Antropofagi

lördag 23 september 2017

Svenska genusvetarreaktioner på Hjernevask

Efter att äntligen ha sett Hjernevask måste Antropofagi be om att få rapportera att det är en helt briljant serie. Sista avsnittet är hjärtskärande. Alla de andra avsnitten komiska, pinsamma och upplysande.
 
(Här med engelska subs. Här utan, eftersom avsnitt 6 och 7 med engelska subs är förkortade i slutet.)
 
Briljant även, visar slö-googling, svenska kommentarer på den norska debatten som följde på dokumentärserien ifråga. Exempel: "Komiker startade hetsjakt på norska genusforskare" (genus.se), där vi bland annat kan läsa följande:
 
 "Under våren drogs även fler genusforskare in i debatten. En av dem var professor Harriet Bjerrum Nielsen, tidigare forskningsledare vid Centrum för tvärvetenskaplig genusforskning i Oslo. Hon menar att orsaken till att genusforskningen är så utsatt för angrepp dels handlar om forskningens normativa utgångsläge, att könsbaserat förtryck bör bekämpas, dels om att människor upplever att genusforskare och jämställdhetsaktörer har mycket makt i Skandinavien, samt att feministisk teori har blivit mer teoretisk och akademisk.

– Många känner inte igen sig själva i komplicerade påståenden om att kön är en social konstruktion, det stämmer inte med människors egna erfarenheter. Genusforskningen borde vara bättre på att sälja in sina insikter på ett sätt som är lättare att förstå, säger Bjerrum Nielsen
." (Antropofagis fetstil.)
 
Forskningens normativa utgångsläge? Fan asså, redan på stats A fick en ju lära sig att skilja på normativa och deskriptiva utsagor. Normativa utsagor kan inte debatteras. Normativa utsagor säger endast någonting om den utsägandes åsikt.
 
Verkligheten är si eller så. Du tycker si eller så. Detta är icke samma sak.
 
Sen, att sälja in? Det låter inte exakt samma som att förklara. Handlar det om att skapa förståelse, eller om att övertyga?
 
Den bästa förklaringen brukar vinna i längde. Ställ upp den bästa förklaringen bredvid en sämre, så får du se.
 
(Och så det där med Occams rakkniv. Kanske, bara kanske, fattar Antropofagi äntligen grejen. För de norska genusforskarna i Hjernevask böjer sig fan baklänges för att förklara fenomen på de mest komplicerade vägar. Prioriterar galna och osannolika hypoteser framför de mycket mer sannolika som serveras dem på silverfat.)
 
En annan intressant aspekt av kommenteringen på Hjernevask är psykologiserandet:
 
"– Vi ser att det är en grupp där ute, till övervägande delen män som när ett enormt hat mot genusforskare och feminister. Vissa män upplever att de drabbats negativt av jämställdhetspolitiken och har problem i sina liv som de projicerar på genusforskare, resonerar hon." (Antros phat-style.)
 
Eller för den delen alla grepp som kan tänkas undvika att kommentera själva sakfrågorna.
 
"En tillbakablick av vad som skedde visar också att det är vissa skribenter, etablerade antifeminister, samt privatpersoner via nätdebatter som gick hårdast ut mot genusforskarna.

– Statistiken har under flera år visat att män inte är entydigt positiva till jämställdhet, men det har aldrig kommit ordentligt till uttryck. När jag nu ser på det som har hänt, så tänker jag att vi äntligen har kommit i kontakt med den grupp i befolkningen som är skeptiska till jämställdhet.

Dessa skeptiker består enligt Lorentzen främst av män: Inte ett enda av de aggressiva mejl han har mottagit efter programmet har skrivits av en kvinna."
 
(Fotnot för den som inte pallar se serien: Se serien! Fotnot två: Lorentzen är en genusvetare som verkligen skämmer ut sig.)
 
Ett bisarrt litet erkännande om att genusforskarna ifråga kanske har lite lite på fötterna dyker dock i ärlighetens namn faktiskt upp:
 
"Enligt sociologen Tora Holmberg vid Uppsala universitet, som bland annat forskat på hur relationen mellan genusforskning och biologi omskrivs mediedebatten, är genusforskning generellt ett område som skapar heta debatter, eftersom det handlar om frågor där folk i allmänhet har många åsikter.

Hon menar också att det faktum att man inte gör anspråk på att leverera objektiva sanningar försvårar för genusforskare att vinna auktoritet och legitimitet i debatten.

– Genusforskningen är inte ett område där man slår fast sanningar, vi har inga entydiga svar. På många andra områden har man givna experter som har tolkningsföreträde. Det är klart man kan tycka en massa saker om exempelvis medicin, men jämfört med läkare och deras kunskap har man har inte så mycket att komma med
." (Feeeet stil. Min såklart.)
 
Lite rena lögner dyker också upp:
 
"När det gäller den starka motsättningen mellan samhällsvetenskapen å ena sidan och biologin å den andra som Eia försöker avslöja är den enligt Lorentzen en konstruktion. Han påpekar också det paradoxala i ingen biolog fick komma till tals i programmet.

Biologer håller ju med oss, eller vi håller med dem. Varken biologer eller genusforskare talar i antingen-eller termer
."
 
Det här är helt sjukt. Minst en biolog är med i programmet, nämligen i avsnittet om homosexualitet. Denne biolog håller fan inte med genusvetarnas linje för fem öre. Detta i sakfrågan om huruvida homosexualitet är ett inlärt, kulturellt betingat beteende eller om det är medfött eller orsakat av hormonpåverkan i fosterstadiet. Typ.
 
Ytterligare kul detalj:

"Tora Holmberg, som i sin forskning intervjuat genusforskare om hur de förhåller sig till frågan om natur och kultur håller med:

– Det som framgick tydligt var att det absolut inte är så att man avvisar biologisk kunskap och biologisk forskning. Problemet är snarare att man inte vet riktigt hur man ska kunna baka in det i sin egen konstruktivistiska begreppsapparat
."
 
Komiskt att biologisk kunskap och forskning inte kan bakas in i den konstruktivistiska begreppsapparaten! Kanske säger något om begreppsapparaten, eller?
 
***
 
Vidare till nästa reaction piece. Glitterfittorna!
 
Kanske, bara kanske måste citera nästan allt här:
 
"Jag beslöt mig för att kommentera diskussionerna kring 'Hjernevask' och Norsk forskningsråds beslut om att stoppa finansieringen till genusforskningen i Norge. Till att börja med måste jag säga att jag inte sett serien. Inlägg om något man inte sett brukar egentligen vara helt värdelösa, så jag koncentrerar mig på diskussionen kring 'ideologisk' forskning och den politiska ram forskningen påverkas av. (Däremot har en kollega till mig sett serien och menar att det finns flera anledningar till att vara kritisk. Serien behandlar visst fler områden så som 'ras', kring vilken en mycket underlig diskussion verkar äga rum. Att endast genusvetenskapen och frågan kring kön har lyfts upp ur serien kan därför säga något om den exeptionella attack mot just denna disciplin som skett från konservativt håll)."
 
(Obs. Diskussionen kring ras är inte mycket underligare än vad den blir på Antropofagi, men det är kanske underligt nog.)
 
Skribenten har inte sett serien!
 
Skribenten är forskare! Det framgår:
 
"Hela diskussionen har också fått mig att fundera över vad jag anser att jag fått av tre terminers genusvetenskap och hur det påverkar den forskning jag bedriver idag."
 
Gissning: Påverkar mycket, om man har en blogg som heter Glitterfittorna: Gender and Power made me do it, som frontas med denna feta bild (ej ironisk: fet bild! älskar Frida Kahlo!):
 
 
I alla fall. Metadiskussion istället för sakfrågor, såklart.
 
"Jag får lätt intrycket att den forskning som anses och kritiserar för att vara ”ideologisk” är den där ojämlikhets- och orättvisefrågor undersöks. Inom sådan forskning tar ofta forskaren ställning för att dessa förhållanden är något som bör förändras. Detta brukar inom akademin kallas kritisk forskning."
 
Sen lite konstigt hyllande av skribenten själv (den anser sig smart, men framstår inte som smart), konstigt hyllande av genusteori (det bidrar alltid med nya perspektiv - alltid med genusperspektiv!), samt i sammanhanget ironiska passusar såsom att "genusvetenskapen gör alltså socialteori bättre; den visar på nya vinklar och problematiserar förutgivna premisser för uppställda problemformuleringar. "
 
Jag skulle vilja drista mig till att säga att Hjernevask problematiserar förutgivna premisser för uppställda problemformuleringar. Som genusteorin ställt upp.
 
Vidare, en skum inställning till syftet med forskning och förhållandet till sanningen:
 
"Många forskare värjer sig också mot att placeras i en situation där makten över begrepp som 'värde' eller 'relevans' är på förhand bestämt vilket tvingar denne att passivt spegla sitt arbete mot dessa bestämma definitioner utan att få resonera kring detta genom den diskurs av värde som representera av sin egen disciplin. Det ger naturligtvis en känsla av frustration och maktlöshet, vilket inte gagnar kommunikation."
 
Alltså, i vissa helt andra sammanhang skulle jag kunna tolka detta på ett välvilligt sätt. En kanske inte alltid vill diskutera allt på vilka premisser som helst. Men i det här fallet ombads genusforskare kommentera extremt konkreta sakfrågor med 100 procentig relevans för deras kärnområde. Inte för mycket begärt, va?
 
***
 
Denna typ av reaktioner; liksom dessa; och framförallt dessa, gör mig fan skeptisk till genusvetare. Jag är ledsen, men det här bygger inte förtroende lång- eller kortsiktigt. Jag trodde liksom att vi alla strävade efter sanningen tillsammans. Men någon är ute på villovägar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar