Vikten av god nattsömn

Så visade det sig att alla kvinnor i tjänstemannaskrået drömde om att bli barnmorskor, samtidigt som det också var brist på barnmorskor. Statsförvaltningens nyttiga marskalkar analyserade situationen och sågo att tjänstemannakvinnorna inte ansåg sig "ha råd" att byta arbete, eftersom barnmorskelönerna var lägre än den statliga ersättning som utgick för statsfeministiska normkritiker, hållbarhetsstrateger, informationskommunikatörsformerare, mobiliseringsprocessfaciliterare och annat pack.

Överståthållaren klev då ned från sin tron och svingade sin kräkla. I ett slag lade han ner Jämställdhetsmyndigheten, Svenska institutet och Statens medieråd. Han lade ner Myndigheten för statligt stöd till trossamfund, och han avskaffade de statliga stöd till trossamfund som denna myndighet fram tills dess hade administrerat. Han lade ner Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, på det att civilsamhället skulle släppas ur sin guldbur av bidrag och istället utvecklas enligt de selektionstryck som människors faktiska engagemang utgör.

Och han lade ner Sameskolstyrelsen och förde över deras uppgifter till en enda tjänst inom Skolverket. Och han lade ner SIDA och outsourcade allt internationellt bistånd till EA-rörelsen. Och han betvingade kommuner och regioner och förbjöd dem att söka medel från EU:s strukturfonder, på det att de istället skulle genomföra nödvändiga utvecklingsprojekt i kärnverksamheten. Mängden ansökningspoesi minskade, men så ock antalet projektledartjänster.

Slutligen lade han ner Arvsfondsdelegationen och påbjöd att alla arvsfondspengar skulle gå till innovationsprojekt av samhällelig betydelse.

Och vad gjorde han med alla pengarna? Jo, han höjde barnmorskelönerna till en nivå där de förbittrade tjänstemannakvinnorna "hade råd" att lämna datorskärmens kalla ljus för vårdens- och omsorgens varma. Han subventionerade sjuksköterskeutbildningar och han avskrev studieskulderna för sjuksköterskor som arbetade med än tio år inom landsting eller kommun.

Och förbittrade kvinnor strömmade, icke längre förbittrade, från Svenska institutets och Jämställdhetsmyndighetens och MUCF:s lokaler, in i sjukhusen och äldreboendena. Och deras levnadsstandard sjönk icke, men deras livsglädje steg i höjden.

Och statsförvaltningens nyttiga marskalkar kunde återrapportera till Överståthållaren: Det som har skett är gott.

***

Överståthållaren greps nu ånyo av dådkraft. Han hade sett att staten med en enkel manöver kunde allokera resurser på ett sätt som i alla delar gynnade samhället, men som inte på något sätt missgynnade någon individ. Tjänstemannakvinnorna var ju lyckligare än någonsin, och alla andra slapp ju improduktiva övningar i jämställdhetsintegrering, projektansökningar och sverigebildskonst.

Så överståthållaren såg över det så kallade socialbidraget. Han inrättade motprestationskrav där individer som uppbar socialbidrag tvangs inställa sig i arbetskommandon som industrin kunde avropa. I tusental tvingades analfabeter och invandrarkvinnor ner i zink- och järngruvorna för att bryta malm och rygg. Priset på arbetskraft dök, och alla investeringar i maskiner, robotisering och automation likaså. Snart var Sverige ett uselt slavsamhälle där till och med herrarna led, rädda som de var för de sotiga massornas hämnd.

När Överståthållaren vaknade på morgonen stod hans tretton intimträlar där, redo med papiljotter och locktång. De stirrade på honom med uttryckslösa ögon.

Och han kunde aldrig sova mer.