Bättre rehabilitering, genom: Mäkta intressant om normer!

Efter att ha misslyckats med rehabilitering genom feminismpodd, kommer nu rasism-sexism-medicinen från oväntat håll. Harris podd har tidigare hållits delvis ansvarig för Antropofagis självradikalisering, men bjuder nu på medicin mot densamma. Det handlar om samtalet med Bret Weinstein, en välformulerad herre som tidigare citerats här på bloggen.

 

Det Bret varit i blåsväder för är hans omfattande rasistism. Typ. Kolla här:

 

 

"Evolution and science and that shit is fucking racism." Oj!

 

Det Bret konstaterar i podden är i alla fall att "race" förmodligen är ett dåligt ord. Detta inte pga. att människan är en "homogen art" - det är enligt Bret ett missledande argument - utan för att "race" är en historiskt sett otroligt problematisk term. Istället kan vi använda termen "population", eller "lineage", beroende på vad vi pratar om. Antropofagi har tidigare nyttjat termen "genetiskt kluster" (även t.ex. här och här och här), men "population" känns klart med händigt och för den delen generiskt.

 

Bret konstaterar vidare att gender ofta(st) matchar sex, dvs. att genusvetenskaps-likhetsfeminists-normöverskattarnas analys förmodligen är sämre än den borde vara. Däremot överbrygger Bret alla relevanta avstånd som rent intellektuellt borde kunna finnas mellan genusvetare och evolutionspsykologer. Antropofagi har tidigare skrivit:

"Jag tycker allmänt sett att de som hetsar om normkritik är de som är minst villiga att erkänna att normer och kulturer kan se olika ut beroende på vilken del av världen en härstammar från. (Dock, såklart.) Detta är inkonsekvent. 

Samtidigt är personer som är väldigt fästa vid förklaringen 'främmande kultur'/'osvenska normer' ofta också samma personer som inte är så bra på att väga in (köns-)normer som förklarande faktorer när det gäller den infödda, svenska populationen. Detta är också inkonsekvent.

Bägge sidorna måste lära sig att vara konsekventa. Och tänka lite mer på vad normer är, i förhållande till vad."

Bret Weinsteins perspektiv är att människan har lämnat över en väldigt stor del av sina funktioner till vad vi här kan kalla "normsegmentet". Det betyder att vi som art är otroligt flexibla och anpassningsbara. Vi har en väldigt bred potential vad gäller beteenden, helt enkelt. Någonting säger mig att det hänger ihop med den kognitiva revolutionen, och således - ack antropocentrismen - gör oss unika i jordens fauna.

 

Det fina med idéer och memes är att de kan skifta på en femöring - det har om inte annat den förstått som själv någon gång krisat en uppfattning eller lämnat ett samfund. Evolutionen som optimeringsprocess verkar således illa kvickt på våra idéer - Bret tar tsunamikatastrofen som exempel, då kunskapen om vad en tsunami är spred sig över hela världen på ca 24 timmar. Västerlandets ideologiska dominans är väl ett annat exempel; en effektiv idé dominerar och sprids.

 

Bret kommer, likt Friedman som vi tidigare diskuterat, in på kulturell - eller memetisk - evolution. De idéer som givit fördelar till individer och populationer, har i större utsträckning överlevt och spritts. Här myntar Bret det otroligt härliga begreppet "metaforsik sanning", som konnoterar en föreställning som leder till ett önskat utfall snarare än som är i sak korrekt. T.ex. kan föreställningen att inte äta gris leda till att man inte dör av äckliga parasitmaskar i ett subtropiskt klimat, vilket är en överlevnadsfördel. Detta även om själva tron på att fläsk är orent pga. att Gud sagt så, i sak är fel.

 

Distinktionen mellan instrumentell och epistemologisk rationalitet comes minst sagt to mind. Vi kommer också ofelbart in på diskussionen om "genusvetenskap som tro", och kan fråga oss: Vilka goda effekter kan vi vinna genom en i sak felaktig föreställning? Med tanke på människors generella svårighet med statistiska utsagor, kanske det ger ett bättre utfall att sprida föreställningen om att män och kvinnor är exakt lika. Individer som tror det kanske är mer benägna att bemöta varje individ som en individ, jämfört med personer som vet att män och kvinnor på gruppnivå uppvisar vissa skillnader. Det är inte osannolikt att personer med korrekt information i sakfrågan kan fall till föga för sina fördomar och behandla individer på ett otillbörligt vis. (Typ: "Du är ju tjej, så du får inte hålla på med IT/data, för tjejer håller i snitt på med omsorg.")

 

Analogt med att en arts framgång och individens lycka inte är särskilt nära sammantvinnade - kossor och hönor i djurindustrin är ett populärt exempel - så kan vi väl i princip säga att en idés framgång och bärarens nytta inte heller behöver vara överlappande. Frågan lyfts lite hastigt i Q&A:n, men får ingen fullödig utredning. Bret avfärdar group selection men pekar samtidigt på att även vedersakarnas perspektiv kan kalibreras. Antropfagi sparar på det hela taget diskussionen till en annan dag, men det kan vara intressant att erinra sig att självmordssekt-idén inte är nå vidare för kollektivet, medan självmordsbombar´-idén inte är nå vidare för individen. Det kanske finns någon intressant åtskillnad att göra här, med avseende på vem som gynnas av 1) idén, 2) bäraren, och 3) gruppen.

 

Att återupptäcka normernas betydelse via en evolutionsbiolog blir i alla fall en perfekt rehabilitering för Antropofagis rasism-sexistism-sjuka. För att använda sig av nyvunna termer "metaforisk sanning", kanske genusvetenskapen är en sådan i det här avseendet; men att jag nu lirkat mig in bakvägen till anti-sexism/rasism, via en uppfattning som verkar mer korrekt även i sak. Känns som en stor personlig vinst!

 

Men även rehab-medicinen Bret Weinstein planterar smutsigt snusk i Antropofagis hjärna - han ger nämligen lite bränsle åt den ideologiska riktningen som vi kallar "konservatism". En fråga som Bret kommer in på som hastigast i den avslutande Q&A:n är nämligen att vi inte kan veta exakt vilka felaktiga föreställningar som fortfarande ger oss fördelar. Antropofagi har nyligen kommit in på fördelarna med katekesläsning, samt på olika specifika kulturers förutsättningar beträffande olika politiska och juridiska system och institutioner. Här finns det skäl att tro att det i vissa fall kan vara rent skadligt att kasta bort traditionella föreställningar - vilket väl är det som konservativa lite sådär randomly kan ha rätt i.

 

Så var vi åter tillbaka på Houellebecq. Satan i helvete vilken postnihilismens poet han är ändå. Och den störste rasist-sexisten av oss alla. Salute!