Singers circle of concern-argument vad gäller djurens rättigheter (se till exempel detta tidigare inlägg) skulle kunna vederläggas av en sorts spelteoretisk manöver.
Pinker tar i The Blank Slate upp att det är rimligt att inkludera fler och fler människor i ett reciprocal-altruistiskt normsystem, eftersom det innebär ett ömsesidigt respekterande av varandras rättigheter. Detta gynnar alla parter, särskilt givet att det är lättare att förstöra än att bygga. Dvs., vi kan tillsammans tjäna mer på att inte kriga, för att skadorna som alla åsamkas av att bruka våld mot varandra överstiger nyttorna en kan tillskansa sig av aggressionerna ifråga.
Det tar längre tid för mig att bygga ett hus, än vad det tar för dig att bränna ner detta mitt hus. Och vice versa. Så en pakt verkar rimligt.
Men, uppställt i dylika termer inser vi att vidgad circle of concern grundas i några premisser. Motparten måste t.ex. kunna påverka dig. En alltför mäktig entitet kanske inte behöver förhålla sig till vad en mycket o-mäktig entitet hittar på. Om det inte finns någon realistisk möjlighet för motparten att påverka dig, kanske du inte har incitament att upprätta en pakt.
Viktigare, vad gäller djur-rätten: Motparten måste kunna ha intellektuell kapacitet att förstå och subscribe:a til de ömsesidiga normerna. Djur kan i regel icke invigas i sådana pakter. Antingen är de för korkade, eller så är vi bara för dåliga på att kommunicera med dem.
Det finns således en spelteoretisk anledning till att djur inte kommer att inkluderas i människors circle of concern. Det finns inga samordningsvinster att utverka; ingen ömsesidig vapenvila att gynnas av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar