Allmänna synpunkter på en podd

Synpunkter på det här:

 

 

Harris gäst Fareed Zakarias måste vara den trevligaste konservative (oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj, oj) som gått i ett par skor.

 

Zakarias identifierar (för att använda Aron Flams Jung-språk) Trump som den optimale "trickstern" - en vansinnig narr som bara är anti-systemisk och som appellerar till den nihilistiska postmoderna generationen. (Jag parafraserar en någon vecka gammal podd-lyssning här, så kan mycket väl lägga mer än ett par ord i munnen på Zakarias.) Fråga: Betyder det att vi alla är satanister? Lucifer är väl änna den ursprungliga trickstern? Har våra materiella omständigheter nått en punkt där vi kan skita i allt och bara 4channa hela bygget?

 

Samtidigt nämner Zakarias (enligt mitt dimmiga minne) också de materiella omständigheter som faktiskt kan förklara ett utbrett missnöje i rent materiella termer. O himmel över all förtvivlan! Skönt dock att höra en självproklamerad konservativ erkänna denna materiella o-göttma, som en annan marxist. Före negativ materiell utveckling sätter Zakarias emellertid en hotad, eller stukad, arbetarklass-identitet. Ack, identitetspolitikens grymma baksida? Att som vanligt leda bort tankarna från materialiteten, och istället betona olika irrelevanta klaner och egenskaps-identiteter?

 

Kring islamofobi-frågan (specifikt kring Harris: Haider och Harris; hala backar) gör Fareed ungefär Alexander Bards poäng (till/åt/mot Aron Flam): Det är inget speciellt med islam. Eller, snyggare: En konstant kan inte förklara en variabel. Det finns hur mycket exempel som helst på våld utan islam (idag och historiskt) och på islam utan våld (idag och historiskt). Människor lyckas vara våldsamma lite oavsett religion eller ideologi. Återigen känns Harris lite i hala-backen-påväg-mot-islamofobi i det att han betonar uniciteten: Islam ger våld på ett kvalitativt annorlunda sätt än alla andra tros- och tankesystem! (Håller alltså inte med.) Fareed förespråkar reform, medans Harris mest verkar vara ute efter att få höra ett "okej vi är typ nazister" från alla muslimer.

 

Är det en fråga om psykologi? Hur en närmar sig en religiös person? Ska det ske aggressivt eller ödmjukt?

 

Det är ju fan som att prata med rasister. Ger det bäst utfall att förhålla sig en smula ödmjukt, och stötta reformister, då är det väl så en bör göra. Ger det däremot bäst utfall att skrika "rasist" åt rasister, då är det väl så en bör göra. Stötta reformism inom islam verkar som det vi vill göra, givet att massavhopp verkar en smula osannolikt.