Antropofagi

torsdag 19 september 2024

The Juice

Hej Zinaida [Lindén, författare, filmrecensent och publicist,]

jag sprang på din text "Taras Bulba: en hjältedikt som kryper under huden" när jag sökte svar på frågan om Gogols antisemitism. Du verkar minst sagt kunnig inom området så jag ställer min fråga direkt till dig, med förhoppning att du kan ha tid och lust att svara.

När jag nyligen läste Taras Bulba hade jag väldigt svårt att förstå alla lager av antisemitism och vad de syftar till. Dels beskrivs ohyggliga massmord ganska glättigt och närmast okommenterat ("en närmast jublande skildring av en pogrom"), dels strösslar Gogol boksidorna med antisemitiska tillmälen. För mig som saknar kontext är det svårt att förstå om författaren vill gestalta kosackernas antisemitism; om han kanaliserar sin breda samtid; eller om han helt enkelt ger uttryck för sina egna med dagens mått mätt fruktansvärda åsikter.

Det tredje lagret av antisemitism är hur alla judiska karaktärer, framförallt Jinkel, skildras oerhört stereotypt som bedragare, lögnare och opportunister. Här blir det svårare att tolka det som att Gogol vill gestalta kosackernas världsbild; snarare tycks han reproducera värderingar som jag gissar var rätt typiska i hans samtida Östeuropa.

Så min fråga är: Hur ska man överhuvudtaget förstå den extremt oförblommerade antisemitismen? Vad om något vill Gogol säga med den delen av sagan? Kan en så strid ström av judehat ha varit tidstypisk eller utmärker han sig?

Tack på förhand för ditt svar.

***

Tack för ditt mail, [Antropofagi.]

Ledsen att jag svarar först nu, jag hade ingen möjlighet att skriva längre brev under de senaste veckorna.

Frågan om Gogols hårresande skildring av pogromen har länge diskuterats bland litteraturforskarna.

Jag tror att de flesta forskare utgår från att Gogol inte återspeglade sin egen inställning i den utan närmast försökte återge händelseförloppet genom ögonen på de kosacker han skrev om: i texten hänvisar han t ex till allsköns "rykten" som cirkulerade i de där kretsarna på den tiden. Det verkar som om han försöker imitera kosackernas syn på saker. Och denna syn är verkligen barbarisk.

I romanen finns även en bifigur som heter Jankel som hjälper Taras. Här kunde Gogol ha gått i Walter Scotts spår och skildrat Jankel med empati (som Walter Scott skildrade en judisk far och hans dotter i Ivanhoe), men det gjorde han inte. Å andra sidan är Scotts berättarstil annorlunda än Gogols i Taras Bulba. I Ivanhoe har vi en osynlig "allvetande berättare" medan i Taras Bulba finns drag av muntlig berättelse av en samtida granskare, ett ögonvittne som är allt annat än opartiskt.

När det gäller Gogols personliga åsikter tror jag inte han var en aktiv antisemit utan möjligen representerade Zeitgeist - som ju inte var speciellt vänlig mot judarna heller i Västeuropa.
På 1700-1800-talen var nästan alla europeiska intellektuella ganska toleranta mot antisemitism (för att inte nämna de tidigare epokerna med bl a Martin Luther och hans skrift Om judarna och deras lögner). Bland de stora författarna och filosoferna var det svårt att hitta några aktiva motståndare till antisemitism, kanske lika svårt som att hitta antisemitismens aktiva anhängare idag i de intellektuella kretsarna. Både i Ryssland och i Väst fanns en del antisemiter - Dostojevskij, Voltaire, Wagner. Antagligen var majoriteten av de intellektuella som inte uttalade sig om judarna likgiltiga mot problemet som inte berörde dem själva på något sätt, och kände knappast någon sympati för judarna. Allt detta bevisar än en gång att den "intellektuella eliten" både då och nu, är vanliga människor och barn av sin tid. Även om de formar Zeitgeist, följer de först och främst själva den aktuella tidsandan.

Här försökte jag anteckna mina tankar om de där scenerna i Taras Bulba närmast som en objektiv iakttagare, men på det känslomässiga planet klarar jag knappt av att läsa genom de där sidorna på nytt, de är verkligen förfärliga. Hoppas det kommer fram i min essä, där jag resonerar om olika aspekter av denna roman.

Bästa hälsningar,

Zinaida

***

Dear professor [Nick] Groom, [University of Macau,]

as I understand it you are an expert on Tolkien. I have some questions that I hope you might be able to elaborate on and increase my understanding of, regarding Tolkiens view on jews and antisemitism.

It seems clear that the dwarfs must be caricatures of jews; they live largely in a diaspora, nurture "zionist" dreams about their lost realm (Erebor, and perhaps also Khaza Dûm), and they display som (antisemitically speaking) stereotype jewish behavior such as greed and cunning.

Yet Tolkien seem to have been no antisemitic at all, and famously replied to a German request that " if I am to understand that you are enquiring whether I am of Jewish origin, I can only reply that I regret that I appear to have no ancestors of that gifted people."

How do you view the potential racial stereotype that comes through through the dwarfs, in light of Tolkien perhaps even admiring the jewish culture?

Thank you in advance if you do find the time to answer.

Best regards, [Antropofagi]

***

Dear [Antropofagi] (if I may).

Thank you for your email. Obviously the subject you mention is very sensitive, and one of the things to bear in mind is that The Lord of the Rings was published seventy years ago and written some time before that, and I will confine my comments to The Lord of the Rings rather than The Hobbit.

In my opinion, the Dwarves are definitely not racial caricatures. They do not live largely in a diaspora: there are three Dwarvish kingdoms mentioned in The Lord of the Rings: the Iron Hills (well established as the strongest realm in the north), Erebor (which is re-established), and Khazad Dum (a ruin).

Dwarves are no more greedy than Elves (greedy for beauty: they caused thousands of years of war because of their greed over the Silmarils and destroyed large parts of Middle-Earth in doing so), or Humans (greedy for power: Isildur refused to destroy the Ring; Boromir tries to seize it; the Numenoreans sailed on Valinor); or even Hobbits (notoriously greedy for food). All species seem to be avaricious.

You are right to cite Tolkien's letter to his publisher.

There is a wider issue here in that Tolkien actually wrote about different species. Although they are often called races today, the peoples of Middle-Earth are not really races: the different species have different races within them - the terminology wasn't settled when Tolkien was writing. Moreover, how can an Elf (immortal, able to walk across snow and sleep while walking) simply be a different 'race' to a mortal Human - not least because there are many different Human races mentioned in the book, as well as different Elvish races and Hobbit races (and, in other writings, different Dwarvish races)?

I hope that this is helpful

All best

Nick

***

Dear J.K. Rowling,

wtf?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar