
Det Arpi mer än implicerar är att det bör vara förbjudet att diskriminera personer av viss politisk uppfattning, på samma sätt som det är förknippat med påföljd att diskriminera personer enligt diskrimineringsgrunderna. I termen "diskriminering" kan Arpi sedan lägga i vad han behagar, exempelvis "att utsättas för motargument" eller "att smädas medelst satir". Framförallt säger Arpi att ingen bör ha lov att bilda sig en uppfattning om en annan människas karaktär utifrån dennes politiska uppfattning.
(Varför är det så oerhört viktigt för Arpi att få stå oemotsagd i sina politiska uppfattningar? Varför vill han så oerhört ogärna diskutera sakfrågor? Varför kräver Arpi att högerextrema personer och uppfattningar fridlyses i debatten? Vad är det han sitter och ruvar på, som han så gärna vill få lov att ostraffat vara öppen med? Ack, nyfikenheten.)
Att kritisera Arpis text känns emellertid allt för enkelt. För utmaningens skull har Antropofagi idag satt sig i sinnet att vaska fram minst två guldkorn i form av helt rimliga åsikter. (Det blev exakt två.)
***
I sin argumentation liknar Arpi den kristna högerns, när dessa menar att förbud mot diskriminering av homosexuella innebär diskriminering av kristna. (Jag har tidigare nämnt detta här – se det inbäddade Youtube-klippet "If Gays Aren't Discriminated Against, Christians Will Be".)
(Parentes: Antropofagi har tidigare skrivit om att den rasistiska åsiktsbubblan liknar den kristna, och hur en kan förhålla sig till det.)
Som vi ser snuddar Arpi, och den extrema kristna högern i USA, vid en motsättning i diskrimineringsgrunderna. Religioner är som vi vet fyllda av dumheter (se t.ex. här, här, här, här och här), och inte sällan går respekt för religiös uppfattning stick i stäv mot respekt för övriga diskrimineringsgrunder – kanske främst sexuell läggning och könsuttryck, men givetvis även religion, då religioner inte är kända för att respekterar varandra.
Vidare – vad skiljer egentligen religion från andra teoribyggen? DO skriver om diskrimineringsgrunden religion:
"Med religion avses religiösa åskådningar som exempelvis hinduism, judendom, kristendom och islam. Annan trosuppfattning innefattar sådana övertygelser som har sin grund i eller samband med en religiös åskådning, till exempel buddism, ateism och agnosticism.
Politiska åskådningar och etiska eller filosofiska värderingar som inte har samband med religion omfattas inte av diskrimineringslagens skydd."
Som Antropfagi tidigare varit inne på så är ett av de stora problemen med religion just de anspråk som finns på att förklara och beskriva verkligheten. Här överlappar religion med t.ex. "politiska åskådningar" och "filosofiska värderingar".
Arpis första helt rimliga åsikt (fritt tolkat av Antropofagi) är således att "religion" ska ut ur diskrimineringsgrunderna.
Vidare anknyter Arpi till den delvis rättmätiga kritiken mot post-modernism i absurd-tappning. När Arpi skriver...
"Toleransbegreppet har delvis bytt innebörd. Statsvetaren Allison Harell använder begreppet 'multikulturell tolerans' som hon definierar som att tillåta yttrandefrihet för minoritetsgrupper men inte för vad hon kallar 'hatgrupper'. Denna 'multikulturella tolerans' tillåter alltså någon att begränsa rättigheterna för politiska motståndare, så länge detta kan säljas in som att man på så sätt skyddar svaga grupper från hat."
...så läser alla det som att Arpi vill stryka SD medhårs och slippa bannor för främlingsfientliga utsagor. En kan dock också läsa det som att alla deltagare i den sk. debatten bör vara intellektuellt hederliga. Vilket t.ex. postmodernister inte alltid är.
SSC skriver om det här och här, och refererar till det här. (Inte minst den listiga debatt-strategin "Troll's Trusim" känns nog igen av många.) Motte-and-baily-doktrinen som SSC beskriver går ut på att inneha två simultana positioner, rent åsiktsmässigt, varav den ena är lättförsvarad men okontroversiell, och den andra är svårförsvarad men åtråvärd att besitta. Alltså: En person som tillämpar doktrinen vill egentligen tycka något som är enkelt att argumentera emot. När personen blir ansatt drar denne sig tillbaka till en åsikts-position som är enklare att försvara. När motståndaren har lämnat, då kan en bege sig ut och återta den ursprungliga åsikten.
Tillämpat på Arpis case kan vi tänka oss följande sju steg:
1. Person A, islamofob, vill egentligen torgföra uppfattningen att slöjor måste förbjudas.
2. Person B menar att det är orimligt att inskränka människors frihet att klä sig som de vill.
3. Person A retirerar: "Jag har aldrig sagt att vi ska förbjuda slöjor – jag tycker bara vi ska inskränka våldsamma makars rätt att tvinga sina fruar att klä sig i slöja."
4. Person B håller med om att våldsamma makars inte bör ha rätt att tvinga sina fruar att klä sig på det ena eller andra viset.
5. Person A: "Då är vi överens!"
6. Person B nickar och lämnar debatten med en vag känsla av att ha förts bakom ljuset.
7. Person A återgår till att torgföra uppfattningen att slöjor måste förbjudas.
Denna argumentation, som alltså exemplifierar motte-and-baily-doktrinen, är givetvis förrädisk och ohederlig. Person A lutar sig mot gruppen kvinnors rättigheter för att fritt få odla sin trista islamofobi. Person A vill egentligen inte diskutera med Person B, då B har bättre argument i sak.
Återigen kan Antropofagi, med lite god vilja, peka på något så fantastiskt som en helt rimlig åsikt i en Arpi-dänga.
Nu återstår för Antropofagi att verifiera huruvida Ivar Arpi håller med Antropofagi om att Antropofagi håller med Ivar Arpi i dessa två avseenden.
(Relaterat avseende diskrimineringsgrunder och rasist-normalhögern: Rundgång på högerkanten; rasist-ankor; kvalitativ identitet; bevisa mig fel; rappa på. Relaterat avseende nihilism/relativism/postmodernism: Adaptiv preferensformering; tillämpad vetenskapsfilosofi; allt är likvärdigt.)
***
Vidare anknyter Arpi till den delvis rättmätiga kritiken mot post-modernism i absurd-tappning. När Arpi skriver...
"Toleransbegreppet har delvis bytt innebörd. Statsvetaren Allison Harell använder begreppet 'multikulturell tolerans' som hon definierar som att tillåta yttrandefrihet för minoritetsgrupper men inte för vad hon kallar 'hatgrupper'. Denna 'multikulturella tolerans' tillåter alltså någon att begränsa rättigheterna för politiska motståndare, så länge detta kan säljas in som att man på så sätt skyddar svaga grupper från hat."
...så läser alla det som att Arpi vill stryka SD medhårs och slippa bannor för främlingsfientliga utsagor. En kan dock också läsa det som att alla deltagare i den sk. debatten bör vara intellektuellt hederliga. Vilket t.ex. postmodernister inte alltid är.
SSC skriver om det här och här, och refererar till det här. (Inte minst den listiga debatt-strategin "Troll's Trusim" känns nog igen av många.) Motte-and-baily-doktrinen som SSC beskriver går ut på att inneha två simultana positioner, rent åsiktsmässigt, varav den ena är lättförsvarad men okontroversiell, och den andra är svårförsvarad men åtråvärd att besitta. Alltså: En person som tillämpar doktrinen vill egentligen tycka något som är enkelt att argumentera emot. När personen blir ansatt drar denne sig tillbaka till en åsikts-position som är enklare att försvara. När motståndaren har lämnat, då kan en bege sig ut och återta den ursprungliga åsikten.
Tillämpat på Arpis case kan vi tänka oss följande sju steg:
1. Person A, islamofob, vill egentligen torgföra uppfattningen att slöjor måste förbjudas.
2. Person B menar att det är orimligt att inskränka människors frihet att klä sig som de vill.
3. Person A retirerar: "Jag har aldrig sagt att vi ska förbjuda slöjor – jag tycker bara vi ska inskränka våldsamma makars rätt att tvinga sina fruar att klä sig i slöja."
4. Person B håller med om att våldsamma makars inte bör ha rätt att tvinga sina fruar att klä sig på det ena eller andra viset.
5. Person A: "Då är vi överens!"
6. Person B nickar och lämnar debatten med en vag känsla av att ha förts bakom ljuset.
7. Person A återgår till att torgföra uppfattningen att slöjor måste förbjudas.
Denna argumentation, som alltså exemplifierar motte-and-baily-doktrinen, är givetvis förrädisk och ohederlig. Person A lutar sig mot gruppen kvinnors rättigheter för att fritt få odla sin trista islamofobi. Person A vill egentligen inte diskutera med Person B, då B har bättre argument i sak.
Återigen kan Antropofagi, med lite god vilja, peka på något så fantastiskt som en helt rimlig åsikt i en Arpi-dänga.
***
Nu återstår för Antropofagi att verifiera huruvida Ivar Arpi håller med Antropofagi om att Antropofagi håller med Ivar Arpi i dessa två avseenden.
(Relaterat avseende diskrimineringsgrunder och rasist-normalhögern: Rundgång på högerkanten; rasist-ankor; kvalitativ identitet; bevisa mig fel; rappa på. Relaterat avseende nihilism/relativism/postmodernism: Adaptiv preferensformering; tillämpad vetenskapsfilosofi; allt är likvärdigt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar