***
Hej Johan [Andersson, universitetslektor vid Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap],
otroligt intressant att höra dina resonemang i podden Tyngre Träningssnack. Några frågor vägrar dock att ge mig frid, så jag ställer dem nu och hoppas innerligen att du har tid och lust att svara.
1. Ibland när det blåser en kall vind i ens ansikte kan man uppleva kortvarig andnöd. Är detta någon slags dykrespons som aktiveras vid den plötsliga nedkylningen, eller är det något annat?
2. Jag tolkar det som att människor i allmänhet har specifika adaptioner för att kunna klara att dyka väldigt djupt och länge. Bajau-folket verkar rutinmässigt dyka till 70 meters djup, och spendera 60 procent av sina arbetsdagar under vattnet. De har också större mjältar samt tränat sig på att dra ihop sina pupiller för bättre undervattensseende, men även andra människor verkar rätt vatten-anpassade överlag.
Samtidigt säger Tyngre-programledaren att strandapeteorin är "debunked". Jag undrar - hur mycket speglar vår dyk- och simförmåga en akvatisk fas och ett selektionstryck som t.ex. födosökande i vatten borde innebära - och hur mycket speglar det att vi bara är den mest generalistiska generalisten i djurvärlden?
Vi verkar bra på att hantera väldigt varierade miljöer. Men jag tänker att det måste finnas en distinktion mellan vad vi kan klara av som generalister indirekt, via teknologi - t.ex. vistas på månen - och vad våra kroppar klarar utan teknologi. Lik förbannat finns det en klart "kulturell" aspekt av vatten-anpassningen - vi måste lära oss att simma.
Stort tack på förhand för dina svar och reflektioner.
Önskar en fin dag och vecka.
Vänliga hälsningar, [Antropofagi]
***
Hej [Antropofagi].
Tack för mailet och din positiva kommentar ang. Tyngre.
1. Det korta svaret: ja.
Det längre svaret: Inte helt samma sak som de kardiovaskulära svaren som jag har studerat, men mest troligt snarlika eller kopplade responser. Jag brukar benämna det andningsuppehåll som du beskriver för en "apnéreflex" för att skilja från den "dykrespons" som traditionellt enbart används för att beskriva de kardiovaskulära svaren som triggas igång av apné (apné = andhållning). Stimulering av köldreceptorer i ansiktet (t.ex. av kall vind eller av nedsänkning av ansiktet i vatten) kan hos vissa personer leda till en "andningsblockering"/"apnéreflex". Denna respons skiftar i styrka mellan olika personer. I min roll som dykinstruktör träffar jag ibland på personer som har väldigt svårt att andas genom en snorkel med ansiktet nedsänkt i vatten. De får verkligen anstränga sig för att inte hålla andan automatiskt då de med snorkeln i munnen sticker ned ansiktet i vattnet. Dvs, en respons som liknar det du beskriver med kall vind i ansiktet. Jag tror att köldreceptorerna signalerar till andningscentrum i förlängda märgen och tillfälligt blockerar den normala, rytmiska andningen.
2. Jag håller inte med Jacob om att teorin är "debunked". Men jag kände att en diskussion kring det låg utanför vad som skulle vara fokus på vårt samtal så jag ville inte fortsätta diskussionen. Jag skulle snarare hävda att vi är ypperligt anpassade till att klara oss i vatten. Det är inte rimligt att likställa oss med alla typer av sälar eller delfiner och kräva att vi ska uppvisa lika uttalade anpassningar som dessa för att vi ska klassas som en vatten-/strandapa. Jag tycker definitivt att vi har många strukturella/anatomiska liksom fysiologiska särdrag som ger oss möjlighet att klara oss i vatten, dvs utföra den typ av dykning som vi människor "naturligt" klarar av. Jag har svårt att se att de särdrag som vi har som ger oss en dyk- och simförmåga (och en hel del annat) kan förklaras på annat sätt än med just anpassning till vatten. "Kulturella aspekter" är inte unika för människan. Det finns även inlärning/utveckling av beteende och förmågor hos andra typer av djur, inklusive dykande djur.
Med vänliga hälsningar,
Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar