Det visade sig snart att min ambition att ligga stabilt på 4-back inom fyra veckor var väldigt lågt ställd.
Redan tisdagen andra veckan fann jag mig plötsligt dra upp på 5-back och lira, efter att helt oförväntat ha slagit 4-back med 81 procent. Från att ha legat och lirat på 40 procent på 4-back, låg jag nu på samma nivå på 5-back. Ack glädjen i att nå 5-back!
(Onsdag paus.)
Torsdagen andra veckan fann jag mig plötsligt ligga obehindrad på 4-back under ett helt gäng spel, innan jag tappade fokus och åter halkade ner på 3-back med jämna mellanrum. Att slå 3-back var då emellertid öht. inte svårt, och att halka ner på 2-back inte ett realistiskt hot. Emellertid kom jag inte upp på 5-back igen denna dag.
Känslan i att ha kämpat med 2-back, och plötsligt kunna lira obehindrat på 4-back, är rätt märklig. Plötsligt ser jag sekvenserna av rutor och bokstäver framför mig. Lite som änden på ormen i det gamla mobilspelet Snake, fast osynlig, följer jag sekvensen med minnets inre öga. Det är en väldigt påtaglig skillnad i kapacitet i just detta avseende, och det känns rätt så fett.
(Fredag paus.)
Lördag, sista dagen på andra veckan. Fett bakis, pga. jättestora öl på Chong Qing, och helt utmattad. Totalt oförmögen att fokusera. Slöspelar ändå på 3-back, ligger stadigt kring 60 procent. Väldigt dåligt jämfört med tidigare i veckan, men betydligt bättre än bästa-nivån första veckan. Inser att det inte ger någonting och ger upp efter åtta sessions, jämfört med normala 20-30. Får betrakta denna dag som en ofrivillig N-back-vilodag och köra utan vila söndag-fredag.
Sammanfattning: Vi vet redan att alkohol är världen sämsta drog. Däremot visste vi inte, eller i alla fall inte jag, hur kul det skulle kännas att förbättras på N-back. Min tidigare pessimistiska N-back-bedömning förbyts i en plötslig N-back-optimism, och jag vågar tro att jag kommer kunna ligga stabilt på 5-back (och stundom nå 6-back) innan de fyra N-back-veckorna är förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar