Vad har det blitt av mig?

Antropofagi finner sig plötsligt mitt i staden Exampleburg:

 

"[Antropofagi] is a progressive member of [motsvarigheter till] the ACLU and NAACP who has voted [vänsterpartiet och/eller FI] the last five elections. He is studying psychology, and encounters The Bell Curve and its theory that some of the difference in cognitive skills between races is genetic. After looking up various arguments, counterarguments, and the position of experts in the field, he decides that this is probably true. He avoids talking about this because he expects other people would misinterpret it and use it as a justification for racism; he thinks this would be completely unjustified since a difference of a few IQ points has no effect on anyone’s basic humanity. He remains active in [motsvarigheter till] the ACLU, the NAACP, and various anti-racist efforts in his community. Is [Antropofagi] racist?"

 

Nä, okej, Dan är kanske en lite trevligare samhällsmedborgare än jag, med sina medlemska i civilsamhället och antirasistiska efforts. Emellertid känns exemplet smärtsamt nära.

 

Det började med att jag ville fråga mig vad jag skulle tycka, om det visade sig att bevisen pekar på att ras och IQ samvarierar. Detta om blev snart ett antagande om att, det faktiskt förhöll sig så. (Efter viss genomgång av forskning och debatt, visserligen, men vem är väl jag. Konsensus-uppfattningen fick bli min utgångspunkt; ett erkännande av min egen oförmåga att fullödigt sätta mig in i forskningsfältet.)

 

Brasklappar som dök upp på vägen:

 

1a. Miljöpåverkan kan vara viktigare än genetiska skillnader - här väntar vi på mer empiri. (Enligt Murray själv verkar sådan empiri emellertid har dumpit neder.)

 

1b. Vad jag förstår som "ras" kanske inte är samma sak som "genetiskt kluster" (historiskt exempel del 1 och del 2; idéhistoriskt exempel). Här är jag fortfarande lite intrasslad i socialkonstruktivismen, men det finns väl viss överhängande risk att iaf. amerikanskans "race" har bäring; vilket också konsensuslistan (som talar om bl.a. african americans) indikerar.

 

1c. Precis som Murray, konsensuslistan etcetera specar, säger inte kunskapen om att "klockkurvan för vita är centrerad grovt sett kring IQ 100; klockkurvan för amerikanska svarta grovt sett kring 85" något annat än exakt det. T.ex. inte något om någon individ, om så inom exakt de mätta kategorierna. "Medlemmar av alla rasliga/etniska grupper finns på alla IQ-nivåer." (Egentligen ingen brasklapp, utan bara en påminnelse om exakt vad det är vi pratar om. Ja, jag tittar på dig Darwin Digest, neonazistisk australiensisk podcast.)

 

***

 

Brasklappar som jag glömde, och som nog är mycket mer viktig än någon av de ovanstående:

 

2a. "IQ-tester mäter (bara) IQ", är en standard "jag skiter i IQ, vad är det för trams"-utsaga. Vi minns att konsensuslistan motsätter sig detta: "IQ är starkt kopplat, förmodligen mer så än någon annan mänsklig egenskap, till många viktiga utbildningsmässiga, yrkesmässiga, ekonomiska och sociala utfall ... Oavsett vad IQ-tester mäter så är det av stor praktisk och social vikt."

 

Antropofagi: Hallå! Det är inte bara det att kausalitet och korrelation är olika saker - det är också så att de inte ens korrelerar! Vad vi än fokuserar på kommer korrelera med allt möjligt här i världen. Att fokus ligger just på IQ betyder att vi kommer producera bevis för att IQ är viktigt. Men, "antalet korrelationer tenderar att öka mycket snabbare än antalet kausala samband i ett nätverk av fenomen". Så utsagan att "IQ-tester mäter (bara) IQ" kanske inte är så orimlig ändå.

 

2b. Jag har förlitat mig på konsensus. Detta är ingen vattentät metod. Konsensus har haft fel förr, inte minst inom extremt närliggande områden. Även inom den riktiga vetenskapen, fysiken, sker det omprövningar eller paradigmskiften. Idén om ras-IQ-skillnader har otroliga moraliska och politiska implikationer, och bör således behandlas med de allra lenaste silkesvantar.

 

***

 

Allt detta sagt anser jag ändå att mitt bästa bet är att skriva under på konsensuslistan, givetvis med ovan nämnda brasklappar i beaktande, och - måste erkännas - med en magkänsletro på att miljöfaktorer är något viktigare än forskarsamfundet har antagit.

 

Om nu nazisterna vore lika rimliga som jag själv anser att jag själv är, då borde de genast lägga ner vit makt-skiten och börja med östasiatisk makt-skit istället. Men nä - IQ är ju inte, och har aldrig varit, deras kriterium - vilket eventuellt beror på att många av de själva har just ett lågt IQ.

 

Otäck implikation av att jag underförstått gissar att personer som råkar ha egenskapen "mer melanin" också - allt annat lika - är något mer sannolik att ha ett lägre IQ: Bör den som vill maximera sina ofödda barns framtida välgång och intelligens undvika vad nazisterna skulle benämna "rasblandning"? Eller, hellre, söka uppnå rasblandning med östasiater?

 

Oj vad äckligt allting blir. Och oj vad rasistisk jag känner mig.

 

(Uppdatering: Förtydligande pga. Poes lag. Självklart skulle någon som vill ha barn med högt IQ helt enkelt undvika att befrukta idioter oavsett hudfärg.)

 

Frågan är väl: Om jag redogör exakt för vad jag tror, spelar det då någon roll om jag är rasist eller inte? När alla konstituenterna i det central-nod-lösa neurala nätverket "rasist" är kända, då återstår inte någon fråga. Emellertid: Jag och de flesta med mig (alla?) ligger närmare ett central-nod-nätverk, och känner således ett behov av att besvara frågan: Är Antropofagi rasist? Ska vi tända mitten-lampan?

 

Givet att jag hävdar att olika genetiska kluster både normalfördelar kring olika IQ-genomsnitt, och att dessa genetiska kluster är ungefär samma som de socialt konstruerade "raser" som vi plockar på fenotypiska skillnader, då måste det erkännas att jag är rasist.

 

Hur fan gick det här till?

 

Jag tror att jag uppvärderar brasklapp (1b) och hävdar att det vi till vardags i allmänhet lägger i begreppet "ras", inte på något sätt säger oss något om de genetiska kluster mellan vilka snitt-IQ tycks variera. Så, nu friskrev jag mig från rasism. Eftersom jag faktiskt vet skitlite om genetik kan jag mycket väl gissa rätt. Anledningen till min gissning är emellertid endast att idealjagsrelaterade.

 

Smygande känslor av skuld, smuts och självhat dröjer sig emellertid kvar. Jag hade kanske mer rätt än jag anade, ändå, när jag hävdade att alla är rasister.

 

***

 

Åter till SCC, där Antropofagi tog sitt avstamp. SCC postulerar tre kategorier:

 

"As usual, the answer is that “racism” is a confusing word that serves as a mishmash of unlike concepts. Here are some of the definitions people use for racism:

1. Definition By Motives: An irrational feeling of hatred toward some race that causes someone to want to hurt or discriminate against them.

2. Definition By Belief: A belief that some race has negative qualities or is inferior, especially if this is innate/genetic.

3. Definition By Consequences: Anything whose consequence is harm to minorities or promotion of white supremacy, regardless of whether or not this is intentional."

 

Givet att jag själv nu inte lyckas brasklappa mig ur rasism-fällan helt, så bör jag förmodligen placeras i grupp 2, Definition by belief. "Jag" verkar ju "tro" att vissa "raser" har "negativa egenskaper" och att detta är "genetiskt".

 

Däremot argumenterar SSC för att det är definition by motives som är det vi i regel avser när vi pratar om "rasism". Och, jisses, då slipper jag kalla mig rasist! Jag har ju inga rasistiska motiv! Glada dagar!

 

Men - jag tror att "strukturell rasism"-debatten handlar mest om definition by consequences, och här skulle definitivt rasistiska föreställningar kunna bidra med negativa konsekvenser av rasistisk karaktär. SSC:s murderism-exempel visar emellertid att vi inte ska blanda ihop motiv och konsekvenser, och att rasism ofta inte är ett terminal goal. Så ej heller i Antropofagi-fallet.

 

***

 

Men: Problemet.

 

Jag vet ju att jag inte har rasistiska motiv. Men hur ska någon annan veta?

 

En stor del av rasist-anklagelse-debatten handlar ju om att en part hävdar att en annan är rasist, medan en annan hävdar att den inte är rasist.

 

Här exemplifierar jag hur rasister kan motte-and-Bailey-luras som de postmodernister de är.

 

Här menar jag att det är absurt att låta en part själv avgöra om den är rasist; då finns det ju typ ingen som är det, inklusive KKK.

 

Man kan alltså som bäst bevisa för sig själv att man inte är rasist. Eller?

 

Det är där Freud kommer in, och frågan om huruvida han bör fuckas. Kan vi ens själva veta om vi är rasister? Antropofagis gamla rasistskala försöker bena upp problemet en smula, med oklar framgång.

 

I allmänhet känns det rätt naivt att svälja alla rasist-friskrivelser med hull och hår. SD och KKK är rasister, vad de än må hävda i vissa sammanhang. Detta postulerar jag härmed.

 

Däremot är det också tjaskigt att kalla vem som helst för rasist, mot dennes nekande. Här får kanske vissa vänstertyper akta sig lite, inklusive mig själv.

 

***

 

Min slutsats: Motivet definierar rasisten, ja. Men livsföringen och handlandet berättar för oss om motiven. Även när motiven är (medvetet eller möjligen omedvetet) dolda.

 

(Relaterat om ras och IQ: Monopolpengar; [inte] slutord; hala backar; provokatörsinläggen; grandiost experiment; lämna en reträttväg. Relaterat om konsensus: Forskning på't; det där med åsiktsändring; rapp-battles; bra i princip; skolsegregation; en blind leder; schäslong del 2. Relaterad parentes: Den här diskussionen skulle må bra av det här, det här och det här perspektivet. Relaterat axplock av rasism-diskussion: Sexualkultur; reality-check; schäslong del 5; socialdemokratin; övertrump; mindre fel om rasism; intersubjektiva fenomen; Helmersson och rasism; det finns inga rasister; K. Svensson och anglocismer; läsarkritik; per definition; rasist-raster på bäng-blick.)