SchäsLong, del 14

Med tanke på att Sverige är en subkultur, och kanske som svar på frågan om huruvida vi skulle moralisera över utomjordingar: Three Worlds Collide. Mycket spoiler alert i det nedanstående, där jag vill lyfta några intressanta aspekter av verket ifråga.

 

A. Three Worlds Collide är en fantastisk kommentar till fenomenet kulturrelativism; skulle vi acceptera bebisätarnas bebisätande? Och, givetvis, ska Super Happy-gänget acceptera människans icke-nyttomaximerande samhälle? I någon mening är utilitatism den enda tillåtna kulturen enligt utilitarismen.

 

B. Three Worlds Collide är en fantastisk kommentar till vad jag skulle vilja kalla moralistisk historieskrivning, vilket i någon bemärkelse är frågan om kulturrelativism men över tid. Historiepodden diskuterar huruvida det är rimligt att moralisera över t.ex. Djingis Khans massmord, tror i något av avsnitten om Djingis Khan. De kommer så vitt jag minns fram till att det är helt meningslöst att döma t.ex. en elvahundratals-massmördarkung efter dagens moraliska standards. Svaret på "kulturrelativism över tid?" är således i någon mening "ja!". Iaf., följande:

 

 

Alltså, the Babyeaters moraliserar inte över Djingis Khan, utan ser "reasonable mistakes".

 

C. Antropofagi har tidigare påstått att om vi tillfullo synkroniserar våra värden (t.ex. mellan GAL och TAN) så borde vi kunna hålla normativ diskussion väl avskilt från allt annat, som då blir tekniska och teknokratiska frågor. Detta synsätt är redan tillämpat i Three Worlds Collide:

 

 

The Confessors håller i rationaliteten, dvs. ansvarar för att vettiga resonemang härleds ur de moraliska ståndpunkter som politiken vaskar fram.

 

***

 

Det hela får mig att tänka på att utilitarism i någon mening är banalt, eller kanske synonymt med moral. När en invänder att andra känslor än lycka/avsaknad av smärta är av värde, då vill utilitaristen ofta hävda att även dessa kan räknas in i den nyttomaximerande ekvationen. Men, i så fall omfattar utilitarismen allt och bidrar inte med några riktlinjer till vår etik.

 

Att fake consequentialism är en grej tyder ju också på att utilitarism är lite sisådär hard wired i våra tänkande - det verkar ju vara så pass universellt att det funkar som draglok åt godtyckliga heliga värden.

 

Detta kan väl ses antingen som utilitarismens seger, eller som utilitarismens död. Utilitarismen är självklar, men å andra sidan snarare att betrakta som en metaetik - frågan om vad vi optimerar på kvarstår. Vilken utility, nytta, är det som vi -ismar?

 

Three Worlds Collide handlar i mycket om spelteori, inte minst fångarnas dilemma. Kanske bör vi se utlilitarismen som en slags moralfilosofisk motsvarighet till deltagande i plussummespel. Utilitarismen berättar för oss att vi ibland måste låta bli att defecta, även när våra heliga värden kränks - om nyttokalkylen visar att mycket värre scenarier är att vänta.

 

"Akon stared out a viewscreen, showing in subdued fires a computer-generated graphic of the nova debris. He just felt exhausted, now.  'I never understood the Prisoner's Dilemma until this day. Do you cooperate when you really do want the highest payoff? When it doesn't even seem fair for both of you to cooperate? When it seems right to defect even if the other player doesn't? That's the payoff matrix of the true Prisoner's Dilemma. But all the rest of the logic - everything about what happens if you both think that way, and both defect - is the same. Do we want to live in a universe of cooperation or defection?'"

 

Utilitarism är helt enkelt samordning, och samordning är kompromiss. Ganska grundläggande egentligen, i ett mänskligt samhälle: Mina rättigheter är dina skyldigheter och vice versa.

 

På så vis är utilitarism meta-etik, snarare är etik. Analogt med att äkta liberalism kan sägas vara en metaideologi snarare än en ideologi. (De stal liberalismen ifrån oss.) Kanske kan vi säga att utilitarism är moral, men att utilitarismens verklighets-begränsningar inte ger oss så mycket att hålla oss i - vi måste snart falla tillbaka på budord av varierande tyngd. Således inte så konstigt att deontologer och utilitarister kan vara ett.