Det är lätt hänt att en koketterar med att ha ändrat uppfattning. Som om principlöshet var en dygd. Det är även lätt hänt att det blir lite löjligt, som när Antropofagi ägnar luncherna på jobbet åt att försöka argumentera mot rätten till abort, eller skriver långa försvar för pedofilers rättigheter.
Principlöshet är väl dock en dygd, i intellektuella sammanhang, eftersom det indikerar en benägenhet att ompröva inställning utifrån argument och evidens.
Ett mindre ädelt sätt att ändra uppfattning kan inträffa när en helt enkelt försöker identifiera och korrigera motsägelser i den egna världsbilden. Då kan benägenheten att ändra eller korrigera uppfattning i en fråga helt enkelt härledas till ovilja att ändra uppfattning i en annan fråga. Den fråga som har prioritet får helt enkelt styra.
Det är väl dock rimligt. Om inte annat kan det utsätta "kärnåsikten" för relevanta attacker, om en konsekvens utifrån denna inställning leder till en mängd orimliga ståndpunkter i andra frågor.
***
Antropofagi har sedan starten ändrat åsikt i ett antal sakfrågor. Men även gjort större åsiktsförflyttningar på mer övergripande plan. Vi kan börja med exempel på sakfrågor.
1) Porren.
Från att ha varit porrmotståndare blev Antropofagi porrförespråkare (här, här, här, här, här, med mera in absurdum). Den här åsiktsförflyttningen förklaras i rätt stor utsträckning av ambitionen att vara konsekvent. Att påstå att porr leder till negativa attityder och därmed är dåligt, skulle nämligen resultera att Antropofagi också måste undvika gangsta-rapp, videovåld och gladiatorspel. För att slippa kompromissa med några av sina favoritkulturyttringar tvingades Antropofagi därför revidera sin inställning till porr. På övergripande nivå handlade Antropofagis ambition om att i så många avseenden som möjligt sluta vara moralist.
Steg ett i denna utveckling var att bli extremt positiv till porr, från att ha varit ganska negativ. Som i många andra frågor svängde pendeln så småningom tillbaks igen till en mellanposition där Antropofagi mer sakligt tar till sig en nyanserad bild (här). Porr kan sannolikt ha vissa attitydpåverkande effekter, och detta kan vara intressant att beforska och diskutera. Men det tycks inte som att höga samhälleliga konsumtionsnivåer leder till massvåldtäkter över hela brädet.
Ett annat exempel på stark åsikts-oscillering är:
2) Knarket.
Här har Antropofagis mänskliga avatar historiskt sett varit mer negativ. Eller såhär: Rökte gärna på som liten, men var mycket negativ mot tyngre narkotika. Blev så småningom mer intresserad av hälsa och kognitiva funktioner och blev mer negativt inställt till knark överlag, inkl. gräs och hasch.
Anonym Internetz-rappare, som ofta ligger nära Antropofagi i olika sakfrågor, rappade ca 2003 att "heroinistens enda kärlek är en kemikalie/ du vet och jag vet att han är samhällets fekalie" - vilket såklart inte bara är knark-fientligt utan även människofientligt. Ca 2012 rappade Anonym Internetz-rappare om Blod, Svett & Tårar: "Alkoholism och cannabis kan käka fallos, bitch/ allokerar dopamin med set av hantelpress och dips/ /.../ /vuxna män som äter godis får mig att må dåligt/ eran definition av roligt får mig att må tråkigt/ men fuck er och och era partydroger, glad i hågen/ packar jag min väska drar till gymmet män, i vanlig ordning/". Senare rappades att "ju mindre man kräver, desto mindre man lider/ och jag vill inte slösa bort, minsta timme av livet/ och jag vill inte röka nåt, som sinkar sinnet och ivern/ men alla är fria att göra sånt, dom finner gynnar motivet, lynnet och stilen/", vilket är drogliberalt men ändå i sak gräsdissande. I en text som på soundcloud anges ha "mognat sedan 2009" rappas att valet står mellan att "röka mycket eller söka lyckan i en hårt åtdragen slips" vilket indikerar syn på droger som inkompatibla med arbetsliv och svennig normaltillvaro. Nutida Anonym Internetz-rapp förknippar gräs och sprit med depression, men mer som en output än en orsak; dock oklar ironi-nivå.
Så vände det och Antropofagi såg plötsligt "totalkonsumtionsmodellen" som ett alexanderhugg mot alla samhällets problem.
Snabbare och mer målinriktat än vanligt tog sig dock Antropofagi för att fördjupa och testa teorin (t.ex. här), och ställde svåra frågor (t.ex. här och här). Jag tycks idag ha landat i en mer nyanserad mellanposition (här, här) där knarkare inte är "samhällets fekalier" och där narkotikapolitiken visserligen är djupt suboptimal, men där diverse samhällsproblem ändå sannolikt beror på fler parametrar än enkom förbudspolitik.
3) Feminismen.
Från att ha varit mer av en likhetsfeminist har Antropofagi blivit mer av en särartsfeminist. Vilket beror på en mindre postmodern vetenskapsfilosofi (kausal realism) som tvingar mig att erkänna biologiska skillnader och deras implikationer.
(Uppdatering: Menar alltså inte att det är rimligt med löneskillnader. Och menar heller inte att det kvinnor måste eller bör ta mer föräldraledighet. Menar bara att kvinnan föder ut barnet, och i samkönade kvinnopar föder en av kvinnorna ut barnet.)
4) Det undermedvetnas förklaringskraft.
Dvs.: Börjar med ett stenhårt Märk världen/Blink-perspektiv på det undermedvetna. Dissar sedan ihjäl Freud. Men tycker ändå att sanningen ligger mitt emellan och att medvetandet är en kognitiv efterhandskonstruktion.
5) Vem som är rasist.
Först är alla rasister. Sen är alla till höger som sossarna rasister (även t.ex. här). Sen är SD och alla till höger om SD rasister. Slutligen är det irrelevant huruvida ens SD är rasister. Det senare får väl betraktas som en slags mellanposition, där frågan görs begreppslig eller definitionsmässig. Således mindre konfrontativ. (Hela resan går att följa under etiketten Rasism-debatt. Nyckelinlägg i omvänd kronologi här, här, här, här, här, här, här.)
6) Syn på "identitetspolitik".
Antropofagi köpte ursprungligen alla premisserna och dravlade okritiskt på om Vitheten med mera. Utan någon särskild stingens. Inte minst uppstod dumheter om rapp.
Idag skriver Antropofagi istället uppskattande om K. Svensson och håller med Ivar Arpi. Houellebecq istället för Rummet-bloggen, liksom.
Ibland har det varit marxismen som tagit Antropofagi längre bort från identitetsvänsterdravlet, och längre bort från FI-feminismen: Mångfald utan jämlikhet är ingenting värt; sanningen och kvinnorna; valfritt. Men koncept som CA faller för vilken typ av argument som helst, marxistiska eller ej. Det är öht. svårt att hålla med identitetsvänstern när de ofta är så korkade. Så den här typen av inlägg får jag väl hoppas kan anses preskriberade.
***
Så till de övergripande frågorna. Ser vi bara på sakfrågorna ovan, så får vi en ungefärlig bild. Antropofagi har gått mot en mer liberal ståndpunkt.
Först och främst har jag definierat om begreppet - från att liberal betydde extremnazism aka. borgar-liberal, betyder det idag LessWrong/Slate Star Codex-liberal. Kort sagt kanske Antropofagi har accepterat liberalernas egna definition av liberalismen. Hyllat liberal barnuppfostran och John Stuart Mill. Skilt ny- från -liberalism. Använt citationstecken kring "liberaler" mer än en gång.
Och nu: Värna liberala värderingar i läroplanen! Fan vad töntigt.
Att bli mer liberal i knarkfrågan; att bli mer liberal i porr/sexfråga; att bli mer borgar-liberal i rasistfrågan; att förkasta identitetsvänstern; allt utgör sammantaget ett tydligt mönster. Antropofagi har avradikaliserats från sina ursprungliga extremvänsteråsikter, och börjar nu radikaliseras i motsatt riktning.
Att ge det undermedvetna mindre cred, det är också typiskt liberalt såtillvida att det underminerar strukturens förklaringskraft och sätter högre tilltro till medvetna val och individuellt agentskap.
Underliggande är en vetenskapssynsutveckling som mer och mer balanserar evidens med resonemang. En in- eller åsikt om att evidens inte bara är evidens, som vänster tycker. (Vänstern vet, högern är dum.) För våra bevis kan ibland säga ganska lite, när korrelation inte ens korrelerar med kausalitet.
Och vi vet ju vilka som gillar att bygga luftslott av teoretiska resonemang. De jävla liberaljävlarna. Borgarsvinen.
Välkomna mig till er krets.
***
När får man sin dödskallering?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar