Antropofagi

tisdag 12 augusti 2014

Olycksoffer i ledigt kortärmat

Ni ungdomar vet så klart ingenting om detta, men en gång i tiden fanns det en genre som kallades för underground rap. Det var mad skillz som gällde bakom micken, slagfärdigheterna (på den tiden kallade "punchlines") haglade, och hela låtar kunde bygga på temat "jag är bäst". Att dissa en imaginär motståndare, ofta refererad till som "you"/"du" (ej att förväxla med lyssnaren), var också vanligt.

En av ekvilibristerna som tidigt bemästrade denna sköna konst var Kashal-Tee. (Att ha ett artistnamn som samtidigt är en ordlek är för övrigt signifikant för rappare från den här perioden.) Mannen har slängt ur sig rader såsom

fuck what you he(a)rd, like a lonely shepherd


don't mistake this for a salon, just cause MC:s be dying here/hair


Bålsta-bon Kashal-Tee slog aldrig riktigt igenom, trots respekterade framträdande på t.ex. Cunninlynguists 616 Rewind, och samarbete med legendaren Masta Ace.
[Uppdatering: Här var tidigare en låt inbäddad. Innan Grooveshark släcktes ned.]
616 Rewind by CunninLynguists on Grooveshark

Istället för att putsa platinum-placksen hemma i borgen jobbar punchline-fabriken nuförtiden nattpass i en telefonväxel. Sedan skoltiden på Sigtuna, som förutom inavlade adelsmän också tvingas släppa in några locals, har Kashal-Tee burit fattigdomskorset. I följande intervju får vi höra rappares egen berättelse:

Gatuslang, avsnitt 1 - Samuel Gezelius äks Kashal-Tee

Ett helt normalt litet människoöde. De äro naturligtvis tusenden, men en blir lika nedslagen för det. Att Kashal-Tee hyser en ack så liten smula missunnsamhet mot de mer framgångsrika i gemet kommer sig naturligtvis inte bara ur den egenupplevda knappheten, utan bör också ha att göra med hiphopens komplicerade förhållande med sell out-begreppet, hiphopens egen jantelag. Icke desto mindre tycker jag mig höra spår av lite PBS (som jag skrivit om förut), dvs. prestationsbaserad självkänsla. Som, pga. omständigheterna, inte är på topp.

Är Kashal-Tee ironiskt nog en casualty i konsumismens krig mot vår självkänsla?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar