Högfärdig betraktelse

Världen är alltmer en helautomatiserad fabrik som sköter sig själv. Få människor är produktiva; snart inga. Vi sitter och får resurser, som vi inte själv skapar, tilldelade via transfereringar eller låtsasjobb.

Vad är då människans roll? Jo, att allokera de resurser som godtyckligt tilldelas oss.

Vi sitter och trycker på Patreon-knappar och Avanza-appar och bestämmer hur medel ska allokeras; vad som ska investeras i; vad robotarna ska prioritera. Än så länge är våra basala funktioner också en sådan knapptryckning; genom att klicka i polarkakor på webb-matbutiken så bestämmer vi att tolv och nitti ska gå till roboten som gör polarkakor. Att vi sen äter dem är i någon mening en bisak.

Vi är små dopaminsystem, eller nåt, som går omkring i världen och bildar oss preferenser utifrån drifter och behov. Dessa våra små preferensfunktioner riktar på aggregerad nivå in prioriteringarna för den globala - och i övrigt helt automatiska - ekonomin.

Vi är nyttofunktionen. Men vi är inte nyttan.