jag har just upptäckt er eminenta institution och vill passa på att ställa ett par frågor till dig. Har du tid och lust att svara gör du en medmänniska glad. Se det som ett generöst erbjudande!
1. Om vi har en evolutionär förståelse av sanning, dvs. att vi i någon mening betraktar idéer som "sanna" om det är "nyttiga"; riskerar vi att förlora viktiga nyttor när vi på mer stringenta vetenskapsteoretiska grunder förkastar traditionella myter och trossystem? Det jag menar är alltså: Hur vet vi vad vi borde bevara när vi kastar av oss kyrkans ok eller motsvarande? Vad var det som fick dessa tillsynes korkade idéer att vara överlevnadskraftiga, och i vilken utsträckning är de eventuella nyttorna nyttiga även givet dagens omständigheter - och hur vet vi det?
Patriks svar: En evolutionär förståelse av sanning är inte att idéer betraktas som sanna om de är nyttiga. Snarare verkar en stor mängd psykologiska faktorer avgöra vad vi betraktar som sant eller inte, inte minst vad våra vänner tycker (att tycka som sina vänner är förvisso nyttigt, men det gör inte idéerna man då blir offer för nödvändigtvis sanna). Förståelsen av varför religion existerar och har spritt sig till alla människor över jordklotet är numera ett kokande aktivt forskningsfält. Om du vill kan jag rekommendera några böcker på engelska om detta.2. Hur skulle du operationalisera begreppet "kultur"? Jag börjar fastna för en slags spelteoretisk förståelse, där ekologiska och materiella faktorer helt enkelt bestämmer individernas beteenden i det givna systemet. Och vidare, att agerandet kristalliseras till normer som kan bidra till de framtida förutsättningarna för individerna (och således skapa inlåsningseffekter vid ett lokalt optimum). När jag tänker så, så tycker jag nästan att begreppet "kultur" blir löjligt monolitiskt eller vad man ska säga - att det får en ontologisk status i sin egen rätt, trots att det bara konnoterar en väv av individuella beslut-givet-förutsättningar (samt rundgång när beslut skapar förutsättningar).
Samtidigt är det ganska behändigt att säga t.ex. "kultur" (eller även t.ex. "struktur", som väl skulle vara ett begrepp med samma problem - kanske att kultur är en typ av struktur till och med). Men oförsiktig användning av approximativa begrepp leder ofta till förvirring. Och ändå: Det är kul att kunna prata med folk så att alla inblandade förstår. hur gör en akademiker som du? Eller, du kanske till och med tycker att det är en suboptimal förståelse av kultur-begreppet?
Svar: Personligen har jag fastnat för en "biologisk" definition: kultur är allt vi kan lära oss av andra.3. Varför är ras-dysfori en mindre plausibel "åkomma" än köns-dysfori? Varför provocerar ofta sk. "cultural appropriation", medan könsöverskridande ofta hyllas av samma personer? Vad skiljer dessa två kategorier av gränsöverskridande åt?
Svar: Bevisligen föds en liten andel människor varje år med oklar könstillhörighet, även biologiskt sett (av kromosom- eller hormonskäl), så det är inte alls märkligt att köns-dysfori diskuteras. Att psyket inte utvecklas i samklang med kroppen är heller inget märkligt, så att det existerar människor som inte är "hemma i sin egen kropp" har goda anledningar. Motsvarande diskussion finns faktiskt för "ras" (även om begreppet inte går att använda på människor, då mänskligheten inte går att kategorisera på det sättet) eftersom olika kulturer har fastnat för olika definitioner om vem som är "oss" och "dem". Judar brukar räkna medlemsskap på mödernet (även om det förstås går att konvertera), i USA var man svart om man hade "en droppe" svart blod, fransmän går på medborgarskapet, tyskar på härkomst, och så vidare. Gränsen är av naturliga skäl inte glasklar och därmed existerar också diskussionen.4. Jag ser att du har skrivit mycket om samarbete, och kommer genast klicka hem på Adlibris. Ännu har jag dock inte hunnit läsa dina alster, så med reservation för det: Vad är orsakssambanden mellan (ekonomisk) jämlikhet och samarbete? Är det kulturella aspekter (se där, så lätt att använda!) som ger mer eller mindre jämlika utfall - eller är det jämlikhet som gynnar samarbete? Jag har tänkt mig samhällskontraktet som en förhandling, där det finns ett "terapeutiskt intervall" av o/jämlikhet där människor i allmänhet vill delta. Men att, om man faller utanför det intervallet, människor hellre "defectar" än att "cooperejta", även om "cooperate" skulle vara rationellt i det tids-rums-lokala beslutet.
Typ, jag vill ha lampan du säljer, och jag skulle egentligen kunna betala 3000 kr för den, men jag vet att den är värd 300 kr och jag tänker FAN inte ge dig 2700 kronors överpris din girige jävel! Irrationellt väljer jag "no deal", även om själva betalningsviljan för lampan är kanske 5000 kr. Som ett straff för din orimlighet. Analogt med detta skulle folk riva samhällskontraktet när de känner sig förfördelade, bara på pin kiv så att säga.
Så frågan är väl: Ser du jämlikhet som en "cooperate"-gynnande förutsättning, dvs. gynnsamt för att utverka plussumme-vinster? Eller är det liksom tvärt om? Eller på något helt annat sätt?
Svar: Här hänvisar jag glatt till min bok och hoppas du får svar där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar