Antropofagi: Nollsummevänstern

Antropofagis veklagan över identitetsvänster och diskrimineringsgrundstävlande intersektionalitetsgenusvetare kan nu, tack vare Idé, förenas med veklagan över att vår avtagande produktivitet och ökande ojämlikhet kommer leda oss tillbaka till Medeltidens lera.

Istället för att slänga mig med etiketten "identitetsvänster" kommer jag hädanefter använda begreppet "nollsummevänster". (I detta inlägg dock variera terminologi när det mig så behagar.)

Då samhällskakan minskar, övergår en gemensam utvecklingssträvan i en malthusiansk fälla, ett sugarscape (för att tala med Beinhocker) där befintliga resurser av nödvändighet koncentreras hos vissa intressen.

När vi inte längre strävar gemensamt, så är vi konkurrenter om scarce resources, och vi kan inte längre utverka samordningsvinster. Nu är det konflikt som gäller.

Att högern inte längre ser arbetskraften som en tillgång - inte längre ser välfärdens infrastruktur som en gynnsam förutsättning - är ena sidan.

***

Den andra sidan är tribalismen.

Del ett i detta är de högerextremas framgångar - vi slåss ju om smulorna nu, och då är väl nation eller etnicitet en så god som någon Schellingpunkt för populistisk samordning.

Del två är nämnda nollsummevänster. Istället för att progressivt kräva utökade rättigheter och resursfördelning som kommer alla till godo, måste vi nu se till den egna gruppens/identitetens välstånd och välgång. Det handlar inte längre om arbetare, medborgare, eller människor. Det handlar om min grupp.

Den mäktiga instance av cooperate och Moloch-mord som vi sett i stora delar av världen mellan WW2 och oljekrisen - den är nu bokstavligt talat historia. Får vi inte fart på teknikutveckling och produktivitetsutveckling kommer högern (eller egentligen en evigt minskande promilleandel av totalbefolkningen) roffa hela kakan (eller egentligen en evigt ökande andel av alla befintliga resurser inklusive de andra människornas kroppar och arbetskraft), och vi som står utanför kommer döda varandra i ett principlöst och nihilistiskt allas-krig-mot-alla.

***

Detta är egentligen bara precis vad Antropofagi har preachat länge. Men, det är en syntetisering.

Nyliberalismens; högerextremismens; samt nollsummevänsterskiten; är bara de tre sidorna av myntet.

Problemet med identitetsvänster, tredjevågens-feminismen, intersektionalitetsnomenklaturen, är att denna förment subversiva rörelse

har accepterat det nyliberala paradigmet
har accepterat ekofascismens problemformulering
har accepterat att ojämlikhet är bra, så länge ojämlikheten inte följer diskrimineringsgrunderna
har accepterat att kakan har slutat växa och att vi måste slåss om smulorna

Således har nollsummevänstern och högerpopulisterna samsyn vad gäller identitet; båda bygger på tribalism.

Jag skrev till Aron Flam:

"Jag tycker att din liberalism egentligen inte är vänsterns fiende- du delar ju t.ex. synpunkter med O'Neill för några avsnitt sedan. 'Riktig' vänster är också fiender till identitetsvänstern. Vi/dom tror att ekonomisk jämställdhet är centralt, inte exakt vilka skiljelinjer man organiserar orättvisa utifrån. Om alla hade samma, så gjorde HBTQ/hudfärg/kön/sexuell läggning/IQ/etcetera ingen skillnad. Alla ojämlika samhällen är dåliga. (Exempel.)"

Jag har även argumenterat följande: Mångfald utan jämlikhet är ingenting värt!

"Ett ojämlikt samhälle, där resurserna distribueras (ojämlikt) utan att ras eller kön har någon prediktionskraft, är fortfarande ett ojämlikt samhälle. Självklart är det orättvist att hur rik eller fattig någon är, vilket jobb eller vilken bostad någon kan få, eller hur många övergrepp från partner/polis/arbetsköpare någon tvingas utstå, beror på t.ex. melanin-mängd eller kromosomuppsättning. Däremot kan ett icke-rasistiskt, icke-sexistiskt samhälle fortfarande vara ojämlikt. Det grundläggande problemet är då inte löst, bara den godtyckliga selektionsmekanism som bestämmer vem som hamnar längre ner på samhällsstegen."

Så, identitetstramset är inte framåtsyftande; inte konstruktivt. Vi löser ingenting när vi förändrar urskiljningsgrunderna. Klassanalysen är den sanna, den korrekta, intersektionaliteten. Jämlikhet är rättvisa i utfall, dvs. i verkligheten, dvs. realiserad. Plussummespelet är trevligare än nollsummespelet.

Samt, på annat håll:

"[G]enom att rabbla alla diskrimineringsgrunder och marginaliserade grupper man kommer på, blundar man för det faktum att det är ojämlikhet som är den egentliga intersektionella variabeln. Vilka grupper som missgynnas i ett system är en sekundär fråga. Den primära är om systemet är uppbyggt så att någon måste missgynnas."

***

Så det där med ekofascismen. En kort genomgång får räcka i detta sammanhang. I en nylig korrespondens ser vi argumentet unfold:a:

"[...]

B) tycker stagnation är sämre än utveckling, men mindless resurskonsumtion utan investeringar i teknologi är ju mer eller mindre stagnation fast på fyllan...

C) dock är malthusian trap alltid nazism, och endast med excess resources (sjunkande valkadaver) som vi lyckas lajva mänskliga rättigheter

D) vi måste alltså tillåta evig tillväxt, för alternativet är konflikt om resurser vilket alltid blir ojämlikhet nationellt, och krig internationellt

E) vi vill göra detta utan att utrota oss själva så klart

F) Hitler insåg att the american dream som ouppnåeligt ideal räckte för en besviken medelklass - resursknapphet är alltid relativ, upplevd, efter att basic needs är mötta. Hitler trodde att Ukraina måste behandlas som Namibia för att tyskarna skulle få det göttare än amrisarna. Men redan före ww2 hade de teknologiska landvinningar skett som sedermera skulle leda till den gröna revolutionen

G) ojämlikheten är sjukt dålig, pga verkar leda till massa sociala problem enligt the spirit level. Även om vi antar avtagande marginalnytta av pengar och en utilitaristisk hållning, så vill vi ha så fördelat som möjligt för maxnytta. Ökning av fattigas inkomst klaffar också med efterfrågedriven tillväxt - samtidigt är lafferkurvan död och begraven. Slutligen samvarierar jämlikhet med ökande produktivitet - avtagande produktivitetsökning med ökande ojämlikhet. Så - det socialdemokratiska projektet är David Deutsch evinnerliga utveckling. Ett ickerevolutionärt, koorporativistiskt plussummespel där alla samhällsintressen kansliseras genom Partiet.

H) ekofascisterna motsätter sig det ovanstående - därför Fredrik Lindström kom ut som konservativ miljöpartist. Bara fåtalet kan konsumera för att jorden ska hålla. [X] påpekar att de rikas konsumtion fuckar jorden, men det betyder ju även att vi inte har råd med fler rika.

I) vi måste ha fler planeter, eller sätta tak på hur rika folk får lov att bli

J) vi måste bli scifi-sossar för att inte bli mp-nazister; eller så blir vi imf-kommunister

K) slut"

***

För att kunna hålla sig med en så dålig, i bemärkelsen felaktig och missvisande, modell av verkligheten som nollsummevänstern och högerpopulisterna gör, så krävs en rutten vetenskapsfilosfi. Dessa tvenne rörelser delar faktiskt rötter här: Båda stammar de från Nietzsche. (Ack, och ve.)

Identitetsvänstern har givit upp. Dels vetenskapsteoretiskt; de har fallit till föga för relativismen och vägrar tror att vi kan bli bättre på att kalibrera vår modell efter verkligheten. Och, som jag beskrivit ovan, i det att de accepterar en krympande kaka och växande kleptokrati/ojämlikhet. Man köper nollsummespelet, och lämnar dessutom walk over till enprocentarna. Så slåss man inbördes istället, om tweets eller om den rätten till att benämna bakverk.

***

Sammanfattning:

A. Tillväxt möjliggör plussummespel.

B. Minskande produktivitetsökning gör att vi övergår i ett nollsummespel.

C. Nollsummespel var det på medeltiden.

D. Nollsummespel innebär att vi inte skapar mer, utan bara slåss om att fördela det befintliga.

E. Ojämlikhetens självamplifierande natur leder till att ett minskande fåtal kontrollerar en ökande majoritet av tillgängliga resurser.

F. De som blir kvar får slåss om smulorna - det finns inte längre något värde i att koorinera sig, förutom om man hade kunnat koordinera sig mot det ägande fåtalet, men detta verkar vara svårt och ofta sluta med att det ägande fåtalet bara byts ut - nej kamrater, reformer är bättre än revolution; demokrati bättre än proletariatets diktatur; men dessa goda ting är plussummemöjligheter och kan ej uppkomma eller bibehållas i nollsummeekonomin.

G. Dagen vänster tappar greppet om fördelningsfrågorna, pga. de kan inte påverka dem längre. Det finns ju inte längre något gemensamt intresse av ömsesidig välgång arbetare visavi kapital - sossarnas (eller motsvarandes) allians med di rige är således överspelad.

H. Vänstern får hålla till godo med smulorna, som sagt, och istället bråka om symbolfrågor eller lokal och begränsad resursfördelning i stil med "vem av oss förlorare ska förlora mest".

I. Peniafobi, dvs. marginalisering och skräck för marginalisering, leder till högerpopulisters framgångar. Dessa är, liksom nollsummevänstern, enna eländiga nollsummekonkurrenter av malthusiansk modell - krigar om smulorna och sätter Folk mot Folk.

J. Nollsummevänstern och högerpopulisterna delar idéhistorisk tradition, dvs. Nietzscheansk relativism. Hitler läste Nietzsche innan Foucault gjorde det. Pomerantsev har myntat "postmodern totalitarianism", vilket betonar släktskapen. Ad hominem-style critique är nyckeln.

Slutsats: Tydligen är våra AE-instinkter starka. När vi väl hamnar i trängda lägen, dvs. malthusianska fällor och race to the bottom:s, så aktiveras vår tribalism och vi börjar samlas i identiteter. Jag är svensk, jag är bög, jag är trans, jag är man, jag är landsbygd. MRA-snubbarna är exakt lika identitära som föremålet för deras polemik. Etcetera.

En bra tillväxtsosse skulle bara kavlat upp armarna och byggt mer välstånd, i samförstånd med industrin, och fördelat detta på di breda befolkningslagren utan knot. (Detta verkar korrekt, givet att "knot" betyder ungefär "gnäll", vilket jag gissar. Trots att jag sitter bokstavligen precis vid en dator och lika gärna kunde kolla upp det! Betrakta denna möjlighet till kunskap som vaskad.)

Eviga frågan: Hur få igång produktivitetsökningen igen? Hoppas på mäktiga teknologiska landvinningar, så klart!

Från politiskt håll verkar bästa möjligheten, innan vi sjunkit ner i faktiskt medeltida feodalt våld, att fördela resurserna för fulla muggar och genererara efterfrågedriver tillväxt fucking shit.

Men jag bara gissar.

***