Rent-seeking har blivit mainstream-ideologi

Jag satt en dag och åt sen lunch på en halvtom restaurang. Nära mig satt en grupp pensionister och pratade.

- Vi ska sälja huset på Rivieran. Vi har en spekulant. Han är riktigt vidrig men rik.

- VAD SA DU?

- Hon sa att vi ska sälja huset på Rivieran och att vi har en spekulant och att han är vidrig men rik!

- JAHA!

Samtalet handlade om hur de skulle blåsa spekulanten ifråga och hur gött det skulle bli med cashflow. 

Därefter rörde sig samtalet vidare till att handla om ett av pensionistparens son. De ondgjorde sig över sonen som följer:

- Han är så... Alltså han är världens finaste pojke. Han är snäll och så. Men han tar inte för sig. Idag 2022 måste man ta för sig.

- VAD SA DU?

- Hon sa att han är världens finaste men att han inte tar för sig och att det måste man 2022!

- JAHA!

Rent-seeking har blivit mainstream-ideologi. Riksdagspolitiker skriver sig i kostallar för att hösta hem några hundra tusen pengar felaktigt. Ortenkids beknar och förnedringsrånar istället för att knega. Statliga myndighetspersoner klistrar vid sina meningslösa uppgifter som flugor vid flugpapper. Alla vill sko sig.

Rent-seeking innebär att man ökar sitt eget välstånd utan att skapa nytt dito. Rent-seeking är nollsummespelets melodi.

***

Är det då bara nyliberalismens ideologiska seger som ger oss rent-seeking-pensionister som hatar sina snälla barn?

Nej, ty vi känner ju nollsummevänstern. Nyckelläsning: Ragnarök. För ni vet, the pie doesn't grow so well.

Anledningen till att pensionister lurar husspekulanter och hatar barn är att vi har lämnat moralismen och gjort ett återinträde in i realismen. Tyvärr innebär detta att alla återigen slåss med näbbar och klor över de resurser som finns. Även de välbeställda har fått peniafobi.

Medelklassen har varit fri att moralisera så länge fossil-dopade 1900-tals-tillväxtens efterglöd värmt deras erbarmliga anleten. Nu har det dock blivit kallt. Kanske var det Covid-19-pandemin som var ett dragit fönster.

Inflationen är (de politiska) eliternas sätt att sänka levnadsstandarden för befolkningen, utan att på papperet sänka deras löner. Det är till yttermera visso priset vi får betala för att politikerna slängt resurser på allt möjligt dumt skit. Nu när världen skälver.

Konverterik · John Galt

Man hade kunnat återinvestera cashen i humankapital. Eller gjort infrastrukturinvesteringar. Istället har man bekostat idiotisk policy som följer på värdesignalerande moralism. Klart vi vill ha hög invandring, men inte hög invandring av extremt kulturellt avlägsna och lågutbildade individer, i kombination med en arbetsmarknad som ställer EU:s högsta kvalifikationskrav, och ett extremt generöst välfärdssystem som bygger på tillit.

Det talas icke sällan om Tillit. Svenskar sägs oftare än andra ha det till varandra och till myndigheter. När invandrargrupper är svåra att nå med preventionsåtgärder eller samhällsinformation säga ofta deras låga tillit till myndigheter försvåra.

Men Tillit har två riktningar.

— Greider Becker (@cederberg_erik) August 1, 2022

Mer invandring är lösningen på för mycket invandring.

Jag älskar migration och är därför kritisk till svensk migrationspolitik. Ju friare migration globalt sett, desto fler människor får möjlighet att öka sin produktivitet på en bättre arbetsmarknad. Ju fler som kan rösta med fötterna desto mer systemkonkurrens och regimpress.

— Greider Becker (@cederberg_erik) July 23, 2022

Moralismen har haft anledning att självdö. Vi kanske aldrig får veta vem som utdelade det dödande av de väldigt många huggen.

Verkligheten anföll Ukraina och fick oss att inse att realpolitik är av nöden; vi går med i Nato. (Men ni känner ju S: "we have always been at war with eurasia". Politiker är obehagliga.)

"Allt går ju med elektricitet" skaldade Tage Danielsson i 88-öres revyn, men på senare tid har det visat sig att elektriciteten inte uppstår i rakapparaten, vibratorn eller ens kontakten, utan - typiskt sett - i ett kärnkraftverk. Genom att lägga ner reaktorer har vi fuckat upp elförsörjningen, och nu är plötsligt alla för kärnkraft.

Vi hade en jättedålig narkotikapolitik jättelänga, av vad det verkar pseudoreligiösa skäl. Nu har gängen ätit sig feta på intäkterna och vuxit till en svulst så stor att vi inte vet hur vi ska operera bort den. Med rivstart i Wickléns utmärkta Vi ger oss aldrig, MED:s överlägsna (men inte tillräckligt långtgående) narkotikapolitik, samt Liberalernas senaste utspel om att utreda kriminaliseringen av eget bruk, så förväntar vi oss en hastig kovändning där sossarna plötsligt alltid varit mer Sanna Marin än Magdalena Andersson, egentligen.

Overton-fönstret är öppet. Nu kör vi.

Landa bara inte i the uncanny valley of avkriminalisering, som riskerar att gynna gängen. Reglera narkotikamarknaden i alla delar.

Systembolag för weed. Sprutrum för registrerade heroinister. Legitimerade shamaner. Svamp &c. på apoteket.

— Greider Becker (@cederberg_erik) August 17, 2022

Verkligheten är inte en bitch; den är en bitch-slap.

***

Rent-seeking-ideologi uppstår i ett samhälle där pajen inte ökar snabbare än den äts. Värst såklart när pajen till och med minskar.

Vågar vi åtminstone hoppas att moralismen är död?