Amnesti

Uniformerade personer börjar få dåligt rykte. Du må vara polis eller ordningsvakt, men att iklädd uniform ge sig på barn ser riktigt illa ut. Medan väktare i Malmö dunkar 9-åringars huvuden i marken, skjuter poliser ihjäl 12-åringar i USA. Låt oss ändå, för artighetens skull, försöka sätta oss in i den uniformerades perspektiv. Låt oss ta hjälp av This American Life-podden:

Hela historien om polismästaren i Milwaukee är bara befängd. Varför? Jo, för att det framstår som en sådan unicitet att en polischef försöker få sina underhuggare att göra sitt jobb. Är poliser små, små barn? Måste vi berömma dem och klappa dem på huvudet varje gång de händelsevis får för sig att duka av bordet eller plocka undan sina leksaker?

Samma sak gäller svensk polis. Back-tracka Antropofagi-etiketten "ordningsmakten" en smula för att få facts på hur lite vettigt (och mycket ovettigt) polisen egentligen gör om dagarna. När de väl gör sitt jobb, eller snarare försöker få andra att göra deras jobb åt dem genom att informera allmänheten om att man kan låsa dörren – då är det stoff gott nog för en nyhetsartikel som hyllar polisen. (Fan, min lokaltidning finns visst inte på internetz. Tro mig på mitt länklösa ord.)

Det finns ingen grupp i samhället som vi är så löjeväckande förlåtande mot. Varje gång polisen mördar barn finns det förmildrande omständigheter, varje gång de sitter på sitt lata arsle i 20 år finns det strukturella förklaringar. Okej men fixa strukturerna då, era jävlar. Eller lämna in era vapen och brickor på direkten. Härmed utfärdar Antropofagi en amnesti gällande poliser som avsäger sig sin rätt att bruka våld och uppbära lön. Men en sanningskommission ska inrättas, som ska vända på varenda sten och blottlägga varenda människorättsvidrig handling som begåtts.