Byälvsvägen

Du kom från Byälvsvägen med en cigg i handen
din röv nostalgisk över forna sexualisering
Din uppenbarelse så utstuderat anekdotisk
som ett typfall av när vi förvägras generalisering

När frågan uppstår om man inte egentligen hellre vill knulla kåta äldre mammor in Sweden
då är det du som avses

Din döda blick, där inte ens du själv kan anas
den ögats tomhet som vi gissar driver själva tiden
En tanke vandrar vilse tills den stöter på en annan
och stafettpinnen går över till intilliggande stigen

Solstrålarna slickar trädtopparna
och nattens stela kramper släpper
Du vandrar genom gråa dagen längs en evig socialdemokrati
en evig GC-väg
en evig meningsförvägrad levnad av små men konsekventa felsteg

Dagen passerar
och fullmånen skär genom skyns skära aprikosängar
Jag låtsas: New York
Nej, jag låtsas: Lima!
Jag låtsas Stilla Havets stilla bränningar och brunch på Rustica
Chokladfontän, cevishe och champagne

Och månen släcks, och jag kan sluta låtsas
Och GC-vägsbelysning tänds och anekdoten fortgår
som är ditt liv, som är ditt liv

Du kom från Norra Nöbbelöv med cigg i handen
din röv nostalgisk över forna sexualisering
och utandningens cancer som en tråd bakom dig
genom labyrintens vindling

Du kanske minns nåt Hellsing skrev, påtungefär
Dagarna är aprikosa, vissa stunder
ett konsekvent felsteg i taget
det räcker en bit
och hela ditt liv
har du på dig

***

Addendum:

Vår gissning att blicken driver själva tiden är i själva verket högst kvalificerad. Utan att gå in på kvantmekanikens implikationer, kan vi redan utifrån relativitetsteorin förstå tidens subjektiva natur. Konstanten i universum är ljusets hastighet, och det finns ingen global referenspunkt för tidens gång. Därav tvillingparadoxen: Om två tvillingar föds samtidigt på jorden, och den ene lämnar jorden i en farkost som rör sig nära ljusets hastighet, så kommer den tvilling som blev kvar på jorden ha åldrats mer än den tvilling som for ut i rymden, när rymdresenären en dag återvänder. Din framtid, som subjekt, är den geometri som anges av ljusets hastighet utifrån dig. Din förflutna tid utgörs istället av alla de subjektiva referenspunkter vars motsvarande ljuskoner kan påverka dig, vid din referenspunkt. Att "driva själva tiden" låter således mer dramatiskt än vad det faktiskt är. Egentligen driver vi alla vår egen, lokala tid, inom ramarna för den geometri som ljusets hastighet, med oss som utgångspunkt, bestämmer.

Låt mig konstatera att de ingenting visste om detta på Byälvsvägen under den tid då detta poem utspelar sig.

***

Addendum 2:

Det vi vet om hennes förfäder är det vi kan utläsa ur kyrkböckernas existentiella eufemismer. I avelsled förekommer ofta den skamliga förkortningen O.Ä., dvs. "oäkting". Vad gäller dödsorsaker ser vi, i alfabetisk ordning, bland annat alkoholism, allmän avtyning, andnöd, barnbörd, barnsäng, benröta, blodhosta, diarré, difteri, drunkning, dryckenskap, egen våda, giktvärk, hunger, håll, och mord. Vi skulle kunna stanna upp på V som i vattusot, som i sina många och medicinskt sett helt obesläktade utföranden krävt otaliga liv. Få förfäder har hunnit så långt som till Å och ålderdomsavtyning, ålderdomskrämpor, ålderdomssvaghet, et cetera. Dock ett fall av Ä som i ändtarmskräfta.