En diskussion med en folkpartist angående socialistens kontra liberalens syn på identitet fick sin logiska upplösning först dagen därpå. I introduktionen till Concerning Violence (Om våld), som bygger på Fanons Jordens fördömda (tidigare diskuterad här, här, här, och här), tolkas Fanon av Cayatri Chakravorty Spivak som följer:
"As we watch the film today, Concerning Violence, we remember this in the freedom fighters invocation of the named states of Mozambique and Angola – borders established by the imperialists. Fanon's lesson was that you use what the masters have developed and turn it around in the interests of those who have been enslaved of colonized."
I detta fall rör det som om nationalism som en positiv kraft, men tankesättet är tillämpligt även angående den lite lökiga svenska debatten om "identitetspolitik". I diskussionen med folkpartisten kom det att handla om relevansen av gruppidentitet i förhållande till HBTQ-rörelsen – folkpartisten förnekade det rimliga i att över huvudtaget diskutera någon som helst grupp, och betonade istället den individuella identitetens komplexitet.
Antropofagis ståndpunkt är att varje gruppering är godtycklig, men ej irrelevant – sker förtrycket exempelvis utifrån parametrarna sexualitet och könsidentitet, då är dessa parametrar relevanta i (den nödvändiga) organiseringen av en motståndsrörelse. Därmed kan gruppidentitet vara positiv, även om grupperingen följer förtryckarens logik.
(Diskussionen är närliggande denna och denna.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar