Cirkelslutning. För nu är vi där igen.
What does that mean, that boy needs better some psycosomatics.
***
"Häromdagen var jag på en fest där jag hamnade i en diskussion med en genusvetare. Jag anförde att klassamhället naturligtvis kan vara – och är – rasifierat och könat, men att 'klass' alltid är den grundläggande analytiska kategorin. Genusvetare höjde sitt dömande finger, spände ögonen i mig och väste: 'Reduktionist!' Jag blev glad, eftersom det fick mig att känna mig som en intellektuell person. Sen spårade jag ur och började argumentera för att skåningar är en förtryckt minoritet inom det svenska kolonialväldet."
För att helga denna tradition av att vara sådär härligt självbiografisk, vill jag nu berätta lite om en incident som inträffade mycket nyligen på Antropofagis arbetsplats. En liten metodlunch om...
Intersektionalitet. Det är det som numera gäller. Jämställdhet är passé.
Ska en tro nån gammal Lilla Drevet-prata är det samhällsvetarklassens strategi för att profilera sig, exkludera andra, och höja värdet på sina egna (i själva verket värdelösa) utbildningar. Jämställdhet är för lätt. Vem som helst fattar. I alla fall i banal bemärkelse. Att män och kvinnor bör vara jämlika, och att de i dag enligt vissa parametrar inte är det.
Intersektionalitet, on the other hand, fattar fan ingen. Bara det att samhällsvetarkastet är nervösa nog att inte erkänna det.
***
Efter att ha läst lite LessWrong är Antropofagis perception närmast förgiftad. När jag idag satt på ett lunchmöte om just intersektionalitet, så regnade det semantic stop signs, (say not) "complexity", och curiosity stoppers omkring mig. Bara det att jag (kanske) var den enda som kunde se det. Grumligt tänkande. Det ösregnade den skiten.
Det pratades om att göra intersektionella analyserer. Men ingen kunde berätta, eller ville berätta, hur man gör. Det pratades om att andra aktörer inte kan genomföra intersektionella insatser. Men ingen kunde förklara vad en sådan insats hade kunnat bestå i. Det pratades om att det finns gott om konkreta exempel. Men ingen kunde nämna något.
Det är givetvis en viss nivå av corporate bullshit, karriär-strategiskt fulspel och social konformism i verket vid ett sådant här tillfälle. Det måste en räkna med. Emellertid måste en ändå tillslut ställa frågan: "Hur hade en sådan analys sett ut?" "Hur definierar vi intersektionalitet?" Detta med risk att framstå som passivt aggressivt, eftersom frågor som ingen har svar på kan väcka obehag.
Några frågor ställdes ändå, av mig och enstaka andra personer. Antal svar: Exakt noll. Mängd dålig stämning: Ej försumbar. Elefanter i rummet: En jävligt sprudlande, tutande och lerbadande fet jävla snabelkossa, som någon hade sprayat orden "ingen vet egentligen vad intersektionalitet är eller vad det tillför" på i neonfärg.
Lunchmötet är bara kulmen på en längre tids frustration, bör tilläggas. Undertecknad har haft den tvivelaktiga äran att arbeta med en specialist på ämnet intersektionalitet. Undertecknad har också vid upprepade tillfällen, muntligen och skriftligen, bett om en definition på begreppet. Undertecknad kan underteckna ett papper, ett jävla heligt dokument skrivet i bebisblod, på att ingen sådan definition levererats.
Nämnde jag att elefanten i rummet hade bjällror i betarna? Det var ändå ingenting mot trumpeten den hade uppkörd i röven. Och alla fötterna? Jepp, du gissade det. Hade trampat rakt igenom skinnet på en baskagge.
***
Nämen, alltså. Såhär skrivs på Wiki:
"Intersektionalitet kan fungera som hjälpmedel eller begrepp, som inte strävar efter att rangordna identitetskonstruktioner utan efter att synliggöra hur olika maktordningar är sammanflätade på olika nivåer, såsom det politiska, det representationella, eller det strukturella.[4] Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningen om identitetskategorier som kön/genus, sexualitet, ålder, klass, funktionalitet och etnicitet.[5] Genom att hävda att det finns flera maktordningar som är beroende av varandra öppnar ett intersektionellt perspektiv för att upplösa gränser mellan olika sociala kategorier för att rikta uppmärksamheten på hur de samverkar.
En intersektionell analys bygger på postmodern feministisk teori, queerteori, postkolonial teori och black feminism. Syftet är inte att enbart synliggöra hur avvikande, underordnade eller exkluderade identiteter (till exempel ”rasifierade”, ”homosexualitet” eller ”arbetarklass”) produceras i dessa skärningspunkter, utan att uppmärksamma t.ex. ”vithet”, ”heterosexualitet” eller ”överklass” som identitetskategorier.[4]
Exempelvis ses kvinnor aldrig enbart som kvinnor eftersom könsmaktsordningen (likt etnicitet, sexualitet eller klasstillhörighet) som separat frågeställning ger en otillräcklig helhetsbild för att förklara hur ojämlikhet uppstår och hur makt utövas. Maktordningar kan inte rangordnas, ingen maktordning står över någon annan och det finns maktordningar inom varje maktordning. Klassförtrycket ses alltså inte som viktigare eller mer grundläggande än könsförtryck eller rasism. Flera aspekter, som kön, etnicitet, religion, ålder, klass och sexuell läggning spelar alla in i bestämmandet av en individs identitet och dess villkor.[6]"
En intersektionell analys bygger på postmodern feministisk teori, queerteori, postkolonial teori och black feminism. Syftet är inte att enbart synliggöra hur avvikande, underordnade eller exkluderade identiteter (till exempel ”rasifierade”, ”homosexualitet” eller ”arbetarklass”) produceras i dessa skärningspunkter, utan att uppmärksamma t.ex. ”vithet”, ”heterosexualitet” eller ”överklass” som identitetskategorier.[4]
Exempelvis ses kvinnor aldrig enbart som kvinnor eftersom könsmaktsordningen (likt etnicitet, sexualitet eller klasstillhörighet) som separat frågeställning ger en otillräcklig helhetsbild för att förklara hur ojämlikhet uppstår och hur makt utövas. Maktordningar kan inte rangordnas, ingen maktordning står över någon annan och det finns maktordningar inom varje maktordning. Klassförtrycket ses alltså inte som viktigare eller mer grundläggande än könsförtryck eller rasism. Flera aspekter, som kön, etnicitet, religion, ålder, klass och sexuell läggning spelar alla in i bestämmandet av en individs identitet och dess villkor.[6]"
Jag ser vad problemet är här. Intersektionalitet är en teoribildning som har glömt vad poängen är med teoribildningar. En modell som glömt varför man modellerar.
Det finns ett territorium, och vi vill ha en karta. (LessWrong, Map and territory. Antropofagi, Vetenskapsteoretiskt manifest.) Interserktionalitet, tho, försöker vara territoriet. Eller, exakt lika komplex som territoriet.
Intersektionalitet förenklar ingenting för oss. Den intersektionella teorin, vag och osammanhängande som den är, vill inkludera så mycket som möjligt. Men då är verkligheten faktiskt bättre. För verkligheten är 1:1. Teorins själva syfte är att inte vara 1:1, utan att ge oss en övergripande förståelse. Teorin ska givetvis stämma med 1:1-verkligheten. Men den ska inte inkludera all information, som verkligheten inkluderar. För då gör den ingenting för oss. Den hjälper oss inte att hantera informationen överhuvudtaget. Den reducerar ingenting.
(Jag är väl reduktionist ändå, som anklagelsen en gång löd. I bemärkelsen att jag erkänner att jag inte är Gud och således inte kan erfara hela världsaltet på samma gång.)
(Jag är väl reduktionist ändå, som anklagelsen en gång löd. I bemärkelsen att jag erkänner att jag inte är Gud och således inte kan erfara hela världsaltet på samma gång.)
Och vet ni vad? Jag anklagar inte ens den intersektionella teorin för att inte vara falsifierbar. För jag inser att det inte behöver vara grejen med den här typen av avsett förståelsehöjande teoribildningar. Liksom, Foucault ger mig skitmycket. Perspektiv på världen, på maktrelationer, på sociala konstruktioner, institutioner, normer. Allt det där. Men intersektionalitet adderar ingenting överhuvudtaget i det avseendet heller. Intersektionalitet konstaterar bara vad vi alla vet: Ja, det finns rasism, sexism, funktionsnormativitet, etcetera in absurdum. Men verkligheten är en oändligt komplicerad väv av relationer och specifika instanser av fenomen. Vi väljer bara att klumpa ihop och förenkla ibland, för att kunna diskutera en bit av verkligheten utan att behöva redogöra för hela skiten i detalj. (Varje enskild instans av fenomenet "rasism" är i banal bemärkelse unik. Men vi vill kunna lyfta blicken från det enskilda, och prata om det generella, om "rasism" som makrofenomen. Innit.)
***
Sa jag att "klass" är den grundläggande analytiska kategorin? Det står jag fan fast vid.
"Klass" är givetvis inte en 1:1-modell heller. Det är inte syftet. Klass-begreppet är del av en teori som hjälper oss att analysera verkligheten - verkliga maktrelationer mellan verkliga individer. Analysen faller samman under sin egen oändliga detaljrikedom om den försöker bredda sig till att inkludera samtliga andra parametrar i universum.
Intersektionalitet är högerns feminism. För att den dränker "klass" i ett hav av andra aspekter.
Och, framförallt, så gömmer intersektionaliteten det faktum som en klassmedveten analys aldrig kan blunda för:
Det spelar ingen roll om vi identifierar exakt vem som förlorar i systemet. Det viktiga är att någon förlorar. Ett ojämlikt system med perfekt social rörlighet är fortfarande ett ojämlikt system.
"Begreppet intersektionalitet /.../ är egentligen bara en slöja som höger-feminister slänger över klassbegreppet /.../
/.../ genom att rabbla alla diskrimineringsgrunder och marginaliserade grupper man kommer på, blundar man för det faktum att det är ojämlikhet som är den egentliga intersektionella variabeln. Vilka grupper som missgynnas i ett system är en sekundär fråga. Den primära är om systemet är uppbyggt så att någon måste missgynnas.
När det finns bostadsbrist finns det rum för irrelevanta (xenofoba) preferenser att slå igenom; då uppkommer diskriminering på bostadsmarknaden. När det finns hög arbetslöshet, samma sak på arbetsmarknaden. Det är alltid bakomliggande struktur som dikterar hur rasism eller sexism kommer att slå.
Det var inte Michelle Obama som släppte in kvinnor på arbetsmarknaden. Det var det plötsliga strukturförändring som Första Världskriget innebar. Dvs. att alla män dog eller gick i krig, samtidigt som industrin skrek efter arbetskraft, bl.a. för att tillverka ammunition. Så fick kvinnorna jobb.
Gå ner sig i det variabelträsk som stavas intersektionalitet, det kan undvikas genom den spång eller brygga som kallas materialistisk, marxistisk analys. Det är ojämlikhet som är den materiella variabeln. Resursfördelning. Det övriga är överbyggnad.
Detta fattade de vita arbetarklasskvinnorna, såtillvida att de inte lät sig luras av högerfeministen Hillary. Vad de kanske inte fattade var att de typ orsakade domedagen för alla människor på jorden."
/.../ genom att rabbla alla diskrimineringsgrunder och marginaliserade grupper man kommer på, blundar man för det faktum att det är ojämlikhet som är den egentliga intersektionella variabeln. Vilka grupper som missgynnas i ett system är en sekundär fråga. Den primära är om systemet är uppbyggt så att någon måste missgynnas.
När det finns bostadsbrist finns det rum för irrelevanta (xenofoba) preferenser att slå igenom; då uppkommer diskriminering på bostadsmarknaden. När det finns hög arbetslöshet, samma sak på arbetsmarknaden. Det är alltid bakomliggande struktur som dikterar hur rasism eller sexism kommer att slå.
Det var inte Michelle Obama som släppte in kvinnor på arbetsmarknaden. Det var det plötsliga strukturförändring som Första Världskriget innebar. Dvs. att alla män dog eller gick i krig, samtidigt som industrin skrek efter arbetskraft, bl.a. för att tillverka ammunition. Så fick kvinnorna jobb.
Gå ner sig i det variabelträsk som stavas intersektionalitet, det kan undvikas genom den spång eller brygga som kallas materialistisk, marxistisk analys. Det är ojämlikhet som är den materiella variabeln. Resursfördelning. Det övriga är överbyggnad.
Detta fattade de vita arbetarklasskvinnorna, såtillvida att de inte lät sig luras av högerfeministen Hillary. Vad de kanske inte fattade var att de typ orsakade domedagen för alla människor på jorden."
Kort sagt: Vi kan eliminera rasism, sexism, och funktionsnormativism. Så länge vi har en faktisk materiell orättvisa kommer den dock alltid vara distribuerat på ett eller annat sätt. Om något kanske rasismen, sexismen och funktionsnormativismen är ett (pissigt) sätt för oss att förhålla oss till den befintliga orättvisan och dess nuvarande distribution.
Som jag har sagt förut "så är det tydligt att någon alltid måste vara förlorare. Även om patriarkatet mot all förmodan skulle ge upp, om den strukturella rasismen skulle tappa fotfäste en smula, så har vi ändå en grupp på bottnen. Som vi tillskriver attribut för att annan-göra. Kan vara röda truckerkepsar eller smuts under naglarna."
***
Det är alltså inte så att liberalerna, i bemärkelsen högen, har rätt. Det är inte "individen" som "är det viktiga". För ska vi gå ner till faktiskt individnivå, då är vi tillbaka på 1:1-nivå, dvs. ute och härjar i själva territoriet.
Givetvis är det fel att begå illdåd mot andra. Där gäller lagen lika för alla, i ett rättssamhälle. Det är själva handlingarna som är fel, inte kategorierna av människor. Det är fel att mörda eller diskriminera eller råna, oavsett vem som är förövare och vem som är offer. (Här finns även utrymme för att stifta särskilda regler för att stävja våld och diskriminering mot särskilda grupper. Begreppet "hatbrott" är ett sådant exempel.)
Ska vi däremot lyfta oss till strukturnivå, då vill vi se vad som konstituerar strukturer. Här är resursfördelning helt centralt, och också det som i stor utsträckning drabbar de missgynnade grupperna. (Invandrare befolkar de lägre nivåerna av näringsstrukturen; afroamerikanerna bor i blyförgiftade bostadsområden; kvinnorna har lägre löner; etcetera.)
För att slippa förirra oss i variabelträsket kan vi prata om den mekanism som distribuerar orättvisan: Ojämlikheten. (Som också leder till massa andra negativa aspekter, för övrigt.)
***
Sammanfattning:
Intersektionellt är inte tillämpbart som analysverktyg, eftersom det är (vill vara) 1:1-modell av territoriet. Som modell betraktat hjälper det oss inte alls.
Intersektionaltiet är inte "bra", rent normativt (givet utilitaristisk ståndpunkt), eftersom intersektionaliteten gör att vi inte kan se klassbegreppet i skogen av analytiska parametrar.
Intersektionalitet har egentligen inte någon förståendehöjande funktion, utan finns endast för att profilera samhällsvetarklassen som i ökande grad har svårt att ursäkta sin egen existens. Ett svårt begrepp - ja då behövs det ju en svår utbildning.
Den som inte håller med får gärna kalla mig korkad. Men, i så fall också gärna förklara.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar