Antropofagi

måndag 28 augusti 2023

Ståligheter

Om man - i strid med Privathälsomyndighetsverkets råd - krigar på the asocial media platform formerly known as Twitter (vem skulle?), kan man hamna i tröstlösa debatter om Saker Som Är Relaterade Till Växthuseffekten. Vanligen slutar dessa diskussion i någon av följande slutsatser:

1) Människans CO2-emissioner orsakar klimatförändringar som kommer att Döda Jorden Och Alla På Den men vi är ändå mot kärnkraft "fö de ä falit."

2) Den enda lösningen på problemet är att svenskar ändrar livsstil och plågar sig riktigt mycket. Trots att svenska territoriella utsläpp, per capita och i absoluta tal, är minimala. För vi kan inte bara räkna territoriella utsläpp; vi måste även räkna vårt ekologiska fotavtryck, dvs. de utsläpp som orsakas av vår konsumtion.

När Twitterkrigsträdet hamnar i slutsats nummer två kan du frestas att invända: Men om vi exempelvis ökar vår stålproduktion och tar marknadsandelar från kinesiskt stål, vars produktion är bland värdens mest energiintensiva, så betyder ökade territoriella utsläpp i Sverige lägre globala nettoutsläpp. Svenskt produktion tränger därmed undan Kinesisk produktion och leder till minskade globala nettoutsläpp. 

Källa. Kinas stålindustri är mycket energiintensiv. (Sverige är en av EU-27.)

Samma källa som ovan. Kinas stålindustri släpper ut mycket CO2 per enhet producerat stål.

Denna slutsats är ofta svårt att acceptera för mången miljöfascistisk Twitterkrigare. Det är också en slutsats som förtjänar en hel del brasklappar och parenteser, men innan vi adresserar dem ska vi stanna upp vid själva den principiella poängen: Man kan inte dubbelräkna produktion och konsumtion. Eller mer precist uttryckt: Ska vi lägga oss till last andra länders territoriella utsläpp genom vår konsumtion, måste vi även beakta effekterna av vår export på globala nettoutsläpp.

Vi kan antingen nöja oss med att konstatera att Sverige har låga utsläpp, per capita och i absoluta tal; att varje land måste ta ansvar för sina egna utsläpp; och att vi på det hela taget vill ha frihandel, öppna marknader och världskapitalism. Ska vi däremot "problematisera" denna sanning genom att dra in konsumtionsbaserade utsläpp, måste vi givetvis räkna även utsläppen från vår egen export som någon annans konsumtionsbaserade utsläpp. Dessutom måste vi förstå att vår produktion kan substituera annan produktion, och att så länge vår produktion är mindre utsläppsintensiv, innebär vår produktion lägre globala nettoutsläpp.

Stålproduktionens utsläppsintensitet beror på a) tillverkningsmetoden och b) energisystemet. Enligt Steel Climate Impact: An International Benchmarking of Energy and CO2 Intensities är nyckeln till låg utsläppsintensitet EAF (electric arc furnace) + emissionsneutralt energisystem (aka. ffa. vatten- och kärnkraft om vi vill ha skala). Sverige är inte bäst i klassen eftersom vi ännu kör på energiintensiv framställning av råjärn i koleldade masugnar. Däremot är själva stålproduktionen energiintensiv, och det svenska stålet av hög kvalitet vilket ger bra livslängd, samt till relativt stor del återvunnet. Eftersom Sverige har ett bra energisystem med mycket vattenkraft och kärnkraft, är själva stålproduktionen rätt utsläppslågintensiv. (Men framställningen av råjärnet alltså ej pga. ej elektrifierat. Man vill idag lösa det medelst vätgaslösningar, som kanske/ kanske inte är bra, vilket hur som helst kräver mycket mer klimatneutral el, vilket betyder att vi aldrig borde lagt ner kärnkraften och aldrig slutat bygga ut vattenkraften.)

Självklart kan vi räkna territoriella utsläpp, och självklart kan vi räkna konsumtionsbaserade utsläpp. Men miljöfascistiska Twitterkrigare räknar alltid detta ensidigt. De konsumtionsbaserade utsläppen förs endast upp på agendan för att visa hur Dumma svenskar är, och hur mycket mer vi borde Lida för att Rädda Jorden. Då glömmer man lätt bort att våra territoriella utsläpp, låga som de är, kan representera sänkta globala nettoutsläpp genom utträngning av emissionsintensiv produktion.

Att just Kinas stålproduktion är energi- och utsläppsintensiv är ett Stort stort problem, eftersom kinesisk stålproduktion utgör en betydande del av världens totala stålproduktion. Men varför använda tvåtusen ord när nämnda rapport innehåller två färgglada bilder:

Kinas stålproduktion har ökat väldigt mycket sedan år 2000.

Kinas stålproduktion utgör idag en mycket stor andel av all stålproduktion.

***

Så till de där icke ointressanta parenteserna och brasklapparna. För det vi vill uppnå är ju inte egentligen en vinst i ett Twitterkrig, utan ett närmande till Sanningen. Vi måste alltså även beakta att om den totala tillgången på stål ökar minskar antagligen priset varpå totalkonsumtionen ökar; vi hamnar i ett jämviktsläge med högre total stålproduktion och därmed högre utsläpp än om vi kunde räkna hem en ren substitutionseffekt. Mer effektiv produktion kan alltså antas leda till en ökad total konsumtion. För miljöfascisten är detta ett Ont I Sig eftersom målet är Utplåning Av Civilisationen. För alla andra är ökad produktion ett oftast gott, så länge externaliteterna är under kontroll.

***

Och så till Kina. Vi har tidigare konstaterat att Kyrklund hade fel och att den Goda kraften av allt att döma existerar. En aspekt av detta är Kinas demografi. Enbarnspolitiken verkade - för att återigen tala med malthusianen Paul Erlich - vara beviset på att diktaturer har större handlingskraft och kan lösa problem såsom överbefolkning. Idag verkar det snarare som att diktaturer har större handlingskraft och därför tömmer Aralsjön, dödar alla med glasögon, utrota alla sparvar och orsaka hungersnöd, hungersnöd, eller varför inte hungersnöd. Enbarnspolitiken har idag ersatts av rekommendationer om att skaffa två barn, och med dagens födslotal kommer 

Så vad är problemet? Tja, förutom det uppenbara - att 91.11 procent av alla kineser är han-kineser och noll procent är hon-kineser - så är centralstyrd kommunistpolicy (såsom enbarnspolitik) sällan en vinnare i längden. I kombination med en kulturell son-preferens ("a boy or abortion?") har detta även lett till en episk könsobalans Dessutom stipulerar den Goda kraften att information flödar dåligt i diktaturer, och så försvann också 14 miljoner barn ur den kinesiska demografiska statistiken när man upptäckte att kommunerna fuskrapporterat in ickeexisterande barn för att få mer bidrag till förskoleverksamhet (typ såhär). Säkert kan några rejäla kommunistiska svältkatastrofer (15-43 miljoner döda) och japanernas alla vidrigheter under WW2 (ca 30 miljoner döda) förklara vissa asymmetrier i den demografiska pyramiden.

China population pyramid from 1950 to 2022.gif
"Population pyramid of China from 1950 to 2022" från Wikipedia.

China population pyramid from 2023 to 2100.gif
Prognosticerad åldersstruktur fram till 2100, också från Wikipedia.

Som den ljugande kinesiska regeringen mycket väl har fattat skulle du inte kunna ta hem de här julgranarna till dina barn, och Pew Research Center bedömer att befolkningen kommer att minska med många hundra miljoner under det resterande seklet.

Problem med en minskande befolkning kan enligt Wikipedia vara:

- A rise in the dependency ratio which would increase the economic pressure on the workforce
- A loss of culture and the diminishment of trust among citizens
- A crisis in end-of-life care for the elderly because there are insufficient caregivers for them
- Difficulties in funding entitlement programs because there are fewer workers relative to retirees
- A decline in military strength
- A decline in innovation since change comes from the young
- A strain on mental health caused by permanent recession
- Deflation caused by the aging population

Fruktan för "a decline in military streangth" kan ha varit en starkt bidragande orsak till att Ryssland anföll Ukraina - skulle man väntat längre hade man fått slut på "stridsdugliga" "unga" "män" - och vi kan således inte utesluta desperata, krigiska dödsryckningar från ett åldrande Kina. Om Den goda kraften gör Kina till en lika usel militärmakt som Ryssland gör det kanske inte så mycket, men å andra sidan är kineserna fortfarande jävligt många fler och har förmodligen lite bättre koll på sina kärnvapen än vad ryssarna verkar ha.

"Rise in dependency ratio" är såklart ett jävulskap om man vill öka födslotalen, eftersom alla måste jobba med ta hand om gamlingarna istället för att bedriva förskola för (icke påhittade) barn, om sådana trots allt föds. Det är på många sätt ett rövigt läge för välfärden och ekonomin om befolkningen är gammal. Gamla människor konsumerar heller inte särskilt mycket (om vi bortser från äldreomsorg och hälso- sjukvård), vilket gör att den inhemska marknaden krymper, vilket förmodligen skadar den redan illa åtgångna kinesiska tillverkningsindustrin.

Frågan är: Hur kommer det här att påverka stålproduktionen?

***

Tja, det beror på om vi andra lyckas öka produktionen så mycket att vi slipper importera emissionsintensivt stål från dåliga Kina, och istället kan ha klimatneutralt svenskt stål på hyllorna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar