Väl och (v) - Vägen till paradiset

(Trigger warning: Det här blev lite mer rasist-sexistiskt än vad jag egentligen har lust att be om ursäkt för. Och lite mer utopiskt.)

Antropofagi har tidigare dryftat framtiden. Och nu, tydligen, var den här. Frågan då: Vad händer sen?

Jo, framtiden delar sig. Och vi hamnar i en alternativ verklighet där Nooshi Dagostar försöker bredda (v), vilket ser ut som ett försökt till en snuskig emoji, men hey - she's pretty hot!

Antropofagi skrev:

[J]ag tror att jag etablerat faktum: Damberg är nästa statsministerkandidat för (s). Som sagt, en högersosse. En näringsjävel, liksom. En entreprenöriell marketect läggs på förvärmning i sossarnas kingcubator [...] Vad betyder då detta i det större perspektivet?

SD har ätit sig in i den parlamentariska brytpunkten. Detta är känt. Jag vill påstå att väljare icke strömma mellan blocken. Väljare strömma mellan blocken och SD. SD snor från (s) och (m) - icke (s) från (m) eller (m) från (s).

Det finns ingen majoritet längre. Inte i tvåblockspolitiken av klassiskt snitt. Vad finns det då?

Det finns en mitt. Eftersom maktpartiet Socialdemokraterna, det evigt opinionsoptimerande, vill in i denna mitt, och denna mitt i skrivande stund spänner från där (v) slutar till där (m) börjar, så måste (s) kontrollera en koalition av centerpartister, liberaler, miljöpartister och socialdemokrater. Då kan vi inte ha Super Mario Håkan Ljugholt som Ordförande över Partiet. Vi behöver en överbryggande faktor. En Ville Vessla som kan gömma sig bakom gardinen i de fina salongerna.

Att Damberg bereds väg till statsminster(kandidat)posten betyder att sossarna vill etablera sig som det mittersta partiet. Vänstervindarna har mojnat, och Seriösa Tuffa Tag är det som gäller nu. Vänstern har målat in sig i ett poststrukturalistiskt hörn, och misslyckas socialkonstruera en planka att balansera sig därifrån på. Miljöpartiet finns typ inte längre, eller är komprometterade av islamister och annan paria. Damberg är inte menad att ta en kopp yerba mate med Ship to Gaza-kommunister. Han ska kunna basejumpa från en skybar i Macao med Annie Lööf fastbunden på ryggen, och blanda en perfekt martini i fallet. Nonchalant borsta glaskrosset av smokingaxlarna när de störtlandat igenom ett glastak till ett rosémingel på Almedalen. High five:a Svenskt näringsliv på vägen ut förbi VIP-kön [...]

I den mån det ovanstående lämnar ett tolkningsutrymme, kan jag unna mig ett förtydligande: Damberg är Reinfeldt i den nya Alliansen, som består av (s), (c), och en rolig kuk.

Vad som talar för är att alla vill ditåt. SD, som ju är debattens perpeteuum mobile och ändock tredje största parti, vill se en amerikansk situation med ett liberalt (i bemärkelsen eng. liberal) och ett socialkonservativt block. SD-M-KD mot resten, med en marginaliserad vänsterfalang som de nygamla extremisterna.

Och, eftersom vänstern vill samma sak - måla ut alla som tar orden "Hanif Bali" i sin mun som den senaste upplagan av George W. Trump - så kommer vi förmodligen att hamna där. Både ändarna av spektrat strävar mot samma polarisering. Då kommer de springa mot vars en pol, och se: Polariseringen ett faktum. Den enda motverkande faktorn är den tredje kraften; mittenjävlarna. De rimliga, sakliga, rationella. Dambergarna.

Varför vill då (s), (c), och (kuk) samsas? För att det finns så mycket att enas om. Gamla dogmer kan äntligen få förpassas till sophögen. Högersossarna får ett alibi för att göra upp med LAS. Liberalerna en smitväg ut ur sina målkonflikter; medelst en fin, bred skattereform kan man få bibehållen eller ökande lönespridning i kombination med minskande ekonomisk ojämlikhet. Centern kan få human-låtsas att man inte vill stegla IS-terrorister.

Det som Antropofagi verkar ha fått om bakfoten är att det gamla KPMLR - numera HBTQIA+- (ja, de jävlarna lägger tydligen till nya bokstäver hela tiden, så du kan inte vara woke ens om du mot förmodan skulle vilja...) - är osugna på att sitta utanför och frysa. Nu vill de in på Konsum/ICA. Och de vill att DU ska betala baguetten.

För att fortsätta det något sexistiska men i sak korrekta analys-spåret, kan vi konstatera att Nooshi Dagostar är en true girl next door. Hon ser bra och trevlig ut, men är inte provocerande snygg. En stark halo-effect, men utan att ge incel-killarna skrämselhicka - eller för den delen ge de knivslipande, avundsjuka, narcissistiska identitet-Instagram-influencer-tjejerna en plötslig lust att förklara på vilket sätt just Dagostar tjänar patriarkatet och måste deplattformeras nånting-nånting #metoo.

Men, Dagostar är inte bara girl next door. Hon är girl next door, the next generation: En rar, rasifierad lantlolla från utanförskapsområdet Perstorp. Genom att se sympatisk ut, och genom att säga saker som att

Det är klart att jag kan ha andra erfarenheter med mig [som iransk kvinna] men jag tycker inte att vi ska fokusera för mycket på yttre egenskaper. Vi ska kunna sätta oss in i varandras liv tycker jag och känna solidaritet med varandra

så lyckas hon visa handen utan att faktiskt spela raskortet. Det gör det svårare för identitetsposörerna att hata henne - de är själva i 99 procent av fallen från Iran, och de vill inte i onödan devalvera sin egen woke-födslorätt. Dagostar kommer inte heller bli till husblatte, med mindre än att hon säger nedsättande-saker-om-IS-hustrur i paritet med typ Hanif Bali. Samtidigt lugnar Dagostars ton genomsnittliga trekvarts-shorts-gubbar - hon är nog bara en trevli' tjaj som skrattar åt skämt - och hon ger Alexander Bard noll skäl att börja skrika om Rosseau.

Kanske rider den här persiska kvinnan in på en normalfördelad dromedar-debatt. Kanske är den tvåpuckliga kamelen död - kanske finns det ett post polarisering. 

Kamelen (t.v.) är polariserad. Dromedaren (t.h.) normalfördelad.

Kanske kan folkförflyttningen och åsiktsförflyttning tillsammans mötas i en välordnad, skånsk glesbygdstjej med invandrarbakgrund. En som vill väl, inte vild väld. Här kan till och med Dagostars oslipade fumlighet spela henne i händerna - se, en tös av folket, en icke alls medietränad men välvillig aktör! Den tjajen kän män rösta peu även i Sjöbo.

***

Ja, kanske framförallt i Sjöbo. Men, det finns en andra ände av det dilemma som en folklig vänster står inför.

För, nog tjatat om att oluggna incels och mammaspojkgubbar kommer att drömma asexuella närhetsdrömmar om att en snäll Nooshi nooshi nooshi-noshar dem på magen. Dagostar vill ju vinna "både bruksarbetaren och hipstern", enligt DN, och hipsterns testosteronbortstötande skamporrs-laminat tränger hennes snälla ögon knappast igenom. (De undviker förövrigt i regel ögonkontakt.)

Ska (v) vinna de som bara läser på Flashback, så måste man bokstavera längre än KPLMRHBTQIA+-. Ja se, det mänskliga alfabete finns icke som förmår skriva en tjocksulad normcore-suröls-flanör på sin talgglänsande näsa. De som scrollar mer skärm än en sunkhaks-tant vid en Jack Vegas-maskin, de berörs ej längre av sedvanliga mänskliga emotioner. Dagostar kan icke tävla med internets alla gulliga kattvideos, och hennes subtila signaler kan icke konkurrera med det frenetiska kaoset i deras komplicerade, inre Norm Amplification by Really Cool Emission of Rightness-kammare. (Mer känt som NARCER, eller Narcissistisk Laser.)

And yet: Vad har en identitetslös identitetslooser att ta vägen? F! glömde välja ny partiledare efter att Kawesa gick på plankan på Bagarmossen T, och dessutom bryr sig ingen längre om huruvida det är potentiellt problematiskt att vilja stoppa gängvåldet. De värsta socialbaconstruktivisterna har trollats tillbaka till grisaknoar av Twitter-trollkarlar, och Rummet-tjejerna har inte bloggat sen 2014. Ingen vet längre skillnaden på ett hipsterskägg och ett MRM-skägg, och mången sökande själ har förresten råkat vandra vidare till tyngre droger via tantra eller meditation. Ironiskt nog står neo-hippien för en slags överbryggande funktion i kulturkriget, med sina förvirrande buddhistiska svastikor och egocentriska tankar om egots upplösning.

Så, min poäng: Dagostar kan troligen driva sitt parti mot en mer realistisk ontologi, tillbaka in mot en marxistisk analys - där ekonomiska faktorer har primat framför identitets-narcissismen - utan att förlora alltför mycket väljare. En frihetlig vänster saknas dessutom i det politiska landskapet, och kan man lämna Mao åtminstone på det idémässiga planet kan det mycket väl visa sig att man har råkat ta Krim-halvön utan något som helst motstånd.

***

Värre kan det bli att navigera in mot mitten sett till höger-vänster-skalan - kommer man för nära socialdemokraterna kan man lätt förgöras av deras osmotiska kraft. Dagostar vill äta på den vänstra flanken, inte lämna den öppen. Det är svårt att bli lika seriös som en sosse, och här gör Dagostars sympatiska men fumlande framtoning inget slott i Södermanland. Tack vare blobbfisken Löfvéns fullkomligt uppenbara inkompetens så kan Dagostar troligen framstå som en relativt sett Allvarligt Menad Teknokrat-Pragmatist för stunden, men om det konungsliga socialdemokratiska äpplet plötsligt kastas över till exempelvis Damberg, kommer vår gäri next door att stå sig fullkomligt slätt. Om Dagostar blir debattmosad av en teknokrate-mästare av högsta dan, så kan hon kyssa adjö till sin traditionella vänsterfantasi om nationell skattesats-bukkake.

Om sossarnas dick-pick är (l), i polyamorös konstellation med (c), och stalkad av borderline-diagnosticerade (mp) - då måste (v) akta sig för att titta rakt på den indirekta, muterade avkomma som är medusahuvudet SD+M+KD. Det gäller att hålla upp skölden som en spegel och endast interagera med reflektionen. Vänstern måste helt enkelt fortsätta att lyckas med den komplicerade etiska balansgången, som är att bedriva framgångsrik opposition i samverkan med det socialkonservativa blocket, aka. "rasisterna". 

Om någon kan ta detta arv vidare efter Sjöstedt är det rimligen Dagostar - vi har nämnt pragmatismen, men även det sympatiska utseendet som gör det lättare att tala i paradoxer utan att framstå som en cynisk hycklare. Oslipad och lite korkad inger på ett sätt mer förtroende än slug och förslagen. Och den första ordningens utilitaristiska utfall bör ju vara gott - att barn får mediciner &c. - även om olika meta-debackliga effekter kan komma att ifrågasättas av rasdysforiska medeklasstjejer i spetsfundiga t-shirts. (Normalisering av främlingsfientlighet och så vidare.)

***

Alla ideologier överlappar. Den rådande parlamentariska situationen selekterar rimligen för en partiledare som kan befolka överlappet mellan traditionell vänster och socialkonservativism. Och där finns mången god allmosa att utverka, för den som kan förhålla sig pragmatisk till sitt värv och till sitt nya, slemma sällskap. Svårigheten blir att göra det här acceptabelt för identitärerna, och att göra sig själv acceptabel för SDs riktiga kärnväljare i glesbygden. Spännvidden är i många avseenden väldigt stor, framförallt på den sk. GAL-TAN-dimensionen. Men är det någon som kan göra det, så är det Dagostar.

För visst såg ni det också? Till och med Agenda-Anders hopknycklade blue steel-ansikte mjuknade en smula när Nooshi stakade sig igenom intervjun i SVT härom veckan.

"Snäll och duktig" slår ann nånting i folksjälens banala Bamse-moral. Och den finns kvar där, under en tunn fernissa av internethat och sarkasm. Jag säger eder: Trollgubbarna kommer att smälta inför hennes ömhet, och hon kommer tåga gatan fram som ett barn, skyddad av sin oskuldsfulla godhet, och ingen kommer att lägga hand på henne. Den identitära vänstern kommer hitta tillbaka till humanismen - vi är alla människor - och den juvenila alt right-intelligentian kommer slappna av i axlarna och sluta försöka spela smarta.

Ett nytt, rent ljus kommer lägga sig över landet när de blåa våglängderna från våra massförströelsevapen äntligen falnar. Ingen kommer längre att skriva förment bitiga och lite överdrivet sexistiska politiska analyser. Det kommer att vara som att vakna ur en ond feberdröm.

Och nakna, sympatiska, rasifierade svenska flickor från Perstorp kommer att ta oss snällt och försiktigt i händerna, och leda oss igenom en gyllene port till en ny, trygg framtid. Där

Vi ska kunna sätta oss in i varandras liv tycker jag och känna solidaritet med varandra

Du?

Rekapitulation: Allting bärs upp av ett antagande. Liberalismens och kapitalismens antagande är Fri Vilja. Fri Vilja är ett löjligt koncept:

Den som förkastar Fri Vilja behöver emellertid icke förkasta Vilja. Ty vi vill saker. Bara det att vad vi vill, kan förklaras. Vad vi vill, har orsaker.

Människor är förutsägbara prediktionsmaskiner. Som jag berör i En slapp politisk-filosofisk essä så upplevs Viljan som Fri när vi inte vet dess orsaker. När Viljan har kända orsaker upplevs den emellertid som Ofri. Om det är reklam eller propaganda eller fattigdom som förklarar Viljan, så är den icke lika legitim som om den bara är sprungen ur Intet.

Stormens Utveckling och Liv Strömqvist kommer i senaste poddavsnittet in på den eviga porrdebatten. Argumenten lyder ju ungefär att 1). porrskadad sexualitet är dålig, eftersom det vi vill förklaras av porrkonsumtion; eller 2). allt vi vill är bra, eftersom det är det vi vill.

Antropofagi har tidigare dragit en lans till mainstreamporrens försvar. Jag argumenterar för att kapitalismen aggregerar preferenser - faktiska preferenser! - och att det är efterfrågan som styr porren. Mainstreamporr är därmed helt enkelt den porr som flest efterfrågar.

Men, efterfrågan är inte något helt fristående och naturgivet. Troligen kommer sexualiteten sträva ungefär åt samma håll i alla tider, men sexualbeteende-memes och -normer kommer spridas i befolkningen precis som andra memes och normer. Vi måste troligen ändå erkänna en växelverkan mellan efterfrågan och utbud. Man vet inte att man gillar bukkake-porr förens man ser det, liksom. (Obs, just bukkake-memen verkar enligt Wikiperdia ha selekterats för pga. cencur-regler som förbjuder japansk porr att avbilda penetration. Så det finns fler cultural evolution-selektionstryck än bara mänskliga sexuella preferenser.)

Så, frågan om varför "vi" konvergerar kring en viss mainstream-porr ... är kanske fel. Vi gör nog inte det. Det finns utrymme för väldigt många olika genrer på internet, gubevars. (Random relaterat lästips: A Girl Corrupted by the Internet is the Summoned Hero!? av Elizier Yudkowsky.) I den stora norm/memes-selektionen kanske Den Inre Mänskliga Preferensen ändå ÄR den starkaste signalen. Vem vet.

Floden meandrar sig och bildar korvsjöar. Detta är känt. Men riktningen är, egentligen, given.

***

Anyhow. I vår tid och zeitgeist är det ganska lätt att komma till slutsatsen att alla ska få göra vad de vill, så länge de inte skadar andra. Det är själva grundbulten i liberal kapitalistisk demokrati. Ideologin, ekonomin, och politiken bygger på denna strävan. Och den funkar ganska bra. Även om det kan bli svårare att legitimera systemet när vi får en allt tydligare uppfattning om vilka de exakta orsakerna till vår Vilja faktiskt är.

Finns det då någon Absolut Sanning i den här etiken? Finns det någon metafysisk tolkning som ger Vilja-paradigmet företräde framför vilket som helst annat moraliskt system?

Ledande fråga. Svaret är visserligen "ingen aning", men det finns en tråd att nysta i.

De flesta av oss är troligen konstruktivister, meta-etiskt sett. Vi betraktar mänsklig moral som någonting som uppstår i interaktion mellan människor. Vi är alltså i grund och botten nihilister - det finns inte egentligen något rätt och fel, bara överenskommelser om rätt och fel.

Men, en ogirig konstruktivist tenderar att ändå vända sig mot kulturrelativism och säga "äh fan jag tror ändå att flickor har det bättre i Norge än i Afghanistan". Hur kan man säga så, när man inte har någonting att stå på? (Det är visserligen deskriptivt, men underförstått i sammanhanget att det är bättre att flickor har det bättre.)

Det finns ett axiom, som kanske ofta är dolt, som är att medvetna system (företrädelsevis människor och vissa djur) ska frodas. Detta är en slags måttstock för de konstruerade moralsystemen. Även om Indiens kastsystem är moraliska i sig själva, givet den egna konstruerade moralen, så kan vi misstänka att många individer har det sämre i detta utförande av samhällelig koordinering, än i vissa andra utföranden.

Sam Harris är förmodligen den publika intellektuellt som mest famously tar det här längst. Han är att betrakta som en meta-etisk realist. Han grundar sin moral i följande utpressning av åhöraren:

Tänk dig den värsta tänkbara världen, där flest lider värst, och tänk dig den bästa tänkbara världen, den flest har den bäst, och notera att du tycker att det ena alternativet är bättre än det andra. Från den utgångspunkten är det sedan en fråga om att placera sig så nära det bästa alternativet som möjligt, och så långt bort ifrån det andra alternativet som möjligt.

Ungefär så säger Harris. Givetvis fuskar han när han beskriver "värst" och "bäst" - normativa utsagor - men det är ändå ett pedagogiskt exempel. Många människor är ense om  att det är önskvärt att så få som möjligt lider. Låtom oss kalla det utilitarism. (Jämför med deontologi.)

I den mån det här är ett axiom, så är det så klart ändå konstruktivistiskt. Rent metaetiskt tror vi inte att moral finns på något absolut sätt. Det är bara det att utilitarism ger oss en så himla bra minsta gemensam nämnare. Det är liksom det mest grundläggande konstruktet.

***

Och det är så vi kommer till Hoffman och The Case Against Reality, eller i alla fall låter oss inspireras av honom. Hoffmans ansats är att skala bort all verklighet - göra en djup poäng av tinget-i-sig/tinget-för-oss - och försöka bygga en metafysik utifrån antagandet att det finns Medvetanden som interagerar i nätverk. Givet att vi tar till oss denna ontologi, så är det enda grundläggande i verkligheten just den subjektiva upplevelsen hos medvetna system. Att då betrakta medvetandets upplevelse som axiomatisk i ett metaetiskt perspektiv, känns osedvanligt realistiskt - vi/Hoffman har ju just sopat undan ALLA ANDRA SORTERS REALISM!

***

Hade jag haft tid och lust hade jag försökt förklara vad jag menar. Nu låter jag den här flaskposten segla ut över internets svarta hav. En dag kanske en annan själ, med samma exformation, kan hitta mitt meddelande och förstå det. Det kanske inte är du, eller du, eller du, eller du...

men kanske 

Du

Den som är i huset

Jag älskar verkligen den som är i det här huset. ÄLSKAR! 

Älskar-älskar-älskar, den som är i mitt hus.

Jag vill verkligen rå om den! Mysa med den! Prutt-prutt-prutt på magen, åh gulle gull!

Den som är i huset ska verkligen skämmas bort. Den ska få mat varje dag och den ska få värme från min egen kropp.

Idag är den som är i huset en liten, liten unge, som jag pysslar om och matar från min kräva. Vi gulle-gullar och jag värmer den lite.

Sen lämnar jag huset lite. Jag ska jobba. Det är en vanlig arbetsdag. Jag tar mig till kontoret och gör det vanliga. Sen tar jag mig hem.

När jag är hemma är den som är i huset så gullig, så gullig. ÅH! som jag älskar den som är i huset! Det är en liten, liten unge. Jag matar och pysslar och värmer och så är det äntligen natt.

***

Jag vaknar och den som är i huset vaknar också. Vi myser och gosar och pruttar på magen och matar lite och så ska jag till jobbet.

Det är en vanlig dag och ingenting att säga mer. Sen tar jag mig hem.

Utanför på bänken sitter det en stor svart man och röker och onanerar. Krax krax!

Hemma är det varmt och gott. Jag matar den som är i huset och vi skrattar och vi busar. Den som är i huset är så gullig, så söt! Jag ÄLSKAR den!

Vi har en finfin eftermiddag-kväll. Vi bakar muffins och rår om oss. När den som är i huset sover kan jag göra lite fint och diska upp. Sen somnar jag också.

***

Jag vaknar av att solen skiner in på oss. Fönstret är lite smutsigt, och det blir fina skuggor. Den stora svarta mannen står där utanför och tittar in på oss. Jag ordnar frukost.

Vi morgonmyser och vi morgongosar, den som är i huset och jag. Sen tar jag mig iväg till jobbet igen.

Ännu en vanligt dag, förutom då att Linus spiller oljigt slem på skjortan och vi skrattar allihop. Haha! Sen bär det hemåt.

Utanför huset är en liten, liten unge på marken. Jag går in.

Hemma är den som är i huset en stor svart man som röker. ÅH som jag älskar den som är i huset! Jag matar den och värmer den och gullar med den.

Den som är i huset är så söt. Jag pruttar den på magen. Vi lagar sushi och vi plockar undan lite. Sen sover vi.

***

När jag vaknar sover den som är i huset. Det ligger fimpar överallt och alla skåp och lådor har den rivit ut. Jag plockar undan. Den som är i huset är så fin, så söt!

När jag går ut så är en liten, liten unge på marken. Den ligger mera stilla nu. Krax... krax... 

Jag tar mig vidare till jobbet. Linus är sjuk idag och alla jobbar på som vanligt.

Väl hemma vid huset igen är lilla, lilla ungen utanför helt stilla. Den som är i huset sitter i vår soffa och röker. Jag matar den och putsar den och värmer den med kroppen. Den som är i huset är så fin, så go, så gulle-gullig! Jag ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR den som är i huset!

Jag rår om den, pysslar och myser. Den röker och stökar. Sen somnar vi.

Granska ganska Nya Sanningar, del 2/∞

(Del 1.)

Det klagas och klagas på våldspyramiden. Kolla på den för fan!

Tanken bakom modellen är antingen att a) slapp vardagssexism i någon mening legitimerar och därmed indirekt orsakar grövre övergrepp såsom våldtäkt och mord, eller b) att slapp vardagssexism och grövre övergrepp såsom våldtäkt och mord är uttryck för samma "latenta variabel", dvs. patriarkatet.

En veklagan i sammanhanget är att det är en liten och specifik grupp (av män), som begår de grova brotten. Det är alltså inte så att "man" är en tillräckligt specifik riskfaktor för att förklara grova våldsbrott. Istället är det, typ, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som verkar slå igenom hårt, liksom - källa: gissning - mental ohälsa av olika grad. Under en period skojades det om memet "inte alla män", men i sak var det givetvis korrekt. Liksom att det var korrekt att undvika läskiga män i läskiga situationer. "Generellt sett är generaliseringar praktiska."

***

Det klagas och klagas på invandrare.

Förnedringsrån är vidrigt. Det verkar vara vanligare nu än förr, men vem vet. Chinese cardiologists, liksom. Kyrkogårdsförnedringstortyren är hur som helst, enligt ett visst narrativ, den självklara toppen på ett "isberg" - vilket var det ord som Hanif Bali tillgrep i ett God Ton-avsnitt nyligen.

Metaforen kanske inte är så välfunnen, även givet att en håller med Bali. Vi pratar inte om den lilla synliga toppen av ett stort osynligt problem, utan, tror jag, det mest extrema fallet i en bredare, känd klass av fenomen. Låt oss alltså översätta isberget till en pyramid. En liten behändig våldspyramid.

Enligt denna våldspyramid har en okontrollerad asylinvandring och vek inställning till integration, lett till att en stor grupp människor med invandrarbakgrund nu dväljs i vårt samhälle. Dessa individer ackumulerar och kapitaliserar på ett betydande våldskapital.

Det är lätt att hålla med om empirin. Asylinvandringen - i kombination med bl.a. narkotikapolitiken, kanske - verkar ha lett till att massor med människor med invandrarbakgrund langar droger öppet på ditt lokala centrumtorg; skjuter varandra på din lokala lekplats; buskör stulna moppar på din lokala cykelväg; och bränner bilar på din lokala parkeringsplats. Våldsamma barn med beknarväska verkar plötsligt kunna förnedra poliskonstaplar utan vidare repressalier, och kriminalvården är nu fullare än en finsk alkis (men vägrar mäta etnicitet).

Dessutom har ungdomsrånen ökat (men kanske inte jämfört med 90-talet), och av nyhetsrapporteringen att döma blivit grövre (men kanske inte jämfört med vikingatiden). Den bild som Bali företräder är att unga killar med invandrarbakgrund förnedringsrånar unga killar med svennebakgrund, och här är kyrkogårdstortyren helt enkelt den slutliga bevisningen som stänger fallet en gång för alla.

***

Vinkeln här är givetvis: 

Varför ska vi riva en våldspyramid bara för att resa en annan?

Varför ska kyrkogårdstortyren ses som ett extremt fall av fenomenet "invandrare begår våldsbrott", istället för ett fall av att "två jävligt fuckade individer begår våldsbrott"? Om vi samtidigt menar att det är lugnt att snärta jäntor i arslet, utan att endorsa Hagamannen.

Det kan ju vara så att vi bör hålla dessa två tillsynes inkonsekventa uppfattningar, samtidigt. Men i så fall behöver vi argumentera för varför vi gör det.

Vänstern har många skygglappar. Det är en van manöver att sopa målkonflikterna under mattan. Man kan inte se någon motsättning mellan en universell och generös välfärdsregim; en arbetsmarknad präglad av högkvalificerade jobb, och där löner sätts enligt den svenska modellen; och en omfattande asylinvandring som selekterar för resurssvaga och lågkvalificerade individer. Men, det betyder inte att högern därför har en motsvarande rätt att göra förhastade antaganden.

***

Jag skrev ovan:

Tanken bakom modellen är antingen att a) slapp vardagssexism i någon mening legitimerar och därmed indirekt orsakar grövre övergrepp såsom våldtäkt och mord, eller b) att slapp vardagssexism och grövre övergrepp såsom våldtäkt och mord är uttryck för samma "latenta variabel", dvs. patriarkatet.

Detta för att tolka modellen välvilligt, och inte argumentera mot en halmgubbe. Även om vi noterar att det är en specifik och ganska väl avgränsad grupp av män som begår grova våldsdåd, så betyder det ju inte att de i sin tur inte påverkas av samhällets normer eller incitament i övrigt. Hela tanken om en högre uppklarandegrad (otroligt viktigt i avskräckande syfte) och strängare straff (viktigt i inkapaciterande syfte) bygger på att individer, även sinnessjukt vidriga sådana, reagerar på incitament. Detta bör givetvis även gälla incitament i form av normer.

Faktum är att ett problem med omfattande asylinvandring och segregation är just att bulla normer får möjlighet att etablera sig i parallella samhällen inom Sverige. Jag skrev som sagt:

Det är ju mycket riktigt svårt att kontrollera antisociala tonåringar o unga vuxna även som förälder, även om man är välfungerande. Tänker på bekanta som levt grovt kriminella livsstilar trots välfungerande hem.

Problemet är väl att förortssubkulturen blir så omfattande och allenarådande att den styr jättemånga ungdomar i en extremt antisocial riktning. Säkert ett flertal föräldrar som INTE är välfungerande eller ansvarstagande, men oavsett vad så är det inte svårt att se hur svårt det är att som förälder påverka barnen om de i övrigt växer upp i en whack kultur. Det är beteendegenetikens lagar och inget annat; föräldrarnas i flytande ca 0, genetikens ca 50%, och övriga miljöfaktorer (kultur, normer, miljögifter, utbildningssystem etcetera) ca 50% av livsutfallet.

Problemet är att vi har ett jävligt segregerat samhälle med en blomstrande svart narkotikaekonomi som ger ekonomiska drivkrafter som flyttar ut alla marginalfenomen-människor [tillägg - här menar jag människor som ligger nära en tipping point mellan att balla ur och att inte göra det] ur socialiteten till antisocialiteten. Politics is downstream to culture sägs det ju, men culture är downstream to ekonomics, vill jag mena. (Ex post-rationaliseringar är våra värderingar...)

Klart att inavel, hederskultur, och islamism matar in i en kreolgryta av gangsterkultur, men jag tror det är narkotikaekonomin som gör det stabilt. Som gör det stabilt och attraktivt att skita i samhället. Som gör det möjligt att kapitalisera på ”antisociala förmågor”, dvs. förmågan att bruka våld eller på olika sätt vara en framgångsrik brottsling tillika ett as.

Så provajdar låtsasakademien en postkolonial överbyggnad för alla som vill rationalisera gangster-förortssubkulturen och göra det moraliskt försvarbart att råna barn och skjuta människor och spränga näringsidkare.

Legalize it jah bless!

Och det står jag för. Diskussionen om beteendegenetik i nämnda God Ton-avsnitt blir därför konstig i mina öron. Möjligen hänger jag inte med på exakt vilken forskning av Amir Sariaslan som åsyftas, men som jag känner beteendegenetiken brukar man mena på att ca 50 procent av mänskligt beteende styrs av gener, medan ca 50 procent styrs av miljöfaktorer utöver föräldraskap. Här verkar just kulturen vara en viktig faktor, vilket i segregationsdebatten innebär förorts-subkulturen som jag refererar till ovan.

Om bulla normer i form av gangsterkultur kan leda till bulla beteenden, så borde bulla normer i form av sexism kunna leda till bulla beteenden. Utfallet kommer att variera i befolkningen, och inte alla kommer att begå de grövsta brotten, men vissa kommer att göra det. Det är viktigt att flytta bort hela befolkningar från suboptimala, etiska nash-ekvilibrium - eller så är det inte det.

***

Epistemisk status i detta inlägg: Extremt spekulativ. Magkänslan säger mig att förnedringsrånen är toppen på en våldspyramid, medan de sexistiska skämten inte är basen i en annan. Om magkänslan har rätt - var har då mitt resonemang fel? Jag emottar gärna synpunkter och reflektioner härvidlag.

Äta glass, del 2

(Äta glass, del 1.)

Jag ringer mina bröder och säger att jag hörde en woke ass social rättvisekrigare påskina att muslimsk slöja inte är tecken på hederskultur eftersom det är en religiös symbol och inte en kulturell dito.

Trots att slöjan bokstavligen syftar till att täcka kvinnans kropp och dölja kvinnans kropp och skydda kvinnans kropp från blickar.

Trots att slöjan är hänglåset på din cykel, staketet runt din trädgård, den skottsäkra västen om din bröstkorg. Kodlåset på det kassavalv där du stashar ditt sexuella kapital i form av en syster eller dotter eller hustru.

Ändå symboliserar slöjan ingenting annat än tron.

Jag ringer mina bröder och säger att jag hört allmänheten i allmänhet tycka att man inte ska bränna kORANEN, eftersom den i det sammanhanget inte främst är en religiös utan kulturell symbol, och att brännandet av denna litteratur är en skymf av en grupp människor, alltså en skymf av deras symbol, alltså en symbolisk skymf mot dem, mot deras kultur. Att "att bränna kORANEN" inte är religionskritik, utan kulturrasism.

Att kORANEN således inte är en religiös men en kulturell symbol, tvingas jag slutleda.

Jag whatsapp-videosamtalar mina alt-right-bröder och säger att det föreligger en inkongruens i det offentliga samtalet och jag förutsätter att regeringen och DO och kungahuset och Svenska Akademien och allmogen och grötrimmarna och trafikpoliserna och INTE MINST MINA JÄVLA BRÖDER ska agera skyndsamt, för att räta ut den ifrågavarande frågan ifråga.

Jag ringer mina bröder och tillägger att alla som vill ha hög migration borde vara för ett slöjförbud, för att alla key hole-solutions, för att tala med Bryan Caplans Open Borders, borde vara välkomna i syfte att legitimera vridandet av kranen på vilken det står "folkförflyttning" till max. Motherfuckers.

Jag ringer mina bröder och säger: Det hände en så sjuk sak ikväll. Jag kom på tunnelbanebanan och fick syn på en väldigt misstänkt individ. Han hade helt vanligt svennedress och tilltvingat stursk uppsyn och alt-right-poddlyssnings-iPhone-lurar i sina lortiga öronmusslor och Alexander Bard skrek sin smutsiga litania rakt ut ur hans skräckslagna islamofobögon.

Jag ringer mina bröder och säger: Det tog bråkdelen av en sekund innan jag insåg att det var min spegelbild.

(Relaterat: Rulla din slöja och rök den; slöj- och tiggeriförbud; Haider & Harris)