Mer om färre mellanbarn

(Uppföljning på detta. Måste nog läsas för att alls fatta.)

 

Låt oss titta på fruktsamhetstalen i Sverige. SCB berättar:

 

 

Det är alltså fyra barn per kvinna vid förra sekelskiftet. Idag ligger vi på ca 2 barn per kvinna. (Jämfört med världen.) SCB skriver att fertiliteten i Sverige började minska redan vid 1880-talet; redan fyra barn per kvinna är relativt lågt.

 

Men jämfört med två är det en drastisk minskning av mellanbarn. Med 100 procent.

 

Nu finns det ju givetvis ett och annat mellanbarn ändå, eftersom fruktsamhetstalen är genomsnittstal. Vissa får noll barn, andra fyra. Men fyra barn år 1900 är också ett snittal; vissa fick noll, och andra åtta. Åtta jämfört med fyra är ändå en minskning på fyra stycken lydiga arbetare/mellanbarn. Men exakt samma antal VD:ar och bohemer.

 

Antropofagi modellerar utvecklingen. På drygt 100 år försvinner två av två mellanbarn. I snitt, dårå.

 

Eftersom vi ser en teknikutveckling/ produktivitetsökning/ automatisering, ser vi att behovet av arbetskraft/ mellanbarn faktiskt minskar parallellt:

 

Antalet mellanbarn minskar exponentiellt med minskande fertilitet, medan antalet äldsta respektive yngsta syskon minskar linjärt. Samtidigt gör produktivitetsökningen att behovet av arbetskraft/ mellanbarn också minskar.

 

Det som förklarar parallelliteten är så klart att en produktivitetsökning liksom ökande utbildningsnivå är en aspekt av en teknologisk utveckling. Den teknologiska utvecklingen (och dens politiska / ekonomiska / normmässiga utsträckningar) är den bakomliggande variabel som förklarar både minskande mortalitet, minskande fertilitet, och minskande arbetskraftsbehov/ produktivitetsökning:

 

 

(Det finns i nuläget ingenting som tyder på att de här modellerna gör någonting mer tydligt än någonting var tidigare.)

 

***

 

Vad kommer hända när alla bara föder ett enda barn?

 

Ett ensambarn är en blandning av ett äldstabarn (dominant, bossig) och ett yngstabarn (ansvarslös, bortskämd). Således kommer framtiden befolkas av onda alver. Dessutom med evigt liv och oändligt IQ-ökande läkemedel. Fan vad enstaka överlevare från senmodernismen kommer att känna sig utanför.

 

***

 

Varför minskar inte fruktsamhetstalen i Sverige längre? (Se SCB-grafen i inledningen av detta blogginlägg.) Enligt Antropofagis mäktiga modell bör det har något att göra med den avtagande produktivitetsutvecklingen (som jag tidigare skriviet en del om här och här och här och här).

 

Eftersom den teknologiska utvecklingen avstannat, så avstannar också kunskapsökningen, varför fertiliteten planar ut. Att vi är fast på i snitt två barn per kvinna, är bara ännu ett bevis på att utvecklingen tagit stopp. Vi går inte längre framåt som vi borde.

 

Det behövs fortfarande enstaka mellanbarn, vilket två-i-snitt bjuder på, eftersom det fortfarande behövs enstaka arbetare. En och annan i vården. Nån frisör. Sexrobotar har vi ej heller ännu sett röken av (så vitt min omvärldsbevakning indikerar).

 

Ack stagnationen i nationen.